Gott slut & Gott nytt!

Ja ni vänner, det har varit torftigt på bloggfronten... Så mycket hände 2013 men inte mycket skrevs om här. Tyvärr...

Jag försöker mig inte ens på någon årskrönika i år men jag lovar bättring 2014.

Men den största orsaken till att orken tröt är ju förstås att jag strax efter påsk upptäckte att jag var gravid. Oplanerat och omtumlande. Men välkommet så klart. Och den 10 december kom hon, våran älskade "trea". Idag är hon tre veckor och alldeles underbar. Jag ska skriva mer om detta.

Men idag nöjer jag mig med att önska ett riktigt gott nytt år och hoppas att det nya året blir ett riktigt bra år. Var rädda om varandra!

9 årsdag

Inser att min blogg har blivit en "jubileumsblogg". Jag skriver liksom bara när det är årsdag av något... Jag ska väl kanske inte lova bättring men jag tror nog att det kan bli lite bättre framöver.

Idag är alltså ännu en årsdag, en glad sådan. Just denna dag för 9 år sedan träffade jag den man som senare skulle bli min äkta make och pappan till mina barn. Vem kunde tro det, den där regniga juninatten. Jag hade precis fyllt 30, levde livets glada singeldagar. Det var förstås en massa 30-årsfester och en massa övrigt festande den här våren. Tillsammans med singelvänninorna Angelica och Rebecka. Denna kväll var det dock Nette, Angelica och jag som var ute. Helt spontant fick vi för oss att vi skulle gå ut, på Märstas berömda GM. Det blev rätt sent innan vi kom iväg, både Angelica och Nette var iväg på något annat innan vi skulle ut.

När vi väl kom iväg var klockan över midnatt och där stod HAN. I baren. Lång, mörk och snygg. Tänkte att han var nog inte härifrån, då skulle jag väl ha sett honom förut? Dessutom var han alldeles för snygg för att han ens titta åt mitt håll tänkte jag. Vi ville dansa och gjorde det också. Efter en stund kom även den långa, mörka, snygga mannen upp på dansgolvet och dansade med någon som hade möhippa. Säkert de som ska gifta sig tänkte jag. Men... en stund senare står han där framför MIG och pratar och dansar med MIG. Vad är nu detta tänkte jag. Det här ju inte möjligt. Och inte nog med att  han var lång, mörk och snygg han var ju trevlig också. För bra att vara sant, han är säkert gift. Men, nej, inte det heller. Han hade alltså alla de där positiva egenskaperna och dessutom var han singel. Ja, och sedan den stunden så är det faktiskt vi.

Och precis som jag trodde då så är han (egentligen) för bra för att vara sann. Men han är sann och han är min och jag är hans. Kärlek.

Time flies

Idag är det 10 år sedan som jag återvände till Sverige efter en nästan 9 årig vistelse i Californien. En era av mitt liv var slut och ett helt nytt liv skulle påbörjas, byggas upp. Ett vuxenliv i Sverige. Vad skulle ja göra? Var skulle jag bo? Vilka skulle jag umgås med? Skulle jag träffa någon? 1000 tankar och funderingar. Jag var 28 år och skulle efter alla år utomlands flytta hem till mina föräldrar igen.

Beslutet att lämna livet i Californien var sannerligen inte lätt, av flera anledningar. Men när man tittar i backspegeln kan man konstatera att det var rätt beslut och kanske att beslut som egentligen skulle ha fattats mycket, mycket tidigare. Men, men det är ju egentligen inget att grubbla över nu - vi kan ju knappast vrida tiden tillbaka eller göra det hela ogjort. Och jag skulle förstås inte vilja ha det hela ogjort heller. Bara vissa delar...

Hur hamnade jag då i Californien to begin with. Jag hade ett roligt jobb här hemma men kände att jag mest bara jobbade och inte direkt gjorde något annat. Min kompis Malin skulle åka som utbytesstudent till Nashville och tyckte att jag kunde väl åka som au pair. Det var väl inte riktigt det jag hade tänkt mig men på något underligt vis så blev det så och några månader senare var jag på väg till familjen Mitchell i Los Altos Hills, Californien. Ett år skulle det bli sedan skulle jag hem och ta vid där jag slutade. Det blev inte riktigt så... Det jag absolut inte skulle göra hände, jag träffade honom med stort H. Han som gjorde att jag gjorde allt som stod i min makt att kunna stanna kvar i landet. Han som är orsaken till den idag stora skuld jag har till CSN, vilket inte var helt bortkastat då jag ju faktiskt fick mig en universitetsexamen på köpet.

