Tårar

Alltså det här känns ju fånigt... Igår kväll grät jag för att jag ska börja jobba på måndag. Jag trodde att att 1 år skulle kännas som en evighet och att jag skulle se fram emot att börja jobba igen - ICKE mina vänner. Om man fick en inblick in min hjärna och mina tankar så skulle man nog lätt kunna tro att jag ska lämna jordelivet för gott inte bara börja jobba igen.

Och det är ju inte själva jobbandet jag är emot, jag gillar mitt jobb och mina kollegor. Men att vara ifrån lilla V från morgon till kväll känns helt fel. Mammahjärtat fullkomligen skriker - NEJ!!!! Och jag vet att lilla V och mannen kommer att ha det så bra tillsammans och jag är glad att mannen tar ut sin pappaledighet men ändå känner jag mig avundsjuk. Hemskt va?! Jag känner mig riktigt ego - istället för att tänka på allt som jag har fått uppleva det här första året tänker jag på allt jag kommer att missa när jag är på jobbet. Jag tänker att han är ju bara så här liten en gång men han är ju bara så här liten en gång för mannen också...

Idag och hela helgen ska jag bara njuta lite extra av min underbara prins.

En äventyrsfylld dag

Ja, idag hände det saker i huset på Fågelvägen... i morse drog jag igång en tvättmaskin, fixade och donade lite. Jag la lilla V för sin förmiddagslur och jag går ner för att hänga tvätten. Sh-t vatten över hela golvet. Stopp i golvbrunnen och allt vatten som maskinen har pumpat ut är alltså på golvet. Ja - vad gör man? Det var ju bara att sätta igång att torka upp allt. Puh!

Lilla V vaknade åt lunch och sedan kom finaste Tina och det bar av till Thuns. Det blev lite shopping förstås. Jag körde med Esprit idag - skor och två toppar blev det. Lilla V fick en pyjamas, ett par strumpor och en boll. Av Tina fick han en jättefin body. Hon skämmer bort honom så :) Tinas och mitt sista shoppingäventyr på ett tag... Vi funderar nu allvarligt på att åka till Ullared.

Nu sover lilla V och jag sitter uppkrupen i soffan. Mannen är nere i tvättstugan för att försöka fixa proppen (eller vad det nu är).

Grattis på namnsdagen Viggo

Idag har lilla V namnsdag, hans första. Han heter Torsten i andra namn och det står det i almanackan idag. Viggo finns inte i almanackan så han får hålla godo med en namnsdag. Torsten hette min älskade farfar, som tyvärr inte fick träffa lilla V, så jag ville så gärna att han skulle få heta det och det fick han.

Lilla V har firat sin namnsdag tillsammans med mormor och morfar. Jag har varit i stan och träffat finaste Rebecka. Vi år lunch på Yogayama (mums!) och sedan var det dags för mig att få en mycket efterlängtad ansiktsbehandling. Så skönt - Rebecka är bäst!

Lite shopping hann jag med också. En ny kanna till kaffepressen, ett par mockasiner och vantar till lilla V, biljetter till Scener ur ett äktenskap på Dramaten och slutligen en ögonskugga.

Imorgon blir det öppna förskolan och träff med Anna och William.

Hej mitt vinterland!

Oj, oj, oj vi klarade stormen och fick ännu mer snö. Nu måste det väl ändå räcka. Trots att jag tycker att räcker så måste jag ju erkänna att det är otroligt vackert ute. Lilla V och jag begav oss ut på promenad i snön. Dagens träningspass - det var verkligen jobbigt att ta sig fram på de ställen de ännu inte hunnit ploga. Som tur var hade jag sällskap av grannarna en bit. De fick hjälpa mig att lyfta vagnen på ett ställe - kära nån! Men härligt var det i alla fall.

Nu sover lilla V gott och jag ska snart iväg på me&I party i Sigtuna hos en tjej jag har lärt känna genom babysimmet.

Imorgon börjar min sista vecka som mammaledig. Det är blandade känslor mina vänner. Men i fredags när jag ertappade lilla V med hela munnen full av blomjord så tyckte jag nog att det kändes rätt OK att börja jobba ;)

Stormen

Jaha, igår skulle det storma. SMHI utfärdade en klass 2 varning. Vid 9 tiden när jag var på väg till gymet lyssnade jag på radion i bilen. De uppmanade alla som inte MÅSTE ut att stanna hemma. Wow - kändes lite som en amerikansk katastroffilm. Och som den sanna actionhjälten man är kan man ju inte låta sig stoppas...

