Oreda - det driver mig till vansinne

Jag gillar inte oreda ALLS. Jag avskyr saker som ligger framme. Jag kanske inte har de mest ordningsamma lådor och skåp men det ser man ju inte ;-) När jag bodde själv så njöt jag av att precis allt låg på det stället jag hade lämnat det. Sedan när jag blev sambo och med bonusbarn fick jag ju lära mig att den tiden var förbi. Jag kämpade och insåg att det inte kan se ut som ett museum när man lever med två tonårsbarn. Och även om jag verkligen försökte skärpa mig så var barnens ordningsinne (eller bristen på just detta) ett utav de största orsakerna till konflikter i det här huset. Och sedan kom lilla V och hans grejer var ju inte sås vårt och hålla ordning på. Sedan kom lilla stjärnan och då blev det ju mer saker... Och nu... Jag blir GALEN!!! Det är saker ÖVERALLT. Leksaker, kläder, teckningar you name it. Jag avskyr att den ena delen av vårt köksbord har blivit en avlastningsyta. Lilla V är väldigt duktigt på att plocka undan och städa men samtidigt är hans smålego överallt och det är ju för att inte Agnes ska få tag på det. Stella är ju så rörig och inte speciellt samarbetsvillig när det gäller att plocka undan efter sig... Och jag säger inte att det bara är mannen och barnen som stökar ner, jag bidrar självklart också till oredan men jag är den som i särklass plockar mest i den här familjen (en nackdel med att vara föräldraledig, man hamnar lätt i plockfällan). Men nu har vi i alla fall bestämt att lilla V och lilla stjärnan ska få varsitt rum och jag kan bara hoppas att det blir lite bättre ordning. Lekrummet försvinner men det kan inte hjälpas. Agnes får ha sitt rum där uppe så hennes leksaker kommer fortfarande att vara i vardagsrummet, men hennes saker är än så länge lättstädade.

Glad Lucia

Agnes och jag poserade också lite. Glad Lucia säger vi

Luciafirande 2014

Idag var det luciafirande på förskolan. Både Viggo och Stella ville vara tomtar i år. Som vanligt hade vi med oss det stora entouraget morfar, farmor, farfar & Anita. Det var ett jättefin firande och barnen var så himla duktiga och för att inte tala om pedagogerna... Jag är full av beundran att de lyckas få ihop ett luciatåg med alla dessa små. Viggos sista luciatåg på förskolan. Känns lite vemodigt. Men, men nästa år för Agnes axla manteln

Få med dessa tre på bild var inte det lättaste

 

Agnes 1 år

Idag fyller den lilla älsklingen ett år. Helt otroligt att det är ett år sedan hon kom till oss. Jag minns det förstås som det var igår... Eftersom det var kalas i lördags blev det lite firande i mindre skala idag. Frukost med hela familjen och efter det presentöppning. Men precis som på kalaset i lördags var Agnes inte det minsta intresserad av paketen men Stella och Viggo hjälpte gladeligen till. Precis som sina syskon fick hon en namnpall i ettårspresent (och lite annat smått och gott). Efter lunch kom Ello förbi med en present och lekte en stund. Till middag serverades falukorv och potatismos (kanske inte vad jag skulle välja till födelsedagsmiddag men