Rapport från tandläkarstolen

Jaha, var man tillbaka. Hon är snäll och försiktig min tandläkare - hon vet att det inte är min absoluta favoritsysselsättning att besöka henne. Men idag fick jag minsann ett budskap som jag inte tidigare har fått - Du har ett hål säger hon. Jaha, det var väl så dags. 36 år utan en lagning, jag antar att det var dags... Jag skyller på bebisen man kan visst få sämre tänder i samband med graviditet.

Så nu ska det lagas. Den 10 januari ska det ske - spännande. Som vanligt en massa tandsten också, det ska åtgärdas den 22 december. Fina tänder till jul :)

Don't forget to floss

Tandläkarångest

Idag är det dags för ett besök till tandläkaren. Usch! De flesta som känner mig vet att jag INTE kommer överens med tandläkare. Jag vet inte varför men jag tycker det är fruktansvärt obehagligt, jag föder hellre barn än att gå till tandläkaren. Men, men idag ska det ske. Inget allvarligt, bara kolla om jag har några hål. Jag har dessutom fått ont i en visdomstand så jag ska be att de tittar på det också. När jag ändå är där...

I eftermiddag väntar första utvecklingssamtalet på lilla Vs dagis. Det ska bli spännande. Vi får ser om han sköter sig ;)

Har trappat upp Bricanylen idag så vi får se hur det blir med skakigheten...

Shaky

Fick ju Bricanyl utskrivna att Dr Göran. Detta för att minska sammandragningarna. I fredagskväll var det riktigt kraftiga sammandragningar och jag bestämde mig för att börja med tabletterna trots allt...

Sagt och gjort. I lördags började jag. Hade fått varning om att man kunde bli skakig och få hjärtklappning av dessa små piller - No shit! OK, de funkar sammandragningarna har minskat. Men den här skakiga känslan är inte rolig. Vet inte vad som är mest obehagligt sammandragningar eller skakigkänslan... Antar att bebis mår bäst av att jag fortsätter med tabletterna så jag gör väl det.

Full fart hela helgen

En helg fylld av en massa aktiviteter och lite för mycket stressande... Men, men så går det när man planerar in för mycket och har en man som är tidsoptimist (bra att ha någon att skylla på). Lördagen drog jag iväg och handlade gardiner, tyg och hämtade ut mina Bricanyltabletter. Sedan skulle ju lilla V iväg til mamma och pappa och vi skulle till stan på profylaxkurs del 2. Oj, oj, oj va stressigt det blev. Men det gick fint! Vi kom i tid. Lunch fick vi ta på pendeln. Kursen var bra, så nu är det bara att öva på andning och avslappning.

Sedan bar det av mot Stadsteatern och förställningen Fadren. Oj så bra. Huvudrollen hade Kjell Bergqvist. Och jag ska erkänna att jag har inte varit något stort fan av Kjell Bergqvist tills jag såg honom på en teaterscen första gången. Han är ju en fantastisk skådepelare, det fick vi återigen bevisat denna gång.

Söndag med sovmorgon och lite adventspyntande innan det bar av till Eneby för att hämta lilla V. Han hade haft det så bra, så bra. Sovit från 20 till 09:30! Jo jag tackar jag! Åt lite snabb lunch där och sedan var det dags att packa ihop för nästa äventyr. Mot Vaxholm i snöyran. Lilla V somnade i bilen och vi kom nästan i tid ;). Lilla V var lite skeptisk till denna tillställning. Mammig och gnällig och inte alls sitt vanliga glada jag. Efter en liten strid med Lova fick han dock låna hennes Pippidockor och då blev humöret lite bättre. Inte mycket stillasittande och pratande med fina vännerna för mig tyvärr. Han fick träffa lilla Vincent för första gången och han gillade honom så. Han ville klappa och pussa (pussandet fick jag dock avstyra)- han tyckte att Vincent var så fin. Jag tror att han kommer bli världens bästa storebror, han är så försiktig och omtänksam den lilla.

