Blickar tillbaka - del 1

Jag vet att man ska se framåt men jag kan inte hjälpa att blicka tillbaka på hur det hela började.

Det var i början av 2009 och mamma fick lite ont i magen och halsbränna. Magkattarr sa man och hon fick medicin mot det. Och mådde bra igen. Några månader går och symptomen kommer tillbaka. Nytt besök hos läkaren och mamma ber att få nya tabletter eftersom de ju hade hjälpt förra gången. Sagt och gjort. Nya tabletter skrevs ut av en annan läkare då mammas ordinarie läkare var på semester. Hon började med tabletterna och i samband med det så blev hon gul. Hon ringde till sin ordinarie läkare och berättade detta. Det var konstigt tyckte han och hon fick genast komma dit för en massa prover. Det visade sig att hon hade förhöjda levervärden. Det blev färd till Danderyds Sjukhus för att försöka hitta orsaken till detta. Man hittade en tilltäppt gallgång, gallan kunde inte passera och detta orsakade gulsoten, och opererade in ett rör så att gallvätskan skulle kunna rinna fritt. Mamma mådde mycket bättre och det gula försvann. Men hon hade klåda också, en fruktansvärd klåda som inget verkade bita på. Inga mediciner eller krämer. Konstigt tyckte vi.

Efter ungefär en vecka får mamma ett samtal från Huddinge Sjukhus. Hon måste komma dit, de har tittat närmare på hennes röntgenbilder och ultraljud... Jag minns så väl den där dagen, det var den 4 juni. Jag ringde mamma på mobilen och hörde klart och tydligt att hon befann sig på ett pendeltåg. Men hon sa att hon var i bilen på väg från jobbet. Ja, ja tänkte jag det var väl radion då. Men när vi hade lagt på luren blev jag lite arg och orolig. Jag hörde ju att hon var på tåget - varför ville hon inte säga det? Jag ringde upp igen och mobilen är avstängd. Vad håller hon på med tänkte jag.

På kvällen när mannen kom hem berättade jag om denna skumma incident. Konstigt tyckte han också förstås. Jag minns så väl att jag sa till honom att jag trodde att det var något med hennes sjukdom som inte ville berätta för mig och oj så rätt jag hade. Det här var kvällen innan Malins student och vi skulle åka ut till Eneby för att hämta björkris. Men jag bestämde mig för att stanna hemma och ringde istället till mamma och pappa. Pappa svarar och när jag berättar att jag inte ska komma så berättar han - Mamma har varit på sjukhuset idag, det är inte så bra med henne. Och det första jag säger är - Inte cancer! Det vet man inte ännu, säger pappa, men det är en förändring på bukspottskörteln (fint ord för cancer tänker jag).Jag får prata med mamma, hon ber om ursäkt för att hon "ljugit" för mig men hon ville inte sitta och berätta om detta på tåget bland alla människor. Vad händer nu undrar jag. Jo, dagen efter ska hon tillbaka till Huddinge och förberedas för operation. Hon ska vara där nästan hela dagen. En massa prover ska tas och hon ska träffa alla möjliga läkare. Det här är första gången paniken för att hon ska dö kommer

Mors Dag

Att det var Mors dag igår kunde väl ingen undgå. Inte jag heller... Det var en riktig skitdag om jag ska vara helt ärlig. Jag har ju ingen mamma längre. Det blev mer påtagligt igår på något vis. Och att jag själv är mamma gav inte mycket tröst. Trots att Stella och lilla V uppvaktade mig med fin choklad :) Det var en sådan där dag då man konstant har gråten i halsen och bara hoppas att man inte ska börja gråta... Det blev lite tårar då och då och allt kändes så orättvist - hur blev det så här? Varför? Det är klart att ingen förtjänar att bli sjuk eller dö men en ung människa som lever hälsosamt på alla sätt och vis.

Men men vi hade planerat att lillebror med fina svägerskan skulle komma hit och fira min födelsedag lite i efterskott så det blev ett avbrott i alla sorgsna tankar och vi fick en trevlig eftermiddag trots allt.

I Mors Dags present fick min mamma en gåva till Cancerfonden.

