Försenad 10-månaderskontroll

I tisdags var det så dags för en aningen försenad 10-månaderskontroll för Agnes. 10 månader och tre veckor hann hon bli. Vi fick träffa en ny läkare. Jättetrevlig var hon. Det skulle vägas, mätas och visas diverse färdigheter såsom pincettgrepp och sätta ihop klossar och ställa sig upp. Det blev MVG på allt utom just det här med att ställa sig upp. Läkaren var lite bekymrad över att hon inte verkar ha någon önskan om att stå upp eller gå. Jag känner mig inte speciellt orolig. Jag är glad över att Agnes är mitt tredje barn och inte mitt första, då hade jag säkert blivit väldigt orolig. Detta ska kollas upp. Har hon inte ställt sig upp när hon fyller ett blir det besök hos barnläkare. Annars babblar hon rätt mycket just nu... Det är väldigt mycket - Där! Där! Vågen visade 11 kilo och hela 79 cm har hon blivit.

Tänker tillbaka

För ett år sedan vid den här tiden hade jag en månad kvar till beräknad förlossning. Jag var trött, tung och tålamodslös. Jag hade nedräkning både till bebisens ankomst och till min sista arbetsdag. Och trots att jag då kände mig less och trött på att vara gravid så tänker jag nu tillbaka på den här tiden med saknad. För trots all trötthet, tung kropp och obefintligt tålamod så var jag ju så full av förväntan. Jag förberedde för den lillas ankomst. Handlade, tvättade och plockade fram de små kläderna. Packade BB-väskan och klappade på magen och undrade vem som fanns där inne.

Den här fina bilden togs på Tina och mig på ett födelsedagskalas hemma hos familjen Evans förra året. Jag har lånat bilden från Tinas blogg.