Intressant möte

Idag var det dags för mig att träffa en medsyster. En 38-årig Maria som förlorat sin mamma i samma hemska cancer som tog min mammas liv. Vi träffas över en middag som vilka två kompisar som helst. Ingen runtomkring vet att det som har fört oss samman är att vi båda förlorat våra mammor i bukspottskörtelscancer.

Att vi båda känner att det känns skönt att prata med någon "likasinnad". Vi pratar om allt mellan himmel och jord. Barn, jobb, om vår gemensamma vän som bor alldeles för långt bort. Och så det som har fört oss samman CANCER. Vi pratar, jämför, sitter tysta emellanåt, gråter en skvätt. Och minns våra fantastiska mammor, barnens fina mormödrar, våra pappors livskamrater som tagits ifrån oss alldeles för tidigt...

Återigen känns det så jävla orättvist. Och hur man än vrider och vänder på det så kommer frågan tillbaka. Varför?

Published with Blogger-droid v1.7.4