Men också han som hade mindre positiva sidor som när man tänker tillbaka egentligen visade sig ganska tidigt i vårt förhållanade men som jag då avfärdade. Allt eftersom åren gick blev det värre och jag insåg ju förstås att detta beteende inte var hälsosamt. En svartsjuka som inte visste några gränser. Hur kunde jag som var så självständig, målmedveten och med bra självkänsla låta mig påverkas och brytas ner av en galet svartsjuk man? Hur kunde han behandla mig precis hur han ville och få mig komma krypande och tro att allt var mitt fel. Jag fick noga tänka på vilka jag umgicks med, jag fick alltid vakta min tunga för att inte säga fel saker. Till och med när jag var hemma i Sverige fanns den här kontrollen. Vad gjorde jag? Vem träffade jag?

Och jag hade överseende med allt detta och tänkte att det enda rätta var att stanna kvar i USA och gifta mig med honom. Som tur var, när det här kom på tal sista gången bara några veckor innan det var planerat att jag skulle åka hem, så hade jag bestämt mig för att lämna honom och livet där och faktiskt åka hem till Sverige. Han trodde att det var ett kortare besök i Sverige och att jag sen skulle komma tillbaka men jag visste att när jag klev på det planet var det hej då för gott. Jag sa aldrig det till honom dock mest orolig för att han på något vis då skulle lyckas övertala mig att stanna.

Men trots allt detta så hade jag fantastiska år där i norra Californien. Jag fick min utbildning där, ett roligt jobb, jag fick bo i en av världens i särklass vackraste och trevligaste städer och jag träffade några utav mina bästa vänner där. Dessutom fick jag ju några år senare åka tillbaka och gifta mig med min älskade man i den vackaste staden.

Bilden på Golden Gate bron har jag lånat från Wikipedia.se

Den 12 april

Den här dagen blev inte alls som jag hade planerat... Tanken var ju att barnen och jag skulle vara lediga och spendera dagen tillsammans med pappa, mormor Maj-Lis och farmor Birgit. Vi skulle besöka graven och sedan fika hos pappa i Eneby. Men nu blev det inte så. Istället blev det halsfluss, öroninflammation och barnen hos farmor.

För mig blev det ändå en trip till graven med resten av gänget. Vi satte lite blommor, tände ljus och det var begravning i kyrkan så vi kunde gå in och tända ljus också. De andra fortsatte till Eneby medans jag åkte hem och la mig på soffan igen. Det blev lite antiklimax. Kändes som om jag verkligen vill spendera den är dagen med nära och kära men den här j-kla infektionen satte stopp för det.

Två år har gått. Och vad ska man säga. Ja, det är faktiskt lättare. Men vissa dagar är det svårare... När saker och ting går mig emot. När man inte mår riktigt bra. När barnen inte mår riktigt bra. När man bara vill ringa sin mamma för några tröstande, kloka ord. När lilla V säger något roligt man önskar hon fick höra. Att hon hade fått se mer av lilla stjärnan som är så otroligt lik henne. Det går inte en timme utan att jag tänker på henne. Men jag blir såklart inte ledsen varje gång. Jag har ju så många fina minnen av min mamma.

 

Friiberghs Herrgård

I helgen var det äntligen dags för mig att få min födelsedagspresent från förra året. En romantisk weekend på Friiberghs Herrgård. Vi sparade lite på den med tanke på att det har varit så mycket baciller den här vintern... Barnen var friska men i fredags ringer farmor C , som skulle vara barnvakt, och säger att hon är sjuk. Som tur var hade morfar inga planer så barnen kunde vara hos honom.