Lagom till att vi skulle åka hem så började han förstås tycka att det var nog ganska trevligt i alla fall... Är det inte typiskt?! Efter kramkalas med alla tjejerna, framför allt då med Lova så bar det hemåt igen. Somnade i bilen igen och väl hemma var det dags för världens vredesutbrott - jag har aldrig sett något liknande. Han visste inte vad han ville och skrek och grät om vartannat. Vad gör man? Jag satte hårt mot hårt - jag tänkte inte ge mig och inte han heller. Men, men tillslut lugnade han ner sig och allt var frid och fröjd igen. Man undrar var sjutton det där humöret kommer ifrån...

Kvällen avslutades fredligt i soffan med leksakskataloger och välling.

Trevlig helg

Nu mina vänner önskar jag er en trevlig helg. En vecka med blandade känslor och en del oro lämnar jag bakom mig. Ett påkört rådjur. En dag hemma med en febrig men ack så glad och gosig liten V. Ett besök av finaste Tina som kom och förgyllde min och lilla Vs dag - tack vännen! Så glad att se dig!

Ser fram emot helg med profylaxkurs del 2, föreställningen Fadren på Stadsteatern, sovmorgon på söndag då lilla V ska sova över hos mamma och pappa imorgon, en träff med au-pairligan i ett vintrigt Vaxholm. Också första adventsfixande och kanske lite glögg och pepparkakor med ädelost (dock pastöriserad på tub men det är gott nog till en gravid kvinna). Det låter lovande eller hur?

Trevlig helg mina fina vänner!

Grattis Noah!

Idag fyller vår lilla charterkompis Noah 3 år!

Stort grattis till dig Noah - vi kommer och firar dig snart.

Många kramar från familjen Roslund

Viltolycka

Jag har kunnat föreställt mig en bättre start på dagen. Åkte extra tidigt i morse för att jag skulle tanka. Hann inte köra många många meter innan det springer ut två stycken rådjur på vägen och jag kör på det andra. Shit! De kändes som de kom från ingenstans. Rådjuret slog i bilen men sprang iväg. Eftersom jag var så nära hemma så åkte jag hem och ringde polisen. Ingen skada på mig eller bilen. Rådjuret vet jag inte. Viltvårdare kontaktas för att spåra djuret. Usch va hemskt! Men samtidigt är jag tacksam, det kunde gått mycket värre. Som tur var så var det ju ingen trafik, jag tvärbromsade förstås men ingen bakom och halt var det inte heller som tur var.

Nu hoppas vi på att dagen fortsätter bättre.

Andas ut

Igår efter simningen fick jag äntligen tag på mamma! Nu kan vi andas ut ett tag i alla fall. Mamma kände sig nöjd med beskedet hon fick på sjukhuset idag. Jo, hon har fläckar på lungorna - de kommer inte att försvinna men det finnsinget som säger att de kommer att växa heller. Så nu ligger de lågt, det blir ingen behandling då läkaren tyckte att det inte var nödvändigt. I januari väntar ny röntgen coh då får man se hur dessa fläckar beteer sig. Har de växt eller är de lika stora som gången innan. Det känns OK - en viss oro förstås men ändå lugnande nyheter.

Jag då - jo jag mår också bra. Träffade Dr Göran igår. Han klämde och kände både här och där... Ja, jag har en massa sammandragningar men de är av den ofarliga sorten. Livmoderhalsen är intakt och har alltås inte påverkats av dessa. Detta betyder att de är av den "ofarliga" sorten. Vi var överens om att avvakta med sjukskrivning och istället försöka lugna ner livmodern med Bricanyl. Men... det som var lite intressant var att den lilla rackaren minsann redan ligger med huvudet lång ner och doktorn trodde inte h*n skulle vända tillbaka. Det är tidigt, speciellt om man är omföderska. Detta talar för ännu en snabb förlossning.

Stort tack till er mina fina vänner som har tänkt på mig och mamma idag, det betyder så oerhört mycket och jag blir varm i hjärtat.

Huvudet fullt av tankar

Idag ska mamma till Radiumhemmet för att träffa en läkare. Ingen ny röntgen men ett läkarbesök. Undrar vad som ska avhandlas. Vad kommer hon att få veta? Vad kommer hon berätta för mig? Jag har bett henne vara ärlig och hon har lovat att vara det. Gott eller ont - jag vill veta vad vi har att förhålla oss till.

