Framtidsyrke

Stella leker med stetoskop. Har vi en blivande Dr Roslund?

Published with Blogger-droid v1.7.4

Sänder en tanke

Idag sänder jag en tanke till Charlotte Q. Idag är det 3 år sedan hon förlorade sin mamma i cancer.

Tänker på dig Charlotte

Addiction

Jaha, då har man gått och skaffat sig ett beroende... Jag antar att det skulle kunna vara värre. Det skulle kunna vara droger, alkohol, mat men nej det är Wordfeud. Varför lät jag "luras" att ladda ner detta. Det blir ju inget vettigt gjort alls.

Men rackarns va kul det är.

Published with Blogger-droid v1.7.4

Simning & Shopping

Igår drog simskolan igång igen. Jag har ju varit mammaledig en termin men nu var det alltså dags igen. Det var såklart jättekul att träffa nya och gamla barn igen. Se alla förväntansfulla ögon innan de får hoppa i vattnet. De gillar verkligen simskolan, man blir varm i hela hjärtat. Och tänk va många barn vi har lärt simma genom åren. Det känns bra, att man dela med sig av det man kan. Att kunna simma är så himla viktigt.

Idag blev det "äntligen" shopping. Stella växer så det knakar och har plötsligt inte mycket kläder hon kan ha. Vi skulle ju ha shoppat i torsdags, hon och jag, men då var hon så grinig så var tvungna att avbryta - trots att vi handlade till henne... Vad är hon för tjej?!

Så idag begav vi oss till Väsby Centrum. Lilla V hade fått en bok i present som skulle bytas. Vi skulle hämta en åkpåse i Bredden. Första målet var att hitta en overall till lilla V. Mission completed på KappAhl hittade jag en i hans storlek. Deras overall fick i år väldigt bra resultat när de testade vinteroveraller i tidningen Vi Föräldrar (eller var det Föräldrar & Barn?). Och jag hade en rabattkupong på 25% på varlfritt barnplagg - perfekt. Sedan handlade jag lite till Stella. En ny badrumsmatta. En present till Kevin som fyller 16 (!) år idag. Och slutligen en massa saker på H&M till mig själv :).

Felaktig information

Skrev mitt inlägg i fredags och tänkte inte så mycket mer på det. Sedan igår kväll kom jag på det - det var 1994 jag åkte och inte 1995...

Angelica påpekade detta lite fint i sin kommentar också :)

Alltså 17 år sedan mina vänner.

För 16 år sedan

Den 9 september 1995 tog jag mitt pick och pack och satt mig på ett flyg till USA. Det är alltså 16 år sedan idag som jag påbörjade det som skulle bli ett år i USA. Det blev 9... Full av förväntan och nervös som bara den åkte jag till en helt främmande familj för att bli deras barnflicka. Helt galet egentligen. Jag tror inte jag skulle vilja att en tjej från ett annat land som jag aldrig träffat skulle komma och ta hand om mina barn.

Men så var det, jag skulle ta hand om två pojkar 4 & 6 år gamla. Robby och Jack Mitchell. Vilka fina pojkar och vilka speciella föräldrar. Han redaktör på en stor dagstidning och hon åklagare. Tyvärr finns varken Jim eller Susan kvar. Båda dog i cancer (de också) alldeles på tok för unga. Jag har ingen kontakt med killarna idag, de är ju vuxna nu. Sista gången jag träffade dem var på Susans begravning 2002. Jag tänker ofta på dem och undrar hur det har gått för dem. De hade lite trassligt som det var och det lär ju inte ha blivit lättare av att förlora sin föräldrar i så unga år.

Det blev, på det stora hela, ett bra år. En väldigt speciell familj som många gånger fick mig att känna mig som Askungen. Men vad jag fick uppleva mycket och vilka fina vänner jag har träffat. Många av dem har jag fortfarande kontakt med och några av dem är mina närmsta vänner.

Idag står det Anita i almanackan - grattis på namnsdagen mamma!

Cancern tar ännu ett för ungt liv

Jag läser dödsannonserna i vår lokaltidning. Ett bekant namn dyker upp. En kvinna född 1966 är död i cancer. Mamman i en familj som jag har lärt känna genom simningen. En mamma vars barn jag har lärt simma. Tre barn lämnar hon efter sig. Och en man. Och en massa släkt och vänner förstås.

Det gör ont i hela mig. Jag känner så för hennes familj och det de nu måste gå igenom. Mannen som blir ensam med tre barn, två tonårskillar och en liten tjej. All styrka till honom och barnen.

Vila i frid

Städning

Alltså det här med städning... Jag har länge velat ha städhjälp men mannen tycker inte att det är värt pengarna. Jag är av en helt annan åsikt... Både han och jag är lite halvpedanta. Och jag har gått ifrån att vara helpedant singel till halvpedant tvåbarnsmamma, det går ju liksom inte att hålla på och puffa kuddar hela tiden...

Har funderat lite över det här med städning själv och att leja bort städningen och varför mannen och jag inte riktigt kan mötas på denna punkt. Och det absolut inte så att mannen inte städar för det gör han, minst lika mycket som mig. Jag tänker ett jag spenderar mycket mer tid hemma än han gör,och vad gör man när man är hemma? Jo man plockar och plockar och plockar. Legobitar, matrester, majskrokar, barnkläder, vuxenkläder. Upp och ner för trapporna med smutsig tvätt. Upp och ner för trapporna med ren tvätt. Man diskar nappflaskor, jag vet inte hur många gånger om dagen. Det spills och drälls och man ligger på knä under matbordet efter varje måltid. Och trots detta plockande och torkande och fixande känns det ändå aldrig riktigt rent och snyggt.

Och när ska man städa då? Med två barn hemma är det ju inte helt lätt. På kvällarna när barnen gått och lagt sig vill man ju inte dra fram dammsugare och skurhink. Och på helgerna när alla är hemma vill man ju inte spendera sin tid med att städa.

Jag skulle vilja komma hem från dagis en eftermiddag och hela hemmet luktar Ajax och det är skinande rent hemma. Ilandsproblem egentligen men vi får väl se om drömmen slår in någon dag...

Tiago är hemma

Det blir mycket skrivande om Tiago dessa dagar... Men jag måste ju skriva om honom - han är ju alldeles underbar!

Igår fick de åka hem. Lite trassligt med vikten men efter tillmatning gick den lille mannen upp 140 gram på två dagar - inte illa. Jag fick äran att hämta den. Lilla V var på dagis och mannen fick vara hemma med Stella ett par timmar. Eftersom hon är förkyld ville jag inte ta med henne.

Tiago sov gott i bilen hem. Jag följde med dem upp en stund och demonstrerade bröstpump och fick lite kaffe. Sedan var det dags att åka och hämta lilla V på dagis. Jag hade kunnat stanna där hela kvällen och bara titta på det lilla underverket. Har en känsla av att det kommer bli många besök hos den lilla familjen framöver.