9 årsdag

Inser att min blogg har blivit en "jubileumsblogg". Jag skriver liksom bara när det är årsdag av något... Jag ska väl kanske inte lova bättring men jag tror nog att det kan bli lite bättre framöver.

Idag är alltså ännu en årsdag, en glad sådan. Just denna dag för 9 år sedan träffade jag den man som senare skulle bli min äkta make och pappan till mina barn. Vem kunde tro det, den där regniga juninatten. Jag hade precis fyllt 30, levde livets glada singeldagar. Det var förstås en massa 30-årsfester och en massa övrigt festande den här våren. Tillsammans med singelvänninorna Angelica och Rebecka. Denna kväll var det dock Nette, Angelica och jag som var ute. Helt spontant fick vi för oss att vi skulle gå ut, på Märstas berömda GM. Det blev rätt sent innan vi kom iväg, både Angelica och Nette var iväg på något annat innan vi skulle ut.

När vi väl kom iväg var klockan över midnatt och där stod HAN. I baren. Lång, mörk och snygg. Tänkte att han var nog inte härifrån, då skulle jag väl ha sett honom förut? Dessutom var han alldeles för snygg för att han ens titta åt mitt håll tänkte jag. Vi ville dansa och gjorde det också. Efter en stund kom även den långa, mörka, snygga mannen upp på dansgolvet och dansade med någon som hade möhippa. Säkert de som ska gifta sig tänkte jag. Men... en stund senare står han där framför MIG och pratar och dansar med MIG. Vad är nu detta tänkte jag. Det här ju inte möjligt. Och inte nog med att  han var lång, mörk och snygg han var ju trevlig också. För bra att vara sant, han är säkert gift. Men, nej, inte det heller. Han hade alltså alla de där positiva egenskaperna och dessutom var han singel. Ja, och sedan den stunden så är det faktiskt vi.

Och precis som jag trodde då så är han (egentligen) för bra för att vara sann. Men han är sann och han är min och jag är hans. Kärlek.