Ändrade planer

Det blir inte alltid riktigt som man tänkt sig när man har små barn. Dagens plan var att gå till öppna förskolan efter dagis. Men så sov Stella så gott i vagnen så jag tog en extra runda och tänkte istället gå hem och göra lite nytta i trädgården. Men, men så fort jag dragit fram alla grejer så tycker Stella att sova inte är någon bra idé. Så det blev inte mycket av med det. En pelargon lyckades jag hinna med. Så nu är vi inne och pysslar lite istället.

Vet inte vad det är men jag mår fortfarande inte helt 100 i magen. I natt vaknade jag igen med världens magknip och så var det besök på toan igen... Undrar om det kan vara stressen efter allt som har hänt den sista tiden. Det är lite jobbigt när man inte riktigt vet om det kan vara något som smittar men då tycker man ju att de andra i familjen också borde blivit sjuka eller?

Den finaste presenten

Jag blev så uppvaktad på min födelsedag med kalas, presenter, telefonsamtal, sms, facebookhälsningar - you name it! Men titta på den här fina presenten, den var bäst av alla. Alla borde få ha en sådan fin vän

http://fruwarg.blogspot.com/2011/05/hipp-hipp-hurra.html

Planteringsbesök

Idag har vi haft besök av farfar & Anita. Jag fick fina blommor i present och i presenten ingick även plantering. Så idag har de varit här och planterat och passat på och rensat lite maskrosor också ;)

Annars blir det nog lugnt idag. Stella jollrar i babygymet och jag tänkte passa på och vika lite tvätt. Lilla V är ju på dagis idag så vi har det lugnt och tyst här hemma.

Hipp, hipp hurra - jag fyller år idag!

Oj, oj, oj 37 år har man hunnit bli. Det är ju inte klokt. 37 år har man levt på denna jord och man kan bara hoppas att det blir minst 37 till. Vad har man hunnit med då? En hel massa förstås, roliga jobb, lång utlandsvistelse som gjorde att jag tillslut kom hem med en universitetsexamen i bagaget, ett förhållande som mesta delen av tiden var allt annat än hälsosamt, ett roligt år som singel när jag kom hem från USA, avslutningen på singelåret i form av mannen i mitt liv - världens bästa man och pappa, två underbara barn och slutligen förlusten av en mor. För att nämna en del. Och förstås alla fantastiska vänner som alltid finns där för mig - i vått och torrt! Vad skulle jag göra utan er?

Jag firar födelsedagen med en liten magsjuka... Inte så farligt men natten tillbringades på toaletten och det blev inte många timmars sömn. Pappa och Magnus skulle kommit idag men pappa var förkyld och Magnus stod över med tanke min eventuella smittsamma magbacill. Det har varit en bra dag ändå, tillsammans med finaste barnen. Mannen som kom hem med fina blommor och fin present. Det ska åkas till Rånäs Slott på weekend minsann - underbart. Den obligatoriska frukosten på sängen uteblev eftersom jag inte var så sugen på något att äta. Men nu vankas det rabarberkräm till middag - storslagen födelsedagsmiddag va :) Men det är det jag känner för att äta.

Artikeln - Att förlora en mor och själv bli en

Här kommer länken till artikeln i DN som jag skrev om för ett par dagar sedan

http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/att-forlora-en-mor--och-sjalv-bli-en

Nostalgi & kalas

Idag är det precis 1 år sedan som vi höll på att göra oss redo för att åka till Turkiet med familjen Evans. En härlig vecka med sol och bad. Och mitt upp i allt var mensen några dagar sen - kunde det vara så? Eftersom semester oftast innebär lite vin till maten, kanske en drink vid poolen så tänkte jag att det är nog bäst att testa i alla fall. Och mycket riktigt så blev det ett plus på stickan. Och det lilla plusset var lilla Stella. Så förvånad blev jag, att det den här gången hade lyckats på första försöket men så glad förstås. Och idag har vi världens härligaste lilla tjej.

Idag firades det även födelsedag här i huset, min 37:nde (fast jag fyller först i morgon egentligen). Det var trevligt. Mannen och jag spenderade hela gårdagen lagandes mat. Lilla V var i tryggt förvar hos morfar. Stella var hemma men hon var glad och nöjd hela dagen så vi fick "jobba i fred". Betydligt lättare när man inte har en 2-åring till hjälpreda...

Som sagt, trevligt har vi haft och en massa fina presenter har jag fått. Tankarna fanns hos mamma. Första födelskalaset på många år utan mamma. I USA firade jag förstås hela nio födelsedagar utan henne men då var det ju lite annorlunda.

