Feber

Vi är inne på tredje dagen med feber och snor här. Båda små. Aldrig kul när de små är sjuka. Jag känner mig instängd. Lilla V vill ut och åka pulka. Men han orkar inte det. Han är rätt slut. Lilla stjärnan är rätt pigg men så himla snorig och inatt var det INTE roligt. Hon kunde inte komma till ro. Somnade och sov i två minuter och sedan var det gråt igen och så där höll det på i timmar... Behöver jag nämna att jag är trött? Nu sover hon igen och jag har duschat och druckit en massa kaffe och börjar känna mig som en människa igen.

Trots baciller fick vi besök av finaste Tina igår. Vi var så glada alla tre :). Vilken tur att vi har en kompis som inte är rädd för barnbaciller. En del är ju sjukt nojjiga när det gäller sådana. Det är klart har man bebis eller är kroniskt sjuk vill man förstås inte utsätta sig för elaka baciller i onödan.

Vi håller tummarna för att det vänder nu. På fredag fyller farmor Birgit 86 år och då vill vi ju åka dit. På lördag-söndag ska mannen och jag göra att nytt försök att komma iväg till Rånäs Slott. Förra gången fick vi ju avboka för att vi inte lyckades få någon barnvakt.

En annorlunda vecka

Veckan som gått har varit annorlunda. Operation badrumsrivning började förra torsdagen. Så sedan dess har vi hållit oss borta från huset på dagtid. Denna vecka har vi gått vid 8:30 tiden och inte kommit hem förrän 17 tiden. Tack och lov för öppna förskolan, familj och vänner. Lilla V har gillat detta skarpt. Han har fått leka med kompisar, åka till morfar, hänga på öppna förskolan mer än vanligt. Stella har inte heller tyckt så illa om det tror jag. Jag har väl tyckt att det har varit lite jobbigt men ändå OK. Gissa om jag har promenerat mycket. Men jobbigt ändå att inte kunna vara hemma. Det är ju lite och tänka på när man ska packa ihop den lilla familjen varje dag. Men det har gått bra.

Igår var det klart. Farbrorn (som lilla V säger) var bara här och städade och vi kunde vara hemma. Ingen bilning eller annat slamrande. Ljuvligt! Dagen till ära fick vi besök av finaste vännerna Angelica och Rebecka med småkillarna Vincent och Hugo. Det lektes i flera timmar. Mammorna åt lunch och fikade och avbröts i alla samtal som påbörjades ;). Stella fick fina kläder och hårspännen i present. Helt slut somnade hon utan middag och välling i mitt knä klockan 18. Det tar på krafterna att ha killar på besök ;)

Stella 1 år

Idag fyller vår älskade lilla stjärna 1 år. Det är ju inte klokt att det har gått så fort. Jag kan inte förstå att det var ett år sedan som jag låg på Ackis med en alldeles färsk liten Stella på bröstet... Och nu är hon stora damen. Världens finaste lilla tjej med en stor portion envishet och en vilja av stål. Ett glatt humör. En MYCKET god aptit. Och hennes stora idol är förstås lilla V, hon älskar när han busar med henne. Hon klappar händerna, säger - Mamma - Pappa - Titta. Hon tar sig fram på sitt alldeles egna sätt.

Hon är vårt solsken!

Då, den 16 januari 2011 alldeles färsk

Nu, ett år gammal. Firar med leverpastejsmörgås med ljus

Grattis bloggen 2 år!

Idag fyller bloggen 2 år. För 2 år sedan bestämde jag mig för att göra det jag länge funderat på, att starta en blogg. Sagt och gjort. Det har gått upp och ner, skrivits mycket och skrivits lite. Skrivits om än det ena och än det andra. Skrivit av mig om oron över mammas cancer och mammas bortgång och sorgen efter henne. Skrivit om mina underbara barn och fina vänner. Lite om mitt jobb. Lite om simskolan. Ja, lite av varje alltså.

