Time flies

Idag är det 10 år sedan som jag återvände till Sverige efter en nästan 9 årig vistelse i Californien. En era av mitt liv var slut och ett helt nytt liv skulle påbörjas, byggas upp. Ett vuxenliv i Sverige. Vad skulle ja göra? Var skulle jag bo? Vilka skulle jag umgås med? Skulle jag träffa någon? 1000 tankar och funderingar. Jag var 28 år och skulle efter alla år utomlands flytta hem till mina föräldrar igen.

Beslutet att lämna livet i Californien var sannerligen inte lätt, av flera anledningar. Men när man tittar i backspegeln kan man konstatera att det var rätt beslut och kanske att beslut som egentligen skulle ha fattats mycket, mycket tidigare. Men, men det är ju egentligen inget att grubbla över nu - vi kan ju knappast vrida tiden tillbaka eller göra det hela ogjort. Och jag skulle förstås inte vilja ha det hela ogjort heller. Bara vissa delar...

Hur hamnade jag då i Californien to begin with. Jag hade ett roligt jobb här hemma men kände att jag mest bara jobbade och inte direkt gjorde något annat. Min kompis Malin skulle åka som utbytesstudent till Nashville och tyckte att jag kunde väl åka som au pair. Det var väl inte riktigt det jag hade tänkt mig men på något underligt vis så blev det så och några månader senare var jag på väg till familjen Mitchell i Los Altos Hills, Californien. Ett år skulle det bli sedan skulle jag hem och ta vid där jag slutade. Det blev inte riktigt så... Det jag absolut inte skulle göra hände, jag träffade honom med stort H. Han som gjorde att jag gjorde allt som stod i min makt att kunna stanna kvar i landet. Han som är orsaken till den idag stora skuld jag har till CSN, vilket inte var helt bortkastat då jag ju faktiskt fick mig en universitetsexamen på köpet.

Men också han som hade mindre positiva sidor som när man tänker tillbaka egentligen visade sig ganska tidigt i vårt förhållanade men som jag då avfärdade. Allt eftersom åren gick blev det värre och jag insåg ju förstås att detta beteende inte var hälsosamt. En svartsjuka som inte visste några gränser. Hur kunde jag som var så självständig, målmedveten och med bra självkänsla låta mig påverkas och brytas ner av en galet svartsjuk man? Hur kunde han behandla mig precis hur han ville och få mig komma krypande och tro att allt var mitt fel. Jag fick noga tänka på vilka jag umgicks med, jag fick alltid vakta min tunga för att inte säga fel saker. Till och med när jag var hemma i Sverige fanns den här kontrollen. Vad gjorde jag? Vem träffade jag?

Och jag hade överseende med allt detta och tänkte att det enda rätta var att stanna kvar i USA och gifta mig med honom. Som tur var, när det här kom på tal sista gången bara några veckor innan det var planerat att jag skulle åka hem, så hade jag bestämt mig för att lämna honom och livet där och faktiskt åka hem till Sverige. Han trodde att det var ett kortare besök i Sverige och att jag sen skulle komma tillbaka men jag visste att när jag klev på det planet var det hej då för gott. Jag sa aldrig det till honom dock mest orolig för att han på något vis då skulle lyckas övertala mig att stanna.

Men trots allt detta så hade jag fantastiska år där i norra Californien. Jag fick min utbildning där, ett roligt jobb, jag fick bo i en av världens i särklass vackraste och trevligaste städer och jag träffade några utav mina bästa vänner där. Dessutom fick jag ju några år senare åka tillbaka och gifta mig med min älskade man i den vackaste staden.

Bilden på Golden Gate bron har jag lånat från Wikipedia.se

Den 12 april

Den här dagen blev inte alls som jag hade planerat... Tanken var ju att barnen och jag skulle vara lediga och spendera dagen tillsammans med pappa, mormor Maj-Lis och farmor Birgit. Vi skulle besöka graven och sedan fika hos pappa i Eneby. Men nu blev det inte så. Istället blev det halsfluss, öroninflammation och barnen hos farmor.

För mig blev det ändå en trip till graven med resten av gänget. Vi satte lite blommor, tände ljus och det var begravning i kyrkan så vi kunde gå in och tända ljus också. De andra fortsatte till Eneby medans jag åkte hem och la mig på soffan igen. Det blev lite antiklimax. Kändes som om jag verkligen vill spendera den är dagen med nära och kära men den här j-kla infektionen satte stopp för det.

Två år har gått. Och vad ska man säga. Ja, det är faktiskt lättare. Men vissa dagar är det svårare... När saker och ting går mig emot. När man inte mår riktigt bra. När barnen inte mår riktigt bra. När man bara vill ringa sin mamma för några tröstande, kloka ord. När lilla V säger något roligt man önskar hon fick höra. Att hon hade fått se mer av lilla stjärnan som är så otroligt lik henne. Det går inte en timme utan att jag tänker på henne. Men jag blir såklart inte ledsen varje gång. Jag har ju så många fina minnen av min mamma.

