Finaste mamma

Så här blev bilden som vi ska ha på kistan. Fin tycker jag. Såsom mamma såg ut innan hon blev sjuk. Glad och pigg!

Valborgsmässoafton

Idag är det Valborg och enligt tradition brukar vi fira med brasa hos mamma och pappa i Eneby tillsammans med alla bybor. I år blir det ingen brasa. Grannarna tyckte att pappa skulle slippa fixa med brasa i år. Jag vet inte om det var bra eller dåligt. Men pappa protesterade inte så det kanske var ett bra beslut. Jag hoppas att vi tar nya tag nästa år. Det känns viktigt för mig att den här traditionen, som min farfar en gång startade, får leva vidare. I år blir vi hemma, det känns ganska skönt då jag är så galet trött mest hela tiden.

Igår var det full fart här i huset. Vi hade besök av Monica, Noah och Oscar. Grabbarna var till en början mest griniga på varandra och ville inte alls leka... Men efter en stund så kom de igång och lekte riktigt bra. Vi åt lunch och sedan blev det en promenad till Mickes studio och jag fick för första gången se honom tatuera - häftigt verkligen! Det var Åhza som tatuerades så finaste Tina var där och höll henne i handen. Monica hade med sig goda kärleksmums som vi kalasade på i solskenet. En riktigt härlig dag.

Idag har jag varit och shoppat och fixat lite. En bild på mamma till kistan. En gardinstång till lilla Vs rum och två plaststolar till barnen som vi kan ha ute på altanen.

Nu sover de små och jag tittar på dokumentärer om det engelska kungahuset. Missade ju hela tillställningen igår ;)

Mötet på Radiumhemmet

Idag åkte pappa, Magnus och jag för att träffa mammas läkare på Radiumhemmet. Vi blev erbjudna ett så kallat anhörigsamtal och det tackade vi ja till. Det var svårt att veta vad man skulle förvänta sig, vad man skulle fråga osv. Men jag kände att det nog skulle ge sig när vi kom dit.

Det var en mycket trevlig läkare vi fick träffa, mamma tyckte mycket bra om honom och jag förstår varför. Han förklarade på ett bra sätt och lät oss ställa frågor och svarade bra på alla frågor. Och sist men inte minst så kommer att han skicka en remiss för Magnus och mig till någon som jobbar med genetik, detta för att se om någon av oss har en ökad risk för att få samma sjukdom som mamma. Han sa flera gånger att risken var extremt liten men tyckte att vi skulle få gå och kolla oss i alla fall. Det känns tryggt på något vis.

Han sa förstås massor av saker och det nästan snurrar i huvudet av all information MEN det jag tar med mig är att han på något vis övertygade oss om att mamma har haft en enorm tur som fick leva så länge och må så bra som hon gjorde. Vi fick höra en massa siffror och just nu kommer jag inte ihåg någon men överlevnaden i den här typen av cancer näst intill obefintlig. Vanligtvis lever man 4-6 månader. Vi fick "ha kvar" mamma i två år från det att hon blev sjuk det är mycket ovanligt. Han berättade också om den fruktansvärda smärtan de flesta har mot slutet, en smärta som inte ens morfin biter på. Det slapp mamma.

På något underligt vis känns det lite lättare, lite bättre. Enligt statistiken skulle vi inte ha haft det här sista ett och ett halvt åren. Men vi fick dem. Och det gjorde att mamma fick två år tillsammans med lilla V och nästan tre månader med lilla stjärnan. I allt elände får vi anse oss som lyckliga.

Jag visste redan att mamma var en otrolig kämpe och idag har det verkligen bevisats. Envis, envis kämpade hon mot detta cancermonster och trots att monstret till slut vann så stod hon emot bra länge...

Pollen

Allra finaste lilla V verkar vara allergisk mot pollen stackarn. Så svullna röda ögon som kliar som bara den.

Idag har han och jag varit hos doktorn och fått medicin så nu hopps vi att den verkar snabbt. Jag tycker så synd om honom... Han var jätteduktig och tålmodig hos doktorn. Farmor var här och passade Stella. Men det blev inte så mycket "passande" då den lilla fröken sov till 9:30!