Vi skulle ju på babysim och skulle ÄNTLIGEN komma iväg och uträtta lite ärenden. Jag har inte tid med någon storm tänkte jag. Eftersom vi inte skulle så långt så åkte vi i alla fall iväg och fick våra ärenden uträttade. Och på babysimmet gjorde lilla V stora framsteg. Han simmade med badring och bentag och tog sig fram alldeles för egen maskin. Vilken kille! Gissa om mamma simfröken är stolt.

På kvällen var det förstås Melodifestivalen. Jag hejade förstås på mina favoriter Alcazar men borde ju ha lärt mig att det aldrig går speciellt bra för dem i dessa sammanhang... Jag förstår inte varför, de har ju alltid bra låtar med. Jag tyckte dock att det var kul att Timotej gick till final. Låten var helt OK, den kändes lite som melodifestivallåtarna lät förr... Mannen och jag tror att de kommer att vinna hela tjottaballongen (som Kristian Luuk skulle ha sagt).

Han valde den själv...

... sa jag till mannen när jag kom hem med den här fina tröjan.

Det är klart att jag inte kunde motstå den. Dessutom hade lilla V en tröja som sa Perfect just like my dad när han var några månader. Nu är det min tur ;)

Ja, det blev alltså en tur till Eurostop. En tröja till lilla V, ett par toppar till mig och slutligen lite mat. Lilla V skötte sig fint och satt nöjd och glad i sin vagn. Eurostop är ett ganska tråkigt centrum egentligen men jag handlar nästan alla mina kläder på H&M och det finns ju där.

Väl hemma lagades det lax med romsås till de stora och en burk västkustgryta till lilla V.

Jag borde verkligen...

... stryka! Men strykning är det absolut TRÅKIGASTE jag vet, jag skurar hellre 100 toaletter än stryker. Strykhögen växer och växer och jag får någon konstig fix idé att ALLT ska strykas på en gång. Lilla V sover ju nu så det skulle vara ett ypperligt tillfälle men nej, jag tror jag hoppar över det.

Som sagt, man borde ju passa på när den lille sover men då är det så skönt att pyssla med annat. Plocka undan lite, sitta framför datorn, ta en kopp kaffe i lugn och ro. Sådana saker som man absolut inte kan göra när lilla yrvädret är vaken. Datorn kan man inte ens fundera på att sätta på när han är vaken nuförtiden. Så fort han hör det välbekanta ljudet av att datorn startas då lyser det i ögonen på honom och han sätter av i full fart mot datorn. Han vill självklart trycka på ALLA tangenter. Och försöka sysselsätta honom med något annat är stört omöjligt. Han börjar sannerligen utveckla en stark vilja den där lille, är det något som inte passar så säger han - Eh, eh, eh och viftar med ena handen.

Funderar på om lilla (envisa) V och jag ska ta en tur till Eurostop idag. Handla lite på ICA och kolla lite i affärer. Tänker att jag kan ta paraplyvagnen om jag parkerar i garaget. Jag är supernöjd med min fina Brio Happy vagn men i affärer blir det himla trångt med den.

Världens bästa pappa fyller 60

Jaha, idag var det dags för pappa att fylla hela 60 år. Själva firandet skedde i lördags. Då var det middag i Eneby tillsammans med hela "tjocka" släkten (i vår familjs fall innebär det mamma, lillebror, mormor & farmor) och Peters pappa med fru, Peters mamma och min brors frus föräldrar. Det blev en trevlig kväll och pappa fick många fina presenter. Vi hade köpt ett presentkort på Ticket så att mamma och han kan göra en resa snart.

Idag var lilla V, jag, farmor, mormor och jägaren Lennart (som jagar på pappas mark, världens piggaste 80+) där och firade pappa. Lilla V stod för underhållningen som vanligt - han vet verkligen hur man får uppmärksamhet :). Efter det kalaset åkte vi hem och åt snabbt middag och sedan var det dags för fika med semlor hemma hos Hans och Suzanne. Goda semlor och trevligt sällskap.

Nu blir det väl lite OS innan läggdags.