Nu har gästerna gått hem och det mesta av disken och undanplockningen är klar. Lilla V är supertrött efter en dag utan middagslur. Det blir nog en tidig kväll för oss alla fyra.

DN idag

Idag läser jag en väldigt intressant artikel i DN "Att förlora en mor - och själv bli en". En ung kvinna som har förlorat sin mamma i cancer precis när hon själv blivit mamma. Hm, hög igenkänningsfaktor där... Nu är jag förvisso nästan 10 år äldre än henne men, men

Hon har även skrivit en bok i ämnet, självklart kommer jag att läsa den. Hon bloggar också, självklart kommer jag att läsa bloggen också.

Jag länkar till artikel och lämnar er idag med ett utdrag ur boken "Du ser draken genom fönstret" av Charlotte Qvandt

"Jag måste ha min mamma hos mig. Något annat går inte. Går inte. Detta måste få ett gott slut, för vem är jag annars? Kan jag vara någon? Hur ska jag kunna andas?"

Ja, vad ska jag säga annat än att det var precis så jag tänkte när mammas cancerbesked kom. Tyvärr så fick ju varken min eller Charlotte Qvandts mamma ett gott slut...

Jag måste be att få återkomma med länken till artikeln då den inte finns i DNs nätupplaga ännu.

Gravsten

Idag ska pappa, Magnus och jag (och Stella förstås, hon får hänga med på allt) till Fonus för att beställa en gravsten. I fredags såg vi ut en gravplats. Det blev en fin plats innanför murararna vid kyrkan. Vi har bestämt oss för vilken gravsten vi ska ha men vi vill kolla lite hur texten blir och så. Pappa ska ju så småningom också ligga där så vi måste planera för det också. Det känns ju lite läskigt. Men, men vi ska ju alla dö någon dag, man hoppas bara att det är långt kvar.

Mycket att göra när någon dör. Men nu tror jag att det mesta är gjort faktiskt. Pappa har ju gjort det mesta, jag tror att han har velat ha det så. Jag har hjälpt till med lite småsaker bara.

Så himla trött idag. Lilla stjärnan tyckte att 4:15 var en bra tid att vakna... Hon var hur glad som helst, jag var mindre glad. Men efter lite mat somnade hon om. Jag däremot hade svårt att somna om. Och när jag väl slumrat till var det dags för lilla V att vakna. Men Stella brukar ju inte vakna så där tidigt så vi hoppas det var en engångsföreteelse. Nu sover hon gott i vagnen ute.

Testar igen

Igår kom min egen webmaster på besök, finaste Tina. Hon skulle se om hon kunde klura ut vad som var fel med bloggen - varför det inte gick att kommentera. Jag tror att det gick bra. Det verkade så igår i alla fall. Jag hoppas att det går bra idag också. Tack finaste vännen för att du fixade och trixade, det är ju så mycket roligare när man får kommentarer

Torsdag

Igår var det som sagt bröllopsdag, den tredje i ordningen. Mannen hade bokat ord och fixat barnvakt. Men en halvtimme innan farfar och Anita skulle komma var lilla V så fruktansvärt ledsen och trött att jag ringde till mannen och sa - Vi sk-ter i det här! Men så beslutade vi oss för att testa, kanske lilla Vs humör skulle ändras när de kom. Sagt och gjort. Och det visade sig vara ett bra beslut, han blev på toppenhumör när de kom. Stella skrek i högan sky när vi åkte och mammahjärtat kändes lite svajigt men men jag litar förstås på att farfar och Anita klarar det hur bra som helst. Och det är klart de gjorde. När vi kom hem sov båda barnen gott.


Det var en trevlig kväll i sann småbarnsföräldersanda, prat om barnen och planering för diverse saker. Min födelsdag, Tobias student osv. Romantiskt vet jag inte men åh så skönt att få prata utan att bli avbruten och att äta mat i lugn och ro..


Lilla V stökar på nätterna och är inte sitt vanliga jag på dagarna heller. Han är ledsen. Jag var ju på BVC med Stella igår och jag nämnde detta för bvc-sköterskan och hon sa direkt att det kan vara att han är ledsen över mamma/mormor. Att han nu inser att hon är borta. Det har gått en månad sedan han sist såg henne och så länge har det ju aldrig gått förut. Han vaknar på natten och är så ledsen och skriker efter mig. Lilla älsklingen min. Det är ju så jobbigt och se honom ledsen och att varken han eller jag får sova gör ju knappast saken bättre. Idag fick han sovmorgon och vi kom senare till dagis, jag tror han behövde det.