Mötet med prästen gick bra. Det kommer att bli en fin begravningsgudstjänst. Jag tror att hon kommer att skriva ihop ett fint griftetal (som det så fint heter). Vi hade alla svårt att nämna egenskaper om mamma men genom att vi pratade om henne och hennes liv och intressen så är jag övertygad om att hon kommer att skriva ihop något fint.

Idag var dödsannonsen i tidningen. Det kändes verkligen konstigt att se den. Overkligt precis som allt annat...

Begravningsplanering

Idag är en tung dag. Mannen tillbaka på jobbet, lilla V på dagis och Stella och jag hemma. Det känns jobbigt att vara ensam men ändå är det det jag helst vill vara...

Idag träffar vi finaste prästen Annika för att planera begravningsgudstjänsten. Hur f-n ska det gå? Begravningen blir nästa torsdag, den 5 maj. Hur klarar man en sådan? Prästen har bett oss tänka på mammas positiva egenskaper som vi ska ha med i talet på begravningen. Jag kan inte komma på några, eller rättare sagt, jag kan inte välja ut några. Hur väljer man ord till världens bästa mamma?

Nu ska jag försöka hitta en fin bild på mamma som vi kan ha på kistan.

Annandag påsk

Idag skulle det ha ätits påskmiddag hos mamma och pappa i Eneby... Men det blev ju inte så. Det känns så konstigt, att de planerade påskmiddag bara för ett par veckor sedan och nu finns hon inte mer. Jag har nog fortfarande inte förstått. Men det börjar nog sjunka in. Sakta men säkert. En känsla av panik sprider sig i kroppen. Vi ses aldrig mer. Eller så gör vi det, någon helt annanstans...

Påsk blev det ju i alla fall, trots att mamma är borta. Och full fart har det varit. Kanske bäst så. Istället för påskmiddag i Eneby blir det påskimiddag på Kungsholmen hos Magnus och Nancy. Det blir förstås jättetrevligt men åter igen så saknas en person. Och så kommer det alltid att vara nu - en person kommer alltid att saknas.

Glad påsk lilla mamma - hoppas det finns massor av påskgodis där du är nu.

1 vecka

Nästan på klockslaget för exakt en vecka sedan fick jag samtalet som talade om att mamma var borta. För en vecka sedan trodde jag fortfarande att hon var i livet. Jag har fortfarande inte förstått tror jag. På något vis tror jag att hon ska komma in genom dörren, ringa på mobilen, skicka ett sms - men innerst inne vet jag ju att det aldrig mer kommer att hända.

Veckan har gått fort och det har gått ganska bra. På något sätt måste jag ju gå vidare. Gå upp varje morgon och se till att mina fina barn får mat och kläder. Att lilla V kommer iväg till dagis. Är det inte dagis måste vi hitta på något annat. Fick jag välja skulle jag bara krypa ner under täcket och sova.

Lilla V frågar efter mormor, det gör lika ont i hjärtat varje gång. - Mormor har åkt till himmelen säger vi. Vad ska man säga? Han förstår ju inte att han aldrig kommer att få träffa sin älskade mormor igen.

Idag ska vi till Fonus och planera begravning. Hur gör man det? Det kommer att bli en jobbig stund.

Stella Maria Christina

Idag döper vi finaste lilla Stella. Vi bestämde oss för att genomföra dopet som planerat trots att mamma inte fick vara med. Vi tror alla att hon hade velat ha det så. Att liksom inte göra någon stor "grej" av det. Hon var så min mamma. Vi har bestämt att inte säga något om mammas bortgång under dopgudstjänsten. Pappa vill inte att det ska bli en gudstjänst för mamma utan han vill att det ska bli Stellas dag. Och alla som kommer vet ju vad som har hänt. Men en litet ljus på dopfunten kommer att brinna för mamma och det är klart att hon finns där någonstans. Hon är med oss förstås. Jag funderar förstås över hur jag ska ta mig igenom denna dag. Nu när vi alla samlas kommer det att bli så uppenbart att det saknas en person. Jag försöker tänka på att hon fick vara med på lilla Vs dop i alla fall, det var ju inte heller självklart... Det ska bli en fin dag för Stella som vi ska kunna tänka tillbaka på med glädje.

