När jag förstod

Eftersom årsdagen av mammas bortgång närmar sig är det så mycket som snurrar i huvudet. Det känns som om den här tiden förra året är så himla starkt förknippat med mamma och det som kom att bli hennes sista veckor i livet. Just den här dagen minns jag så tydligt. Det var dagen vi skulle få ännu ett röntgenbesked.

Jag minns att barnen och jag var hos farmor Birgit. Jag ville bara att tiden skulle gå så att jag skulle få veta. Hon skulle ringa så hon. Men hon ringde inte och till slut kunde jag inte hålla mig och ringde själv. Och pratade med pappa som berättade att mamma skulle påbörja en ny behandling. Jag fattade ingenting. För lungorna undrade jag. Nej för bukspottskörteln säger pappa. I den stunden förstår jag att sjukdomen kommer att vinna. Jag kommer att förlora min älskade mamma alldeles för tidigt.

Jag visste sedan tidigare att de flesta lever ca 4 månader efter besked. Jag inser att hon inte kommer att få uppleva Tiagos födelse... 4 månader tänker jag, vi måste ta vara på tiden. Vad jag inte vet då är att cancern kom tillbaka i november, det har redan gått 5 månader.

Vi fick 15 dagar...

Falling in love again

I onsdags fick jag min första födelsedagspresent, två månader för tidigt, det ni! Det var finaste Tina som tog med mig för att se Rikard Wolffs föreställning Falling in love again på hemmaplan, han kom till Kulturum här i Märsta.

Rikard Wolff har varit en utav mina stora favoriter sedan i början av 90-talet. Jag har sett många föreställningar och plågat min familj med hans musik, som i allas öron kanske inte är skönsång... Nu var det längesedan jag såg honom så det var verkligen på tiden.

Och det blev förstås precis så bra som jag hoppats och trott. En fantastisk föreställning, en livshistoria blandat med musik.

Tack finaste vännen för en fantastisk kväll och tack för lånet av bilden nedan

11 månader

Lilla Vs födelsedag sammanföll med 11 månaders dagen av mammas död. Av den anledningen blev det här en dag full av känslor och klump i halsen. Lilla Vs tvåårskalas var det sista familjekalaset mamma var med på och exakt en månad senare var hon borta. Då visste vi inte ens att hon var sjuk och än mindre att det var så kort tid kvar.

Jag ville åka till graven idag så jag begav mig dit efter jobbet. Det var jobbigt men kändes bra. På något vis kändes det som om hon fick bli en del av lilla Vs födelsedag på det viset.

Jag har ingen bild på lilla V och mamma från förra årets kalas men en bild på Stella och mamma har jag. Den sista...

Hurra, hurra, hurra för lilla V idag

Jo, lilla V har gått och blivit ganska stor men oavsett så kommer han alltid att vara lilla V för mig...

Idag var det så dags för honom att fylla år. Både han och Stella sov faktiskt när mannen, Tobias och jag kom sjungande med frukostbricka och paket. Lilla V som är en förståndig 3-åring bestämde sig för att det var bäst att äta frukost innan paketöppning... Han åt i lugn och ro och kom sedan på att han skulle öppna paket. Han fick en stor Duploplatta, en film, en bok och slutligen det hade hade sett fram emot mest - Duplosetet Mack på väg från filmen Bilar. Han blev så glad, så glad.

Sedan var det dags för mig att åka till jobbet. När jag kom hem hade födelsedagsbarnet beställt korv och potatismos till middag. Sedan blev det glass till efterrätt till fikat (trots att jag jagat runt halva Märsta efter bakelser...)

Och så de obligatoriska bilderna, en nyfödd och en treåring. Ser ni några likheter?

Snart 3 år

I morgon fyller lilla V 3 år! Presenterna är inslagna och jag vet att en utav dem kommer göra honom till världens lyckligaste lilla kille.

Jag kan inte fatta att det har gått 3 år! För nästan exakt 3 år sedan hade jag vid den här tiden precis ringt till BB. Tagit mina 2 alvedon och min vetekudde och krupit i säng. Sedan gick det undan, mindre än 3 timmar senare hade mannen och jag precis mött vår vackra prins. Och hela världen stod still. Vilket möte och vilken känsla. Som ingen annan. Och ingenting blir sig likt. Ett nytt liv började, för honom och för oss.

I morgon börjar vi dagen med frukost på sängen och paket.

Published with Blogger-droid v1.7.4

Melodifestivalfinal och fina minnen av mamma

Så här i Melodifestivaltider tänker jag mycket på mamma. Hon älskade all sorts musik och tyckte, precis som jag, att Melodifestivalen var något man såg fram emot varje år. Och vi pratade flera gånger om att vi skulle vilja gå och se den live. Sagt och gjort, för tre år sedan hade mamma fått biljetter till genrepet i Globen. Det var samma år som lilla V skulle komma till världen. Lilla V var beräknad den 15 mars och genrepet skulle äga rum den 13 mars. Jag var ju säker på att jag skulle gå över tiden och att jag skulle ha någon bebis innan den 15 såg jag som helt omöjligt. Så visst skulle vi gå, sa jag till mamma... Nu bestämde sig ju lilla V sig för att inte alls vänta till den 15 utan tittade ut redan den 12 och det blev inget genrep för mig. Mamma fick ta med sig pappa istället. Och jag fick titta på finalen på Akademiska Sjukhuset i Uppsala. Men varken mamma eller jag var särskilt ledsna för det... Vi hade ju fått världens finaste prins.

Varje deltävling har jag funderat på vilka låtar mamma skulle gillat. Vad hon skulle tyckt om de bidragen som har gått till final osv. Sådana saker som vi alltid annars har avhandlat efter varje delfinal. Jag är i alla fall ganska så säker på att hon verkligen hade gillat Loreen. Och det gör jag med. Jag håller på henne ikväll. Jag gillar låten, jag blir glad av den och det ska man väl bli av en låt med den titeln - Euphoria

Heja Loreen!