Innan det bar av till Friiberghs åkte jag till Bredden för ett Pilatespass, härligt! Bra pass och bra instruktör. Eftersom de har tagit bort "mitt" Pilatespass på lördagar på SATS i Märsta får jag väl vidga mina vyer... Sedan lämnade vi barnen hos morfar. Det var lite jobbigt för lilla V var ledsen när vi åkte. Han ville vara med mig sa han. Samma sak när jag åkte till gymet, då blev han också ledsen. Men, men det hade inte varit några som helst problem under tiden vi hade varit borta.

Väl framme på Friiberghs väntade afternoon tea med en massa goda bakverk och annat smått och gott. Sedan upp på rummet och lite bubbel och jordgubbar. Sedan lite bad och bastu. Och slutligen en riktigt god middag. God kräftsoppa till förrätt, oxfilé till huvudrätt (för mannen) och fisk (för mig), sedan en liten ostbricka och slutligen en jättegod efterrätt. Jättegott! Jag blev så mätt att jag hade svårt att sova... Det var skönt att få sova en natt utan min vanliga sängkamrat, lilla V som kommer in varje natt och har mig både som madrass och kudde...

Imorse bjöds det på massor av god frukost och trots att jag var så mätt så fick jag ner en massa gott även denna måltid. Efter det bar det av hemåt igen. Efter det bar det av hemåt. Vi passade på att stanna till på Plantagen och handla lite. Tyvärr hittade vi inte riktigt allt vi ville ha men lite i alla fall. Släppte av mannen hemma, han skulle gå på fotboll, innan jag hämtade de små hos morfar. Efter lite fika där var det dags att åka hem och fixa lite inför veckan som kommer. Jag åker till Malmö tisdag-onsdag och mannen åker på konferens torsdag till lördag. På fredag tar jag ledigt eftersom det är 2-årsdagen av mammas bortgång.

En riktigt härlig helg - tack min fina, fina man för den bästa presenten!

Påsken

Av alla högtider så är påsken den högtid som är starkast förknippad med mammas bortgång. Troligtvis för att det var den första högtid som firades utan mamma. Det vara bara ett par veckor efter hennes död. Detta blir alltså den tredje påsken vi firar utan henne. Det kändes faktiskt helt okej på något underligt vis. Jag saknade henne massor, som alltid, men försökte tänka på ljusa minnen. Det enda som grämer mig lite är att jag inte tog mig till kyrkogården trots alla extra lediga dagar. Men, men...

Annars blev det en lugn och skön påsk. På Skärtorsdagen slutade jag tidigt. Hämtade barnen tidigt tillsammans med finaste vännen. Fikade och hade det bra. Man får inte mycket sagt nuförtiden. Nu måste jag ju dela min kompis med barnen...

Långfredagen inleddes med ett helt underbart Pilatespass. Lite shopping på ICA Maxi och sedan lite tid hemma innan det var dags för påskmiddag hos farmor Christina. Trevligt och gott. Barnen fick sina första påskägg.

Påskafton gjorde vi faktiskt inget speciellt. Barnen fick påskägg av oss och senare kom även Tina förbi med påskägg till de små. Gissa om de blev glada.

Påskdagen var det dags för påskmiddag hos pappa i Eneby. Full fart på alla de små kusinerna. Påskägg även här, från alla håll. Vi kommer att ha godis till nästa påsk. Våra barn äter faktiskt inte så mycket godis, så det lutar åt att vi får hjälpa till lite...

Och så idag, Annandagen. Inget speciellt idag heller. Plockat och städat hemma. Rensat bort lite kläder. Varit förbi farmor Christina med lite burkar och ett par jeans som skulle lappas. Lilla V sliter byxor (eller i alla fall knän) så det står härliga till. Brukar inte bry mig om att lappa och laga men detta var ett par P&P jeans så jag tycket de kunde få hänga med ett tag till. Hos farmor C var även mannens syster och barn och lilla Stjärnan fick superfina regnkläder som Alicia hade vuxit ur. Perfekt!

Nu nattar mannen de små och jag har satt mig i soffan. Laddar för ny, kort, vecka med utvecklingssamtal på dagis och helg på herrgård tillsammans med mannen.

Lilla V 4 år

Idag är det lilla Vs 4-årsdag! Det är ju helt otroligt han är ju stora killen nu. 4 känns så mycket större än tre på något vis.

