Söndagsstek hos pappa

Igår var hela gänget hos pappa på söndagsmiddag. Den första sedan mamma dog. Vi har ju träfats allihop i olika sammanhang men det här var den första "vanliga" middagen utan mamma. Jag är glad att pappa ordnade middagen och det gick ju galant så klart. Min pappa är en duktig kock och superduktig på att baka. Vi kanske liksom behövde något för att "bryta isen".

Det gick bra men det var som en känslomässig berg -och dalbana hela tiden. Även om mamma har varit borta i över ett halvt år så kändes det fortfarande så himla overkligt och vid ett sådant tillfälle som igår så kändes det ännu mer overkligt på något vis.

Men vi fick en trevlig kväll med god mat och alla fick träffas. Och jag fick gosa med världens finaste brorsson. Finaste Tiago. Helt fantastisk.

Jag var helt slut när vi kom hem men trots detta lyste nattsömnen med sin frånvaro...

Fortsätter på det nya spåret

Tänkte att det kunde vara dags för en ny frisyr också... Jag har avbokat min klipptid två gånger men igår var det alltså äntligen dags. Och det var nog bra att de jag hade gjort de där avbokningarna... Mitt hår och jag har inte riktigt varit överens sedan jag slutade amma. Håret har ramlat av i drivor och nu börjar det växa ut och då är det kort svintohår på sina ställen. Ilandsproblem jag vet...

I alla fall så var ju finaste Tina och jag på bio i söndags. Vi såg filmen En dag och Anne Hathaway hade ju så fina frisyrer i stora delar av filmen. Så inspirerad av henne så begav jag mig till Uppsala och bästa frisören Ulf. Jag visade bild och han klippte. Kort blev det och ovant känns det. Men så skönt och snyggt (om jag får säga det själv).

Provat något nytt

Det här med träningen... Har ju inte kommit igång ALLS sedan lilla stjärnan kom in i våra liv. Att sedan finaste mamma gick bort har ju inte precis gjort att jag har haft mer ork... Och så handlar det självklart om prioritering. Jag prioriterar helt enkelt inte träningen. Men nu j-vlar tänkte jag häromdagen nu måste det bli ändring. Att träna på kvällarna är för mig uteslutet. Då orkar jag inte. Det måste ske på morgonen eller dagen.

På SATS i Väsby har de MiniSATS alltså har de barnpassning. Fint tänkte jag. Jag får ta mig dit. Sagt och gjort. Lämnade lilla V på dagis och åkte vidare till Väsby. Inga som helst problem att lämna lilla stjärnan där. Jag tränade Pilates och det var underbart. Jag kan säga att det känns i kroppen idag.

Mammas födelsedag

Den 24 oktober. FN-dagen. Evert har namnsdag. Och det är också mammas födelsedag eller ska man kanske nu säga att det skulle ha varit mammas födelsedag. Idag skulle hon ha fyllt 59 år. Det känns som en jobbig dag. Jag tänkte att den här dagen egentligen inte skulle vara annorlunda än någon än någon annan dag men det är den förstås...

Två födelsedagar fick vi efter det att cancern blev en del av vår vardag. Inte så många men ack så värdefulla. När cancerbeskedet kom trodde i alla fall inte jag att vi ens skulle få fira en födelsedag. Men det fick vi alltså. För mig var de två födelsedagarna så speciella, jag minns att jag satt där hemma hos mamma och pappa och var så tacksam och glad att vi satt där och att mamma faktiskt var frisk trots allt. Det var så värdiefullt för mig. Och trots lyckan och tacksamheten så kom cancerspöket upp och jag undrade förstås - är det här den sista? Och det var det men tack och lov visste vi inte det då.

Idag åker vi till kyrkogården barnen, pappa, lillebror, min mormor och farmor och tänder ljus och sätter lite blommor på graven. Sedan åker vi hem hit och fikar. Cancerfonden ska också få en peng i mammas minne.

Jag ska försöka tänka på ljusa minnen av mamma idag och försöka putta undan cancerspöket och alla mörka tankar

Bloggens vara eller icke vara

Jag funderar på bloggens framtid. Det går långt mellan inläggen nu... Har väl egentligen en hel massa att skriva om men orken tryter och att sätta på datorn känns ofta långt borta. Nu har jag ju min fina mobil som jag ju kan använda till att blogga men ska man skriva något längre inlägg är det lite jobbigt med telefonen.

Vidare tycker jag att det har varit en massa strul med Blogger den senaste tiden. Framförallt med kommentarsfunktionen. Även om jag förstås skriver mest för min egen skull är det ju JÄTTEKUL att få kommentarer från er som läser. Och jag orkar liksom inte börja om någon annanstans heller.

Ja, ja vi får se. Jag får väl fundera lite till och se vad jag kommer fram till.

Idag är det efterlängtad fredag. Jag tar barnen med mig till pappa för en heldag där. I morgon hoppas jag på sovmorgon, då den här veckan har slagit rekord i tidiga morgnar.