I eftermiddag blir det äventyr med finaste vännerna Tina och Mon.
Vi ska till stan och fixa fötterna och sedan äta middag. Ser så fram emot det!

test

TESTAR bara lite hära nu

...

kommentera om ni kan!



Kommentarer

Kära vänner, det går tydligen inte att kommentera...
Jag vet inte varför. Jag har testat både det ena och det andra men inget verkar funka.
Är det någon som har några tips så kan ni ju säga till via något annat forum...

4 månader

Idag fyller lilla stjärnan fyra månader!

Hon mäter 65 cm och väger 7 062 gr.

Hon är glad och nöjd mest hela tiden.

Älskar sällskap och allra, allra gladast blir hon när storebror ger henne uppmärksamhet.

Hon är ljuset i vår tillvaro.

Antiklimax

I torsdags var det så dags för vår inbokade pedikyr. Väl på tåget får jag ett samtal från salongen, de har vatten -och strömlöst... Vad är oddsen??? Men, men eftersom vi redan satt på tåget så åkte vi in till stan ändå. Det blev lite shopping och sedan en middag.

Så trots att det inte blev som vi planerat blev det en riktigt bra kväll med fina vänner och en massa skratt. Det behöver man dessa dagar.

3-årig bröllopsdag

Idag är det hela tre år sedan mannen och jag blev man och hustru. Det har hänt mycket de här tre åren. Två barn rikare och en mamma/svärmor fattigare.

Vi firar idag med en middag på Båthuset. Första gången som mannen och jag är ute tillsammans utan barn sedan Stella kom. Det blir spännande - undrar om vi kommer ihåg hur man gör när man umgås bara som par ;)

Det blev samma bild som förra årets inlägg men jag gillar ju bilden ;) Fotografen heter Robert Hatch

Dagarna går

Tiden går fort, idag är det 4 veckor sedan mamma dog. 4 veckor som trots allt har gått i ett rasande tempo. Men trots det rasande tempot går det inte långa stunder utan att jag tänker på mamma, det som vi har fått uppleva tillsammans men ändå mer tänker jag på det som vi inte får uppleva... Mina barn som inte får kalla någon mormor och jag som aldrig mer får kalla någon mamma.

På något vis känns det tyngre efter begravningen, det är väl mer verkligt nu. Men ändå så fruktansvärt svårt att ta till sig.

Och trots att dagarna går fort kommer paniken krypande då och då. På väg hem från dagis på morgonen. På kvällen när jag ska sova. På morgonen när lilla Stella vaknar och vill äta och jag inte kan somna om. En känsla av att inte kunna andas när jag tänker på att hon inte finns mer.

Jag skriver mer om begravningen sedan.

I am back

Vi har haft internetlöst här i huset i en vecka... Det har gått ganska bra faktiskt ;)

Uppdatering kommer inom kort. Nu ska det ammas och fixas innan dagis..

Cirkeln är sluten

Idag har varit en ledsam dag. Vet inte riktigt varför men det har kännts tungt idag. Delvis var det nog för att det var tacksägelse för mamma i kyrkan. Det kändes så himla konstigt när de läste upp hennes namn. På något vis blev det med ens så himla verkligt. Hon är verkligen borta - död. Kommer ALDRIG tillbaka.

Men under samma gudstjänst som man läste upp församlingsmedlemmar som dött så läste man också upp barn som hade döpts. Och då, sades Stellas namn. Konstigt på något vis, det visste vi ju inte om. Att mammas namn skulle sägas visste vi ju, det var ju därför vi var där. Det kändes liksom som om cirkeln slöts - ett avsked och ett välkomnande. Det hade ju räckt med välkomnandet... Efter gudstjänsten följde pappa, mormor och farmor med hem och fikade.

Igår blev det ändå ett litet Valborgsfirande i Eneby. Vi skulle åka ut och fika hos pappa men barnen sov så länge att vi istället bestämde att vi skulle äta middag där. Vi tog med oss ingredienser till hamburgare och mannen grillade dessa - jättegott! Pappa var så glad att vi kom och tyckte att han fick en riktig kalasmiddag :) Det kändes bra att vara där trots att det inte blev något traditionellt firande.