Det är svårt att inte bli nostalgisk när man tänker tillbaka. Att det har gått 4 år sedan den lille kom till oss. Den där natten vi begav oss till Uppsala mitt i natten i snöslask. Han som hade så bråttom till världen för att komma ut och bara sova. Han som under mer än en månad gick under namnet Prinsen. Innan vi kunde enas om namnet Viggo. Och nu en lång och stålig, lite känslig kille med ett sju j-kla humör. Världens argaste ibland och världens goaste ibland, det växlar fort... Ena stunden är man hans bästa vän och nästa vill han ALDRIG mer leka med en. En kille som älskar sin lillasyster men stundtals också tycker att hon är en plåga (som han uttryckte det förra veckan).

Idag har det firats md frukost och paket på sängen. han fick en trampbil, en Spidermanleksak, en Spidermantröja (huh, säger jag men ack så besviken han hade blivit om han inte hade fått den), en dinosauriebok och ett litet magnetfiskeset. Han beställde spaghetti och köttfärssås till middag och det fick han så klart.

På söndag blir det kalas med hela tjocka släkten. Det ser han fram emot.

Mammas fina prins - grattis på din 4-årsdag. Jag älskar dig så!

Den första bilden måste förstås vara med, torsdagen den 12 mars 02:26

Och så här såg det ut idag, tisdagen den 12 mars strax innan 7 i morse

Äntligen!

Äntligen fick vi till det, finaste vännen och jag, det var evigheter sedan vi träffades. Nu hade vi bokat middag och biobesök i Kista Centrum. Tina bjöd på bio och jag på maten. Jag tog t-banan dit från jobbet och vi möttes upp på plats. Lite shopping hann vi med också. Jag behövde verkligen nya jeans, de gamla sitter allt annat än bra. Var dock inte alls på humör för att prova så jag tänkte lägga ner hela projektet. Men Tina lyckades övertala mig att prova ett par jeans på Gina Tricot. Och de satt som en smäck och kostade bara 199 kr, så jag tog två. Shoppade några småsaker till lilla T också, han har ju dopdag på måndag och då ska jag förstås träffa honom.

Sedan var det middag på Spanjoren. Gott! Och sedan dags för filmen Les Miserables. Ni som känner mig sedan gammalt vet ju att jag är löjligt förtjust i denna musikal. Vet faktiskt inte riktigt men jag tror att jag har sett den 7 gånger. Jag tycker att det är den i särklass bästa musikalen (av de jag har sett och jag har sett en del). Jag hade alltså riktigt höga förväntningar på filmen. Och alla infriades, den var så bra! Maffig! Sorglig (hur kunde jag glömma pappersnäsdukar)! Och musiken!

Kul att gå på bio, det gör man ju inte alltför ofta dessa dagar...

Tack vännen för en fin kväll!

Vemdalen

I år var det dags för familjens första skidresa. Mannen har varit sugen i ett par år men jag har tyckt att barnen och har kännt att det mer skulle bli ett stressmoment än en avkopplande semester... Tyckte väl kanske det i år också men tänkte att jag får väl ge mig... Dessutom hade vi pratat lite löst om att åka upp tillsammans med familjen Wright Gustavsson och det är ju alltid roligare att åka tillsammans med vänner, både för barnen och de vuxna.

Sagt och gjort, stuga och skidhyra bokades och ett par månader senare var vi på väg. Med bilen FULLASTAD så gav vi oss iväg. Inköpta var två stycken bärbara DVD-spelare för att göra bilresan lite lättare (bra köp visade det sig). 47 mil till till Vemdalen, lite i längsta laget, men det gick riktigt bra. Förutom att vi nu har konstaterat att lilla stjärnan verkligen är åksjuk. Två kräkincidenter blev det. Sanering av barn och stol. Men bortsett från det gick det riktigt bra.

Väl framme hälsade vi på hos hos vännerna. De hade kommit upp lite tidgare än oss och var redan installerade i sin stuga. Helenas mamma såg till att barnen fick mat. Vi vuxna fick nöja oss med ett glas vin :). Det blev en tidigt kväll, vi var ju tvungna att fixa ordning i stugan och ladda för skidåkningen dagen efter.

