Gott slut & Gott nytt

Ett gott slut och ett riktigt gott nytt år önskar jag er kära bloggläsare!

Årskrönikan måste få vänta tills imorgon. Vi sov lite för länge idag... Nu full fart med förberedelserna inför nyårsfirande hos Isbergs

Tinas födelsedag

För det är ingen vanlig dag, för det är Christinas födelsedag! Hurra, hurra, hurra!

Dan, före dan firar min bästa vän födelsedag. Hon delar födelsedag med drottning Silvia och får därför se flaggor på sin födelsedag... Det blir liksom en del av jultraditionerna att fira både Micke och Tina, herr & fru Warg. Igår bjöds det på trevligt kalas hos finaste vännerna.

Stort grattis till dig världens bästa vän och gudmor! Inte alla har sådan tur att ha en vän som du!

Hosta & feber

Här hostas det från alla håll och kanter och har så gjorts ett bra tag. Jag är den som har klarat mig helt från denna läskiga hosta (peppar, peppar).

Lilla stjärnan var hemma från dagis en vecka. Gick tre dagar och sedan var det dags igen. naten till söndagen var hon jättevarm och hostade jättemycket igen. Fick vara hemma med mannen igår. Natten till idag var hon glödhet och andades väldigt ansträngt. Vi tog upp henne och det blev lite bättre. Tog tempen 40,7 grader! Tvingade i vatten och Alvedon och febern gick ner ganska snabbt och hon kunde somna om. Trots att mannen låg bredvid henne och hade koll kunde jag inte somna om...

Så jag skickade iväg båda två till doktorn idag. Mannen fick hostmedicin och lilla stjärnan fick sin första penicillinkur mot vad man tror är en lunginflammation. När jag kom hem från jobb och julklappsshopping så hade hon faktiskt redan piggat på sig. Hon var trött men mycket gladare och piggare. Kräktes sedan hon upp en massa slem och somnade gott.

Vi hoppas på en lugnare natt i natt. Imorgon är jag hemma med henne. Lilla V går sista dagen på dagis innan jullovet.

Sov så gott du lille vän

I morse klockan 5:30 så kom den lille killen som skulle ha kommit i april som tyvärr inte skulle klara av ett liv utanför sin mammas kropp. Och även om vi aldrig fick träffa honom så känns det som en stor förlust för oss alla. Jag kommer alltid minnas den här dagen, tänka på honom och förstås undra hur det hade varit om han hade fått leva.

Idag är mina tankar hos finaste lillebror och svägerska som har varit tvungna att gå igenom detta. All oro innan de visste, beskedet att det inte fanns något att göra, beslutet att avbryta och slutligen förlossningen. Och det här är förstås inte slutet utan början på en sorgebeartning.

Jag tänder ett ljus. Tänker på den lille. På hans föräldrar. Känner tacksamhet för mina två friska barn.

Sov så gott älskade lille vän.

Ett litet livstecken

Men kära värld, det är ju över en månad sedan jag bloggade. Vet inte riktigt vad jag skylla på... Det blir väl det gamla vanliga, tiden finns inte och orken tryter...

November har varit en händelserik månad på många sätt och vis. Både bra och dåligt. Vi har firat en massa födelsedagar, jag har varit på semester utan man och barn i 8 dagar (det ni), sedan har vi fått det tråkigaste beskedet - lillebror och finaste svägerskan måste avbryta graviditeten - lilla Ts lillebror är svårt sjuk och kommer inte att klara ett liv utanför livmodern. Så otroligt sorgligt. Tänk jag bara kunde göra någonting för att situationen skulle vara annorlunda men nej...

Återkommer med ett längre inlägg om Addis - vilken resa! En upplevelse utöver något jag någonsin varit med om. Jag är så tacksam att jag tog chansen.