Ändrade planer

Det blir inte alltid som man tänkt sig... Fredagen skulle ju bli en rolig dag med babyrytmik och besök hos farmor, middag och slutligen Jonas Gardell. Redan när jag vaknade hade jag en konstig känsla i magen. Mycket riktigt någon liten bacill måste ha kommit in i magen. Babyrytmiken fick vi strunta i, besöket hos farmor och middagen likaså. Men med ond mage gav jag mig iväg till Folkoperan. Jag tänkte att jag får väl gå ut om något skulle hända (kräkpåsen var nerpackad också).

Men allt gick vägen! Så här i efterhand kanske jag skulle ha stannat hemma men vem vill missa Gardell och dessutom skulle jag ju träffa A som jag inte har träffat sedan i juni. Föreställningen var KANON! Och det var verkligen roligt att träffa A.

Idag mår jag bättre, lite trött bara. Har ätit frukost också - so far so good. Kanske att jag hade ätit något som min mage inte gillade. Mannen och lilla V är ju friska. Nu är grabbarna på babysim och jag vilar inför pappas 60-års middag.

Och ja Marcus fick lämna Let's Dance igår. Det måste vara för att jag inte var hemma och röstade ;)

Just det...

... igår när jag var uppe på övervåningen en sväng så ropade lilla V från nedervåningen - Mamma!

Gissa om jag blev glad och stolt.

11 månader

Idag fyller lilla V 11 månader. För ett år sedan började nedräkningen för att sluta jobba och för att den lilla i magen skulle komma ut och möta oss. Nu är det liksom tvärtom på något vis, jag har nedräkning till att börja jobba och mammahjärtat känner sig inte riktigt redo för detta. Men jag är säker på att det kommer gå bra. Mannen ser verkligen fram emot att få vara hemma med lilla V och jag är glad att han tar ut sin pappaledighet. Känns skönt att börja jobba när mannen är hemma och slippa fundera på dagis med hämtning och lämning och sjuka barn.

Exakt ett år har jag varit hemma. Jag gillar ju mitt jobb och trodde nog nästan att ett års mammaledighet skulle bli för mycket. Vad gör de där mammorna hela dagarna tänkte jag. Nu, snart ett år senare, vet jag att man egentligen inte behöver göra så himla mycket. Tiden går ändå och den går fort.

Jag har ju dock lite svårt att bara vara hemma. Så vi har ändå gjort ganska mycket. Spenderat en del tid på öpnna förskolan, träffat många vänner, varit hos mina föräldrar ganska mycket. Mamma har ju varit sjukskriven sedan i maj så hon har uppskattat våra besök. Men på måndag är det dags för mamma att börja jobba igen.

Veckan som gick - så här långt

Jaha, då var det torsdag. Har varit lite dålig på att blogga den här veckan. Lilla V har sovit lite knackigt på dagarna och då blir det inte mycket tid över till att sitta framför datorn.

Vad har vi gjort då? Jag är snuvig så vi har tagit det lite lugnt men lite skoj har vi haft i alla fall. Igår var vi på BVC för att väga, mäta och leta testikel (lilla Vs ena testikel verkar vara på rymmen och hålls under sträng uppsikt). Han mäter hela 80 cm och väger 11 775 gr - inte illa.

Efter besöket på BVC fick vi besök av Anna och William. Trevligt som vanligt. Både Anna och jag förvånas över att tiden med de små har gått så fort. Att de snart är ett år. En härlig promenad fick vi också.

Idag var vi hemma och väntade på sotaren. Jag gjorde Västerbottenostpajer till pappas 60-årsmiddag. Sedan kom Tina förbi en sväng, hon är nu stolt ägarinna till en Opel Astra. Mamma och pappa tittade också förbi för att hämta pajerna och leka lite med lilla V.

I morgon blir det full fart för mig, lilla V och min täppta näsa... Babyrytmik, fika hos lilla Vs farmor tillsammans med Cecilia och kusinerna Alexander och Alicia. Sedan ska jag och min kollega, och vän, A gå ut och och käka och sedan se Jonas Gardell. Inget Let's Dance för mig alltså. Jag är lite orolig för Marcus faktiskt... Trodde nog att han skulle åka ut redan förra veckan men då klarade han sig ju men undrar just om han hänger kvar en vecka till.

Söndag - en stor dag i lilla Vs liv

Lilla V tog ingen hänsyn till att hans föräldrar hade nattsuddat... Jag gick upp med honom och mannen sov vidare en stund. När mannen och jag skulle äta frukost hände något stort... Mannen höll på att plocka in saker i diskmaskinen, lilla Vs absoluta favorit. Plötsligt ställer han sig upp för första gången. Han har under tid velat ställa sig men har inte rikgit klurat ut hur man gör riktigt men nu var det alltså dags.