Tog lite tid innan vi kom ut första dagen. Hur mycket kläder skulle man ha på sig? Vad skulle man ha med sig? När vi väl kom ner till backen skulle vi ju prova ut utrustning också. Redan här trodde jag att lilla V skulle börja misströsta... Men icke, utan problem provade han ut sina pjäxor, skidor och hjälm. Sedan var det ut i backen för lilla V och mannen och lilla stjärnan och jag höll oss till pulka. Lilla V förvånade mig även här. Han är ju lite av en slow starter och han brukar spana in och känna av ett bra tag innan han ger sig in i något. När vi var på Kreta tog det ju 5 dagar innan han badade... Men icke denna gång. Han gav sig in i skidåkningen helt och fullt. Och det gick hur bra som helst. På eftermiddagen fick även tjejerna ge sig ut i backen en stund - härligt! När backen stängde blev det after ski.

Ja, och så gick dagarna. Vi var ute från morgon till kväll, åt oftast lunch i backen. Antingen medhavd eller köpt. Efter lunch sov lilla stjärnan en stund och lilla V och mannen åkte skidor. Och senare på eftermiddagen åkte oftast tjejerna. After ski blev det hemma hos Helena och gänget, de hade stor stuga och vi tyckte det var lättare med barnen hemma än i baren... Supertrevligt!

Även lilla stjärnan fick testa skidåkning en dag. Hon var dock inte riktigt redo för detta. Men de var kul och testa och hon var så stolt över sina pjäxor och skidor.


Och jag måste ju säga att det här blev en helt fantastisk vecka. Riktigt avkopplande. Och jag som trodde att det mest skulle bli jobbigt och gnälligt. Skönt när det blir precis tvärtom. Så glad över att lilla V tyckte det var så roligt att åka skidor. Han åkte till och med sittlift, det tyckte han nog var roligast av allt. Att vi vuxna inte fick åka så mycket skidor gjorde inget och det var vi ju förstås inställda på från början.

Kändes lite vemodigt när vi styrde kosan hemåt på söndagen. Det blev verkligen en underbar vecka trots att jag trodde motsatsen... Tänk att även jag kan ha fel ;)

Tack till alla i familjen Wright Gustavsson för trevligt sällskap både i backen och utanför! Vi gör om det nästa år.

 Ett stadigt tag om pappas arm

 Lilla stjärnan gör debut på skidor

 Hela gänget på väg upp i liften Helena, Alfred, Therese, mannen och lilla V

 Världens bästa skidåkare som han själv uttryckte det

Vår fina stuga

Heldag i Uppsala

Idag hade vi planerat en dag och kväll i Uppsala. Först skulle vi träffa Malin och gå på Isfestivalen och sedan skulle vi åka vidare till familjen Hwass i Storvreta. Tyvärr var familjen Hwass sjuka så vi fick ställa in :(.
Men planerna att träffa Malin och gå på isfestival kvarstod. Vi åkte iväg, hela gänget. Mötte upp Malin vid Slottsträdgården gick runt och tittade på isskulpturer, tittade på konståkning och lekte på lekplatsen. Sedan var vi hungriga och frös. Vi gick upp på stan och åt lunch och fikade.
Och sedan lite spontanshopping. Vi köpte nya handdukar och en ny traktörpanna. Slutligen ett besök i Malins fina lägenhet.
En bra dag för hela familjen.
Och ja, ett inlägg och skidresan kommer...

Bebisgos

Igår var det dags för au-pairträff igen. Även denna gång blev vi en desarmerad skara. Så det blev en liten improvisation. En middag på Wagamama.

Det blev Peg, Malin, jag och så förstås Malins lilla kille (som ännu inte har fått något namn). 1 månad gammal och alldeles underbar förstås. Gissa om jag var i mitt esse... Det var så mysigt och han sov så gott i min famn. Kräktes på mig gjorde han också men vad gör det.

Kom förstås hem till mannen och så - Jag vill ha en bebis. - Ja, ja sa han bara (han har hört det förut...)

En trevlig kväll blev det trots att halva styrkan saknades. Det här fick bli en bonusgång. Becka får ha sitt val innestående.

