Jag förknippar midsommar med mammas sjukdom. För två år sedan firade mamma midsommar på Huddinge Sjukhus, hon var nyopererad och allt såg rätt ljust ut. Det var lilla Vs första midsommar och vi firade i Vaxholm med fina vänner. Jag minns att jag ringde till mamma. Hon berättade att hon hade ätit, jag minns till och med vad det var, pastrami och potatissallad. Hon hade varit uppe och gått i korridoren utan sådan där gåstol. Jag var så stolt och glad. Det här blir bra tänkte jag.
Förra året firade vi midsommar tillsammans. Pappa jobbade natt minns jag. Mamma kom cyklande till svärmor Christina. Vi hade en fin kväll minns jag. Mamma cyklade hem och jag minns att jag bad henne skicka ett sms när hon kom hem. Det tog tid tyckte jag. Så jag ringde. Jag kom precis hem sa hon, skulle precis skriva ett sms. Jag var så tacksam och glad att vi fick fira tillsammans. Ingenting var ju liksom självklart efter cancerbeskedet året innan.
I år då? Ja, ni vet ju. I år fick vi inte fira midsommar tillsammans. Vi var på fest hos mannens vän Magnus som fyllde 40 år. Det var jättetrevligt, trevliga människor och massor av god mat. Men hela tiden var tankarna någon helt annanstans...
Fan ta dig otäcka sjukdom!
Halloween
5 år sedan