Efter en liten middagslur och lunch begav vi oss till Sigtuna. Vädret var ju helt fantastiskt och vi tyckte det kunde vara trevligt med en tur på isen. Lilla V åkte pulka och vagn och vi promenerade. Manne och jag avslutade promenaden med en fika och lilla V med en lur i vagnen. En härlig utflyckt för alla tre! Vi hoppas på fler sådana dagar.

Goda vänner

I lördags var det full fart. Mannen var och hjälpte Malin i lägenheten. Lilla V och jag var på babysim, det gick riktigt bra den här gången. Lilla V var glad och utförde alla övningar med beröm godkänt.

Sedan kom Hans och Suzanne och två utav deras barn på besök. De hade inte träffat lilla V och var nyfikna på att träffa honom. Vi fick en trevlig pratstund och lilla V fick fina presenter.

På kvällen var det dags för middag med finaste Tina och hennes man Micke. Lilla V var lite skeptisk till Micke först men tinade upp efter en stund. Han var mycket fashinerad av Mickes skägg...

En mycket trevlig kväll med god mat och gott vin. Självklart var vi också tvunga att titta på Melodifestivalen. Den enda som hittade en låt han gillade var lilla V... Han klappade glatt händerna när han hörde Frispråkarn.

Goda nyheter i den riktiga världen

Det är inte bara i bloggvärlden man får goda nyheter. Igår fick min kollega A en liten, liten dotter. 44 cm och 2 060 gram. Jag ser verkligen fram emot att träffa denne nya lilla världsmedlem.

I dag har lilla V och jag haft finbesök från Kristineberg. Angelica var här och fikade med mig och lekte med lilla V. Han var så glad och pigg och visade alla sin tricks. Sedan var det dags för babyrytmik igen. Det var lyckat och lilla V verkade verkligen gilla det den här gången. Han klappade händerna och skrattade och verkade allmänt nöjd med livet. Slutligen en promenad till centrum och då somnade han gott. Det är jobbigt och dansa och sjunga minsann.

Lördagen bjuder på babysim, fikabesök av Hans och Suzanne och sedan middag med Tina och Micke. Sedan får vi se vad söndagen kan tänkas bjuda på.

Som alltid på fredagar så lämnar jag er med - Heja Marcus! Ikväll är det disco som gäller.

Goda nyheter i bloggvärlden

Jag har länge följt ett antal bloggar och trots att jag aldrig har träffat dessa människor så känns det ju onekligen som om man känner dem. Jag tror att jag vet mer om vissa bloggare än om mina vänner. På något sätt är bloggandet väldigt personligt och utlämnande men samtidigt tryggt på något vis man har ändå ett behörigt avstånd till sina läsare.

I alla fall... I morse såg jag på finnjonnas blogg att hon och Marcus (Birro) väntar barn igen. Jag blev så glad för deras skull. Jag har följt deras resa i kampen om att få ett levande barn. Det här blir ju deras fjärde barn men deras två första fick tyvärr inte stanna kvar hos dem. I februari förra året föddes deras lilla Milo som fick stanna hos dem.

Jag håller tummarna och hoppas att allt går vägen och att lilla Milo får en lillasyster eller lillebror i augusti. Samtidigt tackar jag min lyckliga stjärna att vi välsignades med lilla V. Att han kom till oss utan några som helst problem. Tänk vad en del får kämpa för att bli föräldrar. Jag inser att jag är lyckligt lottad.

Middag med au-pairgänget

Jag är lyckligt lottad med en massa fina, fina vänner. Några av dem träffade jag igår kväll. Det var dags för middag med au-pairgänget. Jag träffade detta härliga gäng för inte mindre än 15 år sedan (men Gud hur gammal är jag egentligen???) då jag var au-pair i USA. Vi är 6 stycken som bor i Stockholmsområdet och vi träffas regelbundet. Vi ses (oftast) på restauranger som vi turas om att välja. De andra för inte i förväg veta vilken restaurang man har valt - en riktigt rolig tradition faktiskt.

Igår var det min tur att välja restaurang. Jag valde en italienare på Malmskillnadsgatan La Tentazione. I snöyran begav jag mig iväg mot Stockholm. En man kort idag, Peggy kunde vara med tyvärr, var vi ganska nöjda med mitt val.