Trevlig helg på er!

Grattis i efterskott!

Igår hade vi minsann två födelsedagsbarn men inget blogginlägg...

Grattis i efterskott säger jag till lilla Oscar som firade sin första födelsedag och till Alexander som fyllde 6 år.

Grattis, grattis till er små vänner.

Published with Blogger-droid v1.7.4

Ett halvt år & ett år

Idag har det gått sex månader sedan mamma gick bort. Sex månader. Ett halvt år. Precis lika overkligt nu som dagen hon dog. När ska man förstå?

Precis allt påminner om mamma. Platser, människor, musik, TV-program allt. När jag läser sagor för lilla V som hon brukade läsa för honom är det hennes röst jag hör. När jag kommer till pappa hör jag mammas steg (med tofflorna som hon alltid hade på sig)och liksom väntar på att hon ska komma ut ur sovrummet. Eller sitta vid köksbordet och lösa korsord när jag kommer dit. Men nej...

Det går bra, bättre än jag trodde men det gör ont och saknaden är ENORM. Undrar om det någonsin kommer att ändras.

Stella och jag tog en tur till graven idag. Dags att plantera nya blommor men idag blev det bara ett besök utan blommor. Idag vid middagsbordet sa lilla V - Jag har en mormor som är död. Ja, sa vi det har du. Tänk va hemskt att han ska behöva säga det.

Samma dag som halvårsdagen av mammas död har vi firat en liten ettåring. Finaste Vincent fyllde ett år idag. Det bjöds på födelsedagslunch på Resarö. God lax hade mamma Angelica gjort. Men när det blev dags för tårta hade födelsedagsbarnet somnat. Det tar på krafterna att fira födelsedag med kompisarna Hugo, Alma och Stella.

Det blev en riktigt fin dag trots allt.

Tack till finaste vännen Tina som hämtade lilla V på dagis idag. Tack vännen!

Kärlek

Igår bjöds det till bröllopsfesten i vackra Vaxholm. Det var Rebecka och Magnus som firade bröllopet som ägde rum för snart ett år sedan.

Det bjöds på god mat, fina tal, skönsång och disco. Allt i goda vänners lag.

En riktigt rolig kväll som genomsyrades av kärlek.

Tack till fina vännerna Angelica och James som lånade ut sitt gästrum till oss.

Published with Blogger-droid v1.7.4

RIP Steve Jobs

Steve Jobs är död. 56 år gammal. I bukspottskörtelscancer, samma sjukdom som mamma. Lämnar efter sig en fru och fyra barn och förstås ett företagsimperium.

Mr Jobs och jag bodde dessutom nästan grannar i Californien. Inte riktigt men jag såg honom en gång när han var ute och promenerade en gång.

Vila i frid Mr Jobs.

Published with Blogger-droid v1.7.4

Lustigt

Igår när jag tittade på Svenska Hollywoodfruar så dök ett bekant ansikte och röst upp. Staffan, prästen som vigde mannen och mig. Lustigt. Världen är liten ibland.

Så här såg det ut då

Fotograf Robert Hatch

Olämpligt

Ibland kan man förvånas över, en annars förståndig, 18-årings sinne för humor...

Och kanske ännu mer en pappas oförmåga att faktiskt säga ifrån. Men han kanske blev lika paff som jag.

Published with Blogger-droid v1.7.4

Jag orkar inte

Idag när hela familjen kom hem från en play date hos familjen Wright-Pettersson så får vi en otrevlig överraskning... Det droppar vatten från taket i köket. Vad ligger ovanför köket? Jo, badrummet. Vi har alltså fått en vattenskada. Kul!

Vi vet ju inte vad detta innebär men jag ser ju hur pengarna får vingar. Och hur allvarligt är det? Är det "bara" i taket eller har det hunnit sprida sig till väggarna också? Blir det byggfläktar i hela huset? Kommer vi att kunna bo här eller ska vi evakueras till någon 2-rumslägenhet någonstans?

Nu ska man förstås inte tänka det värsta men jag är ju lite av en katastroftänkare...

Jag orkar verkligen inte med detta!

To be continued...

Skogsmulle

Published with Blogger-droid v1.7.4

Va f-n

Alltså, jag är på det hela taget en frisk person. Sällan förkyld och mina besök hos läkaren är lätträknade. Men så slår det till med någon konstig åkomma...

Nu har jag alltså fått en inflammation i ett ledbandsfäste i foten. Under foten i en tå närmare bestämt. Snälla pappa skjutsade mig till doktorn då jag inte kan köra själv. Riktigt bra där på närakuten på Löwet. Hade tid 17:30 och 10 minuter senare var vi på väg därifrån med diagnos och recept. Inte illa!

Nu hoppas jag att medicinen funkar och att jag snabbt blir bättre. Annars blir det återbesök med röntgen på tisdag.

Published with Blogger-droid v1.7.4