 

Friiberghs Herrgård

I helgen var det äntligen dags för mig att få min födelsedagspresent från förra året. En romantisk weekend på Friiberghs Herrgård. Vi sparade lite på den med tanke på att det har varit så mycket baciller den här vintern... Barnen var friska men i fredags ringer farmor C , som skulle vara barnvakt, och säger att hon är sjuk. Som tur var hade morfar inga planer så barnen kunde vara hos honom.

Innan det bar av till Friiberghs åkte jag till Bredden för ett Pilatespass, härligt! Bra pass och bra instruktör. Eftersom de har tagit bort "mitt" Pilatespass på lördagar på SATS i Märsta får jag väl vidga mina vyer... Sedan lämnade vi barnen hos morfar. Det var lite jobbigt för lilla V var ledsen när vi åkte. Han ville vara med mig sa han. Samma sak när jag åkte till gymet, då blev han också ledsen. Men, men det hade inte varit några som helst problem under tiden vi hade varit borta.

Väl framme på Friiberghs väntade afternoon tea med en massa goda bakverk och annat smått och gott. Sedan upp på rummet och lite bubbel och jordgubbar. Sedan lite bad och bastu. Och slutligen en riktigt god middag. God kräftsoppa till förrätt, oxfilé till huvudrätt (för mannen) och fisk (för mig), sedan en liten ostbricka och slutligen en jättegod efterrätt. Jättegott! Jag blev så mätt att jag hade svårt att sova... Det var skönt att få sova en natt utan min vanliga sängkamrat, lilla V som kommer in varje natt och har mig både som madrass och kudde...

Imorse bjöds det på massor av god frukost och trots att jag var så mätt så fick jag ner en massa gott även denna måltid. Efter det bar det av hemåt igen. Efter det bar det av hemåt. Vi passade på att stanna till på Plantagen och handla lite. Tyvärr hittade vi inte riktigt allt vi ville ha men lite i alla fall. Släppte av mannen hemma, han skulle gå på fotboll, innan jag hämtade de små hos morfar. Efter lite fika där var det dags att åka hem och fixa lite inför veckan som kommer. Jag åker till Malmö tisdag-onsdag och mannen åker på konferens torsdag till lördag. På fredag tar jag ledigt eftersom det är 2-årsdagen av mammas bortgång.

En riktigt härlig helg - tack min fina, fina man för den bästa presenten!

Påsken

Av alla högtider så är påsken den högtid som är starkast förknippad med mammas bortgång. Troligtvis för att det var den första högtid som firades utan mamma. Det vara bara ett par veckor efter hennes död. Detta blir alltså den tredje påsken vi firar utan henne. Det kändes faktiskt helt okej på något underligt vis. Jag saknade henne massor, som alltid, men försökte tänka på ljusa minnen. Det enda som grämer mig lite är att jag inte tog mig till kyrkogården trots alla extra lediga dagar. Men, men...

Annars blev det en lugn och skön påsk. På Skärtorsdagen slutade jag tidigt. Hämtade barnen tidigt tillsammans med finaste vännen. Fikade och hade det bra. Man får inte mycket sagt nuförtiden. Nu måste jag ju dela min kompis med barnen...

Långfredagen inleddes med ett helt underbart Pilatespass. Lite shopping på ICA Maxi och sedan lite tid hemma innan det var dags för påskmiddag hos farmor Christina. Trevligt och gott. Barnen fick sina första påskägg.

Påskafton gjorde vi faktiskt inget speciellt. Barnen fick påskägg av oss och senare kom även Tina förbi med påskägg till de små. Gissa om de blev glada.

Påskdagen var det dags för påskmiddag hos pappa i Eneby. Full fart på alla de små kusinerna. Påskägg även här, från alla håll. Vi kommer att ha godis till nästa påsk. Våra barn äter faktiskt inte så mycket godis, så det lutar åt att vi får hjälpa till lite...

Och så idag, Annandagen. Inget speciellt idag heller. Plockat och städat hemma. Rensat bort lite kläder. Varit förbi farmor Christina med lite burkar och ett par jeans som skulle lappas. Lilla V sliter byxor (eller i alla fall knän) så det står härliga till. Brukar inte bry mig om att lappa och laga men detta var ett par P&P jeans så jag tycket de kunde få hänga med ett tag till. Hos farmor C var även mannens syster och barn och lilla Stjärnan fick superfina regnkläder som Alicia hade vuxit ur. Perfekt!

Nu nattar mannen de små och jag har satt mig i soffan. Laddar för ny, kort, vecka med utvecklingssamtal på dagis och helg på herrgård tillsammans med mannen.