En obehaglig känsla finns i min kropp. Jag oroar mig för mamma igen. Det gör jag hela tiden men nu lite mer än vanligt. Mamma fick ju diabetes för ett tag sedan, hon har sedan dess varit på en röntgen på Huddinge och väntar svar på tisdag. Jag är skitnervös. Jag har gjort det jag lovade mig själv att inte göra - läst på nätet om mammas cancerform. Och jag tänker det värsta, det som inte får hända, den är tillbaka. Om den nu är det - vad händer då? Kan hon klara det en gång till? De har ju opererat bort halva innanmätet på henne. Finns det något kvar där en tumör skulle kunna växa?
Jag hoppas jag hinner ringa till Cancerfondens stödlinje idag. Jag känner att jag behöver prata med någon. Jag känner att jag har tusen frågor och jag skulle vilja fråga mamma en massa saker men jag vill ju inte oroa henne. Hon är ju som vanligt lugnet själv. Tänk om jag bara hade fått "ärva" en liten del av det där lugnet - va skönt det skulle va.
Det känns som det är en evighet till tisdag. Helgen är dock fylld med en massa roliga saker som jag hoppas kan hålla tankarna borta.
Halloween
5 år sedan