2-års firande

Så där, nu kommer lite mer från lilla stjärnans kalas och tvåårsdag. För det första, det är ju inte klokt att on är två år. Stora damen men ändå min lilla, lilla bebis. Vad ska man säga om henne då? Ja, hon är (för det mesta glad), väldigt mammig, pratsam och social, envis, spexig och otroligt kärleksfull (med de hon känner). Hon släpper inte vem som helst in på livet. Hon gillar morfar, farmor och Tina bäst. Och storebröderna så klart.

I söndags var det kalas med släkt och några vänner. Många återbud pga sjukdom blev det men trots det så blev det fullt hus i alla fall, precis som vanligt. För en gångs skull var vi riktigt förberedda och ute i god tid och behövde inte stressa. Vi köpte tårtor den här gången. Det var ett bra beslut. Bakade kakor och muffins, det var precis lagom.

Själva födelsedagen firades med frukost och presentöppning innan dagis. På kvällen fick vi besök av Tina och Micke och Stella firade med (hela) tre knattepinnar.

Här kommer lite bilder på vår fina tvååring

En bild som kändes som en typisk Stellamin. Nöjd!

På den riktiga födelsedagen blev det smörgås med ljus istället för tårta 

Blåser ut ljus på tårtan med mamma

Testkör nya dockvagnen 

 Presentskörd

Tårta är gott!

Lilla stjärnan 2 år

Idag firade vi lilla stjärnans 2-årsdag! På morgonen firades hon av oss och på kvällen kom finaste Tina och Micke förbi.

Jag tror hon var nöjd med sin dag.

Fler bilder och längre inlägg kommer imorgon.

Bloggen 3 år

Idag säger vi grattis till bloggen som fyller 3 år. Kan inte fatta att det var tre åre sedan jag skrev mitt första inlägg. På den tiden var jag en betydligt flitigare bloggare än vad jag är idag. Och under det senaste året har det varit många funderingar om att kanske sätta punkt. Men, nej jag är nog inte riktigt redo för det.

Jag kör på ett tag till och så får vi se om det blir att inlägg på 4 årsdagen också

Året som gick 2012

Ja, då var den första dagen på det nya året snart till sin ända. Jag lovade ju en årskrönika. Tror den blir i "månadsform" även detta år. Ett som har genomsyrats av sorg efter mamma men samtidigt ett år som har fått mig att känna en enorm tacksamhet för det jag har, en fin familj och många fina vänner. Även detta år fick vi uppleva en stor sorg, finaste svägerskans andra graviditet måste avbrytas. Ett efterlängtat liv blir en ängel innan han ens fötts.

Januari: finaste lilla stjärnan fyller 1 år. Samma dag påbörjas äntligen renoveringen av vårt badrum på övervåningen. Det låter och dammar som bara den, men vi kommer närmare och närmare ett nytt badrum.

Februari: Min sista månad som föräldraledig. Mest sjukdomar, förkylningar och magsjuka . Min lilla fina gudsson döps till Tiago Elias Salameh Sonesson. Jag är en mycket stolt faster.

Mars: Älskade lilla V fyller 3 år. Jag börjar jobba och mannens pappaledighet tar vid. Blandade känslor. Den här mammaledigheten blev ju inte riktigt som jag hade tänkt mig. Känner mig inte alls redo men det är klart att det är mannens tur att vara hemma med de små. Även denna månad fylls av en massa baciller. Lilla Vs 3-årskalas måste ställas in pga av att mannen blir magsjuk. Mannen och jag går och ser Spamalot på Oscars och skrattar hysteriskt mycket. Månadens sista dag bjuder på ett återbsök i tonåren "Rockplocket". Jag går dit tillsammans med fina vännerna Tina och Monica.

April: Vi upplever den 1:a årsdagen av mammas bortgång. Det blev, trots allt, en fin, solig dag tillsammans med den närmsta familjen. Vårt fina, nya badrum står äntligen klart. Mannen och jag ser ännu en föreställning De tre musketörerna på Stadsteatern. Helt fantastisk! En utav de bästa jag har sett. Och sist men inte minst, jag laseroperar mina ögon. Efter 25 år som glasögon/linsbärare ska jag slippa det. Ett riktigt bra beslut (borde ha gjort det tidigare).