Sov gott lilla mamma

Första och sista bilden på mamma tillsammans med Stella

I tisdags strax efter klockan 8 på morgonen hände det som inte fick hända - min älskade mamma somnade in för gott. Helt ofattbart! Vi visste ju att hennes sjukdom inte gick att bota men INGEN kunde tro att det skulle gå så här fort.

I söndags var vi där. Mamma var barnvakt åt till lilla V och sedan åkte vi dit och åt middag. Lite skruttig kändes hon men att hon var så dålig...

Det finns inga ord. Sorgen försvinner aldrig men man lär sig leva med den säger de. Är det verkligen så?

Sov gott lilla mamma och tack för ALLT.

Vänner

Jag har sagt det förut men det tåls att upprepas igen och igen och igen. Jag har världens finaste vänner. Jag har nästan daglig kontakt med mina närmsta vänner, jag behöver det. Det är viktigt för mig. Vissa stunder viktigare än andra. Just nu är de viktiga av flera anledningar. Igår kom vi iväg på vår play date. Jag skulle ta Stella till barnläkaren och Mon sa att det gick bra att lämna lilla V där under tiden. Toppen! Kan vara lite svårt att koncentrera sig på vad en läkare säger om man har en mammig tvååring med sig. När jag just skulle packa ihop och åka ringer mamma. Hon är dålig, mormor är dålig... Mormor behöver handla och få medicin uthämtad. Mamma känner inte att hon orkar. Jag hjälper förstås till. Frågar Mon om det är OK att jag är borta lite längre än planerat -Självklart säger hon. Jag kunde åka till läkaren med Stella, gå på Apoteket, handla till mormor och veta att lilla V hade det bra. Vid lunch var jag tillbaka i det rosa huset och då bjöds det på god lunch och fika. Lilla V hade det så bra och lekte i godan ro. Klockan 15 begav vi oss hemåt, då var grabbarna trötta. På kvällen kom Rebecka och Angelica hit på besök och hade med sig lite hämtmat och sedan bakade Angelica sina godaste kladdkakemuffins. Mums! De hade lämnat sina små hemma. Så lilla V fick sjunga med tre tjejer innan han gick och la sig :) Och medan jag nattade lilla V underhöll de Stella. Perfekt! När lilla V somnat blev det fika och tjejsnack i soffan. Tack vänner för att ni finns! Det är inte alla som har så fina vänner som jag. Jag är lyckligt lottad, verkligen!

Torsdag

Idag skulle Stella och jag göra debut på öppna förskolan tillsammans med Monica och Oscar. Tyvärr var Oscar dålig och jag tänkte att Stella och jag skulle bli hemma och städa... Men sedan tänkte jag om - vi kan ju åka dit ändå. Sagt och gjort vi lämnade lilla V på dagis och begav oss sedan till ÖF. Det var trevligt. Vi prövade babymassage och Stella gillade det skarpt. Träffade även några gamla bekanta.

På eftermiddagen fick vi besök av finaste Tina. Det skulle ätas lax. Tina och lilla V fixade maten, riktigt lyxigt. Lilla V ville inte ha men Tina och jag åt med god aptit. Ganska snart var det läggdags för lilla V. Tog ett tag innan han somnade idag men till slut fick Tina och jag en stund för oss själva med glass och te. Nu har finaste vännen gått hem och jag ska snart krypa till kojs. Tack vännen för ännu en mysig kväll och all hjälp med barnen när mannen är borta!

Imorgon hoppas vi på en playdate med Noah, Oscar och Mon.

Solo

Mannen är på konferens. I London minsann. 4 nätter ska han vara borta. Första kvällen avklarad, middag och läggning. En trotsig två-åring, en 2 månaders bebis som bara äter, bröstmjölk och ersättning i en salig blandning och så en trött mamma med en sinande tålamodsbank. Men det gick bra. Nu sitter jag i soffan och tänkte ta en kopp te och en utav svärmors goda kardemummabullar. Håll tummarna att lilla V sover hela natten i sin egen säng. De senaste två nätterna har mannen och jag fått dela säng med två barn. Varmt och trångt, svårt att sova men ändå så himla mysigt.

Mina finaste

Här är de - de finaste jag har. Mina underbara barn. Hjärtat fullkomligen svämmar över av kärlek. Jag har fått uppleva det absolut största i livet. Varje dag tänker jag att jag är oerhört lyckligt lottad.