Jag vet inte men jag har ändå en bra känsla. Vet inte varför men jag håller kvar vi den. Även om tusen tankar snurrar runt i mitt huvud så finns det ett lugn som jag definitivt saknade förra "svängen". Mycket är nog för att mamma ju inte visar några som helst tecken på att vara det minsta sjuk. Vi träffades igår och allt är som vanligt. Egentligen vet jag inte varför det inte skulle vara det men ni förstår...

Skulle jag själv inte ha träffat Dr Göran idag hade jag nog frågat mamma om jag inte kunde få följa med till sjukhuset - jag och mina 3000 frågor... Men det krockar med tiderna. Jag får lita på att mamma berättar det som har sagts.

Rapport från barnmorskan

Besöket hos bästa barnmorskan J gick bra. Som vanligt är mina värden suveräna. Bebis växer enligt sin kurva och har nu kommit upp på sin normalkurva. Fortfarande mindre än storebror vid samma tid men växer helt som h*n ska.

Och så var det sammandragningarna. På måndag ska jag få träffa doktor Göran. Han får avgöra vad som är bäst för mig och bebis. Det är svårt det här, när man liksom inte har ont någonstans och har världens bästa värden. Men ändå... Det ska ju inte vara så här. I alla fall kunde J konstatera att dessa sammandragningar inte har påverkar bebis. H*n ligger fortfarande i "bananläge" som J kallar det. Alltså tvärs över liksom. Huvudet är inte nedåt ännu. Vilket ju förstås är mycket bra.

Igår inhandlades även den första outfiten till lillasyster/lillebror. Gud vilka små kläder - är de så där små?

Ditten och datten

Ja, det händer väl inte så överdrivet mycket. Inspirationen tryter - både här och där. Den bästa stunden på dagen är när när jag får hämta lilla V på dagis och han springer mot mig med öppna armar - vilken lycka. Han är så otroligt gosig just nu. Igår satt han och jag i soffan och lite då och då som gav han mig en kram och en puss. Finaste lilla V.

På måndag ska mamma får komma till Radiumhemmet på läkarbesök. Det känns bra - ett steg på väg i alla fall. Jag tror väl inte direkt att hon kommer att få veta så mycket mer men de har väl en plan för hur de ska gå vidare hoppas jag.

Idag är det dags för besök hos barnmorskan. Jag går själv idag, mannen hade visst glömt att det var idag... Well, well det ska nog gå bra. Det ska väl tas lite prover, mäta magen och lyssna på hjärtljuden kan jag tro. Det blir väl en del prat om sammandragningar också. Ja, de blir ju inte direkt bättre.

Lördag morgon

Det är lördag och jag gick upp tidigt. Kunde inte sova. Lilla V och mannen sover fortfarande, så det är verkligen tyst och lugnt i huset. Jag har hunnit plocka lite och så hamnade jag här... Jag har nämligen en grej som jag skulle ha gjort för länge sedan. Ett collage med bilder till dagis. Det ska vara på lilla V och hans familj. Vi har en massa bilder på lilla V förstås men på oss andra är det dåligt. Nu har jag i alla fall plockat ihop ett gän som jag ska printa ut och klistra upp på ett gult papper.

Som jag nämnde igår har det hostats en del här. När jag hämtade på dagis så sa de att han hade hostat massor (och gissa vem som genast kände sig som en dålig mamma). Och han fortsatte hosta även när vi kom hem. Han var trött också och somnade i min famn vid 17 tiden! Sedan kom mannen hem vid 18 och då vaknade han och var pigg och glad. Men hostade och ville inte ha någon mat. Sedan tyckte vi att det var läggdags vid 20 tiden. Skulle ge lite Alvedon för att han kändes lite varm. Han fick Alvedon och så gick han in i sitt rum och fick världens hostattack och kräks självklart. Över hela sig och över hela sin matta - stackarn. Han blev förstås jätteledsen. Men det gick snabbt över. Sedan härjade han runt igen en stund till. Medans vi andra skurade honom, gunghäst och matta.