Maj: Mannen och jag firar 4-årig bröllopsdag. Vi går och ser Jesus Christ Superstar på Göta Lejon. Även denna mycket bra. Men efter de tidigare så kom nog denna på sista plats. Vi åker på kosläpp tillsammans med familjen Evans & familjen Wright Gustafsson. Jag åker till fantastiska Mollösund med kollegorna. Vi välkomnar två bebisar, Alfreds lillebror Nils och Hugos lillebror Axel.

Juni: En middag hos familjen Isberg. Jag åker till Norrköping för att snusa på bebis Axel. Jag får finbesök från Nashville. Vi åker till Åland med familjen Wright Gustafsson. Jag träffar Maria T, vars mamma också har gått bort i bukspottskörtelscancer. Vi pratar, minns och gråter. Ett fint möte.

Juli: Semester. En träff med gamla violvänner hos A i Saltis. Trevligt! Resa till Göteborg tillsammans med Evans. Tyvärr fick Stella 3-dagarsfeber... Men trots detta hade vi fina dagar tillsammans. Lilla V och Noah hade superkul. Mannen, de stora barnen och lilla V åker på campingtripp. Lilla stjärnan och jag stannar hemma. Lilla V slutar med blöja.

Augusti: En liten resa till Norrköping och Kolmården. Vi hälsar på Rebecka och hennes familj och får två underbara dagar tillsammans. Ytterligare ett besök från USA, hela familjen Björnsson. Vi får träffa den små tvillingarna, Emma & Julia. Vi grillar hos Evans och får samma kväll veta att Magnus & Nancy väntar sitt andra barn (mer om det senare). Vi åker på en efterlängtad semester till Kreta. En härlig vecka, lata dagar vid poolen. Mannen åker på konferens till Kebnekaise och tog sig upp. Lilla Tiago fyller 1 år. Lilla stjärnan börjar på dagis.

September: Lilla stjärnan börjar på dagis. Vi trodde hon skulle bli den lätta att skola in, så fel man kan ha... Jag åker på konferens till Örebro. Jag träffar au-pairerna och Malin berättar att de väntar sitt andra barn, Alma ska bli storasyster.

Oktober: Vi har en något "försenad" kräftskiva med Isbergs och Andersson Liiv. Jag reser en del i jobbet. Mamma skulle ha fyllt 60 år. Jag upplever som tiden innan hennes födelsedag som jättejobbig, en riktig tung period med mycket gråt och funderingar.

November: Mannen fyller 44 år. Jag går ut på en rolig tjejkväll på Golden Hits. Vi får veta att någonting är fel med Magnus och Nancys bebis, man vet inte vad. Men det är inte bra... Jag gör mitt livs resa, åker till Addis Abeba med två kollegor. Vi får uppleva hur mycket som helst och se saker vi aldrig kommit i närheten av. Ett folk som lever i enorm fattigdom men som är de vänligaste människor vi har träffat. Det blir en vecka full av insikt, tårar och skratt. Vi känner att det lilla vi gör hjälper men att det förstås behövs så mycket mer...

December: Vi får veta att Magnus och Nancys bebis är utom all räddning. De avbryter graviditeten och den 13 december föds det en liten pojke som fick namnet Troy. Jag pratar med dem, träffar dem och försöker stötta och trösta så gott det går. Och önskar att det bara fanns något mer jag kunde göra. Samma dag firar vi lucia på dagis, lilla stjärnans första. Båda barnen är pepparkaksklädda (trots debatten...). Några dagar senare blir lilla stjärnan sjuk och det visar sig att hon (troligtvis) har fått lunginflammation. Mannen och jag pusslar med vabbande. Jag gör en sista resa till Malmö för i år. Och trots allt tråkigt som har hänt så blir det ju jul. Vi firar julafton i Eneby och hos farfar och Anita. Juldagen hos farmor C och slutligen Annandag jul hos farmor Birgit. En fin jul trots att det var osäkert in i det längsta om det skulle bli något firande pga av de sjuka små. MASSOR av julklappar till de små. Och trots den fina julen så känner jag dessa högtider kräver så mycket energi av mig att jag blir helt slut. Jag jobbar hemma i mellandagarna. Vi avslutar året, traditionsenligt, hos familjen Isberg.