Det blev en trevlig kväll där vi hann avhandla en massa saker. Vi grattade bla Lotta, som är nyutexaminerad jurist, till hennes nya jobb på Länsrätten och så pratade vi lite om vår stundade New York resa...

Sjusovare

Jaha, då sitter man här och väntar på att lilla V ska slå upp sina blå... Jag satte klockan i morse för att gå upp och göra mig klar innan han vaknar. Vanligtvis sover han till 8 så jag gick upp 7:30. Nu är klockan snart 9!

Anledningen till att jag gick upp tidigare var för att vi skulle hinna i tid till öppna förskolan. Onsdagar har de nämligen babyöppet (för barn under 1 år) mellan 9 och 12. Vi brukar promenera dit och hem. Lilla V somnar som en stock i vagnen efter några timmars lek på ÖF. Men nu får vi nog ta bilen dit idag.

Igår var vi till Eneby en sväng. Lilla V, mamma och jag gick på långpromenad i det härliga vintervädret. Efter mammas operation är hennes kondition inte riktigt vad den har varit men hon kämpade på bra. Efter promenaden så smakade det gott med semla och kaffe.

Jaha, då får vi se när den lille behagar vakna ur sin skönhetssömn... Fortsättning följer

Helgen

Vilken bra helg vi har haft! Förutom att jag har sovit så dåligt - vet inte varför.

Lördagmorgon var det Pilates igen - härligt pass! Sedan var det dags för årets första babysim. Det var länge sedan lilla V simmade, det märktes tydligt. Han tittade runt i simhallen som om vi aldrig hade varit där. Vanligtvis så börjar han direkt göra bentag när han kommer ner i vattnet, nu var benen helt stilla. Men när lektionen börjar närma sig sitt slut så kom han igång. Han skrattade och kom igång med sitt "simmande". Vi ser fram emot nästa vecka :)

Sedan var vi hemma en och tyckte att lilla V skulle sova middag... Tyckte han det? Nej! Så han och jag begav oss på en härlig vinterpromenad och mannen fick vara hemma och städa :) Dagen avslutades med god middag och Robinsonfinal.

Söndagen åkte lilla V och jag hem till familjen Evans. Vi lånade lite prylar av dem när vi skulle till Mallis och dessa har fortfarande inte blivit tillbakalämnade. Lilla V och Noah lekte lite och Monica och jag pratade lite strunt. Trevligt. De små killarna var ju på sin första utlandsresa tillsammans så de har en speciell relation ;). På eftermiddagen var det mannens tur att ta lilla V på promenad och jag var hemma och tittade på reprisen av Familjen annorlunda. Det var skönt. Det är inte många gånger jag har varit ensam i huset sedan lilla V föddes.

På kvällen kom farmor Christina på middag och lekte med lilla V. Han var glad att få leka med farmor förstås. Och ville inte sova... Efter mycket om och men vann tillslut sömnen och han somnade vid 21 tiden.

Ja, det var den helgen det.

Och så kom den...

... boken som jag har beställt och både ville och inte ville läsa. Det är boken Någongång, någonstans möts vi åter igen det är Sofie Karlssons bok om lilla Victor som förlorade kampen mot cancer endast ett år och 7 månader gammal. Jag har ju följt Sofies blogg under en längre tid och ska jag vara riktig ärlig så önskar jag ibland att inte hade hittat den... Men samtidigt är jag glad. Sofie skriver så bra och påminner mig om att inte bry sig så hårt som alla småsaker jag i vanliga fall irriterar mig på.

Precis som jag trodde så blev bokläsandet ett enda stort gråtkalas och trots att man vet hur det går så är det så hemskt att läsa. Det gör så ont i mitt mammahjärta när jag läser om vad lilla Victor och hans familj har fått gå igenom. Så mycket lidande i en så liten kropp och trots alla behandlingar så gick hans liv inte att rädda. Hur orkar man kämpa och hålla modet uppe under alla behandlingar? Att hela tiden slitas mellan hopp och förtvivlan. Och när man få veta att det inte längre finns något hopp att det bara är en tidsfråga innan ens älskade barn lämnar en.

Samtidigt som boken är så sorglig så innehåller den så mycket värme och kärlek. Den är verkligen värd att läsa och den får en att krama sin egen lilla prins extra hårt.

Som jag har skrivit i ett tidigare inlägg så har nu Sofie och Peter fått en dotter, Vilma. Hon föddes på dagen 9 månader efter det att Victor dog. Visst är det lite konstigt?