Ibland har jag funderat på att lägga ner men något har fått mig att fortsätta. Jag vill inte att det ska bli något jag "måste" göra. Det ska vara något roligt. Och det är det och välbehövligt. Så jag fortsätter ett tag till och hoppas mina trogna läsare fortsätter att läsa. Även om jag skriver för min egen skull blir jag ju så glad när jag får en och annan kommentar.

Kalasförberedelser

Idag har hela dagen gått åt till att förbereda lilla stjärnans 1-årskalas. Det har plockats, städats, bakats, handlats, hämtats ut paket.

Barnen har uppfört sig exemplariskt och vi har fått det mesta gjort faktiskt. Vi har dragit ner på antalet kakor till detta kalas. När vi firade mannen och Tobias bakade vi så mycket att vi fortfarande har kakor kvar i frysen. Så den här gången får vi hoppas att det räcker...

Imorgon smäller det. Hela tjocka släkten och några utav vännerna kommer och firar den lilla som fyller 1 år på måndag. Jag ser fram emot kalaset men samtidigt känns det jobbigt. Att fira Stellas första födelsedag utan mamma. Hon fick vara med och fira lilla V två gånger. Det här blir första firandet av något av barnen utan henne. Det känns så sorgligt.

Men det ska bli ett fint kalas för älskade lilla stjärnan förstås. Lilla V ser fram emot att "alla" ska komma och vill att jag gång på gång ska räkna upp de som kommer.

Det blir full fart imorgon mina vänner!

Tillbaka till vardagen

Idag var det tillbaka till vardagen igen. Lilla V har varit ledig från dagis sedan den 14 december och idag var det dags igen. De senaste dagarna har han pratat mycket om dagis, sina kompisar där och sina fröknar. Han har längtat till dagis. Det känns som ett mycket gott tecken. Det känns skönt i hjärtat.

Vi har haft en skönt jullov. Vi har lekt massor. Byggt pussel, lego, järnväg, klossar, läst böcker. Lekt med kompisar, kusiner, far -och morföräldrar. Slöat och gått i pyjamas halva dagarna.

Jag inleder mina två sista månader som mammaledig. Medans Stella sover så tar jag en kopp kaffe innan operation rensa badrum börjar. Imorgon kommer de, hantverkarna. 7:30 kommer de och börjar riva... Ser fram emot ett alldeles nytt badrum men inte resan dit och inte prislappen...

Den här dagen förra året

Just den här dagen förra året minns jag så tydligt. Det var min sista dag på jobbet innan föräldraledighet #2. Jag hade jobbat alla mellandagar för att lämna över till min kollega A. Den här dagen gjorde jag det allra sista. Jag minns att jag lämnade kontoret med lätta steg. Jag var så redo att gå hem. Tung och trött. Jag ville vara säker på att jag fick lite ledigt innan bebis kom. Och tur att jag gick hem när jag gjorde eftersom hon kom 9 dagar tidigare än beräknat...

Det var halvdag på jobbet. Lilla V var hemma med mina föräldrar. Jag passade på att åka hem till Angelica och lilla Vincent (som då bara var 2,5 månad). Sedan begav jag mig hemåt. Vi bjöd mamma och pappa på middag som tack för hjälpen med barnvakt.

Nu ett år senare är den lilla bebisen som var i magen då en liten tjej på snart ett år och det är snart dags att gå tillbaka till jobbet. Det är inte klokt hur fort tiden går...

Är det nu det börjar?

På bara ett par veckor har jag fått höra rykten att 4 par i vår bekantskapskrets ska separera/skilja sig. 2 vet jag helt säkert. Och även om det inte är nära vänner till mig så kan jag liksom inte sluta tänka på det. Det känns sorgligt. Det är barn inblandade.

Är det nu det börjar tänker jag. Är det nu det börjar knaka i fogarna i bekantskapskretsens förhållanden/äktenskap? Nu när många har varit tillsammans i över 10 år. 15 en del.

Jag hoppas verkligen att det inte är så att det bara "slumpar" sig så att det händer just nu och att det inte blir fler.