Men till slut så... Somnade vi visst både lilla V och jag i soffan och mannen passade på att plocka fram kameran

Hostig natt

En hostig natt har vi haft inatt. Lilla Vs hosta hade ju blivit så mycket bättre. Men igår när han skulle lägga sig verkade den ta ny fart. Han hostade och hostade och hostade. Sov en timme och sedan vill han inte mer. Han kom ner och var med oss i soffan, tittade lite på TV och bläddrade i leksakskatalogen från Barnens Hus :) Slutligen lade vi oss alla tre i vår säng. Jag låg på kanten och höll mig fast i kudden, lilla V tar mest plats av alla... Och han sov gott i alla fall. Det är ju mysigt att ha hans varma lilla kropp i sängen men man sover ju som en kratta.

Well, well idag är det fredag. Jag tror att det blir dagis - om inte åker jag hem vid lunch och löser av mannen.

Inget inplanerat imorgon. Lite pyssel hemma behövs! På söndag är det ju Fars Dag - då ska papporna firas. Lilla V har lovat sin pappa frukost på sängen :). Sedan ska min pappa uppvaktas och slutligen tror jag att vi ska till mannens pappa.

Redan torsdag

Veckorna går fort, idag är det redan torsdag. Skönt. Fotograferingen gick bra. Lilla V hade först varit lite skeptisk men sedan hade han gillat läget. Spännande och se hur resultatet blev. Igår ville han inte gå hem från dagis. Han lämnar gärna fröken och gruppen men sedan vill han springa omkring och leka för sig själv lite. Vilken pärs detta med overall - man är ju helt svettig innan man fått på den lille mannen alla kläder - puh!

Idag hade jag tid hos barnmorskan och farmor skulle hämta lilla V på dagis. Ändrade planer. Sjuk barnmorska. De frågade om jag ville komma till någon annan men det vill jag inte så jag väntar tills nästa vecka och hoppas att hon är frisk.

Funderar på julklappar och Fars Dagspresenter. Det står still - idéer någon?

Yes!

Idag är det fotografering på dagis och lilla V är frisk! Jag fasade ju lite för att han skulle missa denna dag med tanke på att det har varit en del baciller den senaste tiden... En liten sak men det är ju trots allt hans allra första dagisfoto.

Lilla V är just nu väldigt intresserad av bebisen och min mage. Han säger - Titta och så drar han upp min tröja, klappar & pussar lite på magen och säger - Hejdå! Och så drar han ner tröjan igen. Och säger han - Bebis, sen.

Han gillar att pussas min lilla kille, igår när jag hämtade honom på dagis så pussade han en utav tjejerna i hans grupp - hon var väl inte så intresserad...

77 dagar

Jaha, 77 dagar kvar till beräknad förlossning. jag tycker att det har gått så himla fort hittills. Första graviditeten var ju helt annorlunda - då hade jag stenkoll på allt. Nu kan det nästan bli så att jag kommer på - Just det, jag är ju gravid. Som sagt, det har gått fort men nu känns det plötsligt segt. Kanske för att man blir större och krämporna börjar göra sig påminda - kramp i vaderna, ischias och sist men inte minst dessa sammandragningar. I torsdags kväll var jag tvungen att bara ligga på soffan och ändå ville det inte riktigt ge med sig.

På torsdag ska jag träffa bästa barnmorskan J. Vi får väl se vad hon säger. Jag vet att hon inte gillar dessa tidiga sammandragningar.

Bra helg

En riktigt bra helg är tyvärr slut... Men med tanke på hur fort tiden går så är väl en helg här snart igen.

Fredagen var det halvdag på jobbet. Nice! Finaste Tina och jag hade gjort upp planer. Sushilunch i Sigtuna och sedan hämta lilla V på dagis. Vi åt lunch, hann med en sväng till RC Chocolat för att handla goda kardemummabullar. Sedan vidare till ICA för att köpa gravljus för att sätta i minneslunden. Ville passa på att tända ett ljus för farfar Torsten förstås. Sedan begav vi oss mot dagis för att hämta lilla V. Gissa om han blev glad när han såg vem jag hade sällskap med.

Lördagen inleddes med ett härligt Pilatespass. Sedan var det bakning inför söndagen. Lilla V uppförde sig exemplariskt och lekte för sig själv medan mannen och jag bakade. Dessutom sov han middag i TRE timmar och då väckte vi honom. Vi tog en sväng till kyrkogården och tände ljus. Slutligen var jag på tjejmiddag hos en fd. kollega. En riktigt trevlig middag med gott sällskap och god mat. Sen kväll - jag var inte hemma förrän närmare 01:30.

Söndag var det så dags för årets födelsedagskalas. Mannen, Malin & Tobias firades samtidigt. Huset fullt av folk. Det var trevligt. Lilla V som inte sov någon middag alls var glad och nöjde hela dagen och kvällen. Han lekte glatt med kusinerna och hade väldigt kul med alla presentsnören.

Det allra finaste

I lördags fick vi så träffa en ny bekantskap. Lilla Vincent. Angelica och James son som då hade hunnit bli lite mer än två veckor. Vad kan man säga - kärlek vid första ögonkastet. En bedårande liten herre som visade att han kunde sova gott och använda sina lungor. Är det så här de låter undrade mannen och jag och blev genast påminda om att om mindre än 3 månader har vi en "likadan".

Det allra finaste som finns är de små så är det bara. Vilka små glädjeämnen de är.

Jag kan inte vänta tills vi får träffas igen finaste lilla Vincent.

Mamma

Först vill jag ber er som läser detta att hålla den här "informationen" för er själva. Mamma vill inte att alltför många ska veta innan hon själv vet mer. Framförallt är det min oroliga mormor som ska hållas utanför tills vi vet mer.

Ja, mamma var på sjukhuset igår. Svaret på röntgen av buken skulle komma. Hon hade bett om denna röntgen själv då hon tyckte att magen var lite mer orolig än vanligt (har man gjort en sådan operation som hon så får man snällt leva med att magen lever sitt eget liv, den har lite svårt att bryta ner maten nämligen). Allt bra så långt. Men... nu har man hittat fläckar på lungorna. Detta behöver inte vara något "farligt" och mamma hade frågat läkaren om man skulle måla fan på väggen nu och det skulle man absolut inte sa han. Nu blir det remiss till onkologen på Radiumhemmet där man ska undersöka saken vidare. Det känns tryggt. Det händer något på en gång, de tar saken på allvar.

Jag ska inte ta ut något i förskott den här gången. Jag känner mig rätt lugn. Mamma och pappa också. Vi pratade mycket om detta igår. Det kändes bra. Mamma berättade att hon först inte tänkte berätta något för mig men sedan sa hon - Men jag antar att du vill veta. JA!!! Det vill jag såklart! Jag tror att jag ska fråga mamma om jag för följa med henne till sjukhuset nästa gången - jag har en miljon frågor (minst).

Så vi väntar på remiss och under tiden så försöker vi leva som vanligt. Mamma går tillbaka till jobbet igen. Hon vill det, få något annat att tänka på. Jag förstår det är man bara hemma och inte gör "någonting" är det lättare att man de negativa tankarna kommer och de är svåra att stöta bort.

Fortsätt håll tummarna alltså. Och säg inget till mormor...

Idag

Idag är dagen för mammas röntgenbesked. Jag känner mig ganska lugn faktiskt. Sov i natt gjorde jag också. Pratade med mamma igår hon är också lugn men sa ju att väntan mellan röntgen och besked aldrig är kul och att man inte kan släppa det helt riktigt. Mamma åker själv till sjukhuset, jag förstår inte att hon vill göra det. Men, men det är ju hennes beslut. Efter sjukhusbesöket åker hon hem till oss. Pappa ska vara barnvakt till lilla V. När jag kommer hem så är de där alla tre, det känns bra.

Jag känner mig lugnare och mer postiv idag än jag gjorde i fredags. Jag har hittat en del bra information om sjukdomen och känner inte samma panik längre. Det finns de som överlever, de är få men de finns. Jag kan bara hoppas att mamma är en utav dem.

Håll tummarna där ute.

1:a november

Idag fyller världens bästa make och pappa 42 år. Ingen traditionell skönsång och frukost på sängen blev det dock i år. Vi firar ikväll med lilla familjen och på söndag blir det stort kalas.