Nyfriserad

Så här ser han ut nu min lilla kille. Han passar på att provsmaka ett värmeljus...

Tvättberg

Tar det aldrig slut? Tvätten som ska tvättas, hängas, vikas och strykas. Strykning är absolut det värsta jag vet - tur att jag har en man som älskar det... Det är ju förstås mest hans skjortor som ska strykas.

Hemkommen från dagis tog jag i alla fall tag i det. Slängde i en maskin och tog upp det stora berget av tvätt som skulle vikas. Nu är det klart, så när som på att para ihop strumporna som är mannens kvällsterapi ;). Det var inte så jobbigt.

Nu ska Stella och jag titta på En unge i minuten på TV4 Play innan det ska inhandlas band till dopklänningen.

Fina saker & fin helg

I helgen hade vi fint besök av lillebror Magnus och hans fru. De har varit i Miami och kunde inte vara med och fira lilla V så vi fick fira nu istället. Det ar inte bara lilla V som fick presenter utan även Stella fick fina saker :)

I övrigt gick helgen himla fort (när gör helgena inte det?). I lördags fick lilla V besöka frisören. Nu är han riktigt korthårig och så fin. Sedan var mannen och tränade, vi fick besök av Malin och Niklas och sedan bar det av till Stinsen för lite shopping. Mannen köpte skor och jacka. Lilla V köpte skor och byxor. Och slutligen var vi på Granit och köpte lite fler tallrikar. Sedan blev det hämtmat till middag.

Söndagen var det fullfart. Magnus och Nancy skulle ju komma på middag och innan dess skulle prästen, som ska döpa Stella, komma på besök och det skulle handlas och städas. I samband med handlingen hämtade jag ut min fina, fina ring. Den sitter på vänsterhanden mellan förlovningsringen och vigselringen och i den står det Viggo och Stella också ett litet hjärta :)

Stellas doppräst verkar vara toppen! En lång mörk ståtlig kvinna med fast handslag och värme i blicken och rösten. Hon var här i en och en halv timme. Och jag ser fram emot dopet, jag tror att det kommer att bli en fin dopgudstjänst.

Allergi eller inte?

Jaha, vid besöket hos barnläkaren hade Stella inte en enda liten prick trots att jag ätit komjölk i flera dagar. Detta för att testa lite. Läkaren tittade på Stella, lyssnade på mig när jag berättade och kom fram till att han inte trodde att det var allergi, för då borde hon ha fått utslag... I torsdags kväll tyckte jag att hon var lite prickig på ena kinden, igår var det värre och idag... Alldeles prickig i hela ansiktet. Va f-n. Nu undrar man ju förstås - vad är nu detta??? Läkaren sa ju i och för sig att det kan komma tillbaka och att han kan ha fel. Igår var Stella dessutom inte alls glad. Svårt att komma till ro, ville äta hela tiden, grät, gasig i magen. Den enda gången hon somnade ordentligt var i famnen på min mamma då de satt tillsammans i gungstolen och mamma sjöng för henne. Så nu ska jag testa lite olika saker. Det första är att jag ska utesluta choklad. Så får vi se.

Härlig torsdag

Igår fick vi en härlig dag. Först var det Me & I träff hemma hos Sandra. Monica, jag och de minsta packade in oss i bilen och begav oss till Sjöstaden. Fina kläder och en massa mammor och barn. Jag fick äntligen träffa Malin och hennes finaste lilla Alma 5 veckor gammal :) Den här gången fick jag ta det lite lugnt med shoppingen. Förra gången handlade jag en hel del... Nu blev det en mössa till Stella och en topp till mig själv. Lilla V fick så mycket förra gången så han fick ingenting den här gången. Hem och vidare till dagis. Jag hade lovat lilla V en tur till mormor efter dagis. Och hade sagt att morfar jobbade och inte var hemma. Så när jag hämtade sa han till en utav fröknarna - Morfar inte hemma! Gullungen :) Vi åkte till mamma och åt mellanmål, fikade, lekte och läste böcker. Det var så trevligt så. Väl hemma igen åt vi ärtsoppa till middag och kvällen avslutades med att jag somnade med en tekopp i handen... Smart! Om man inte kan hålla sig vaken ens när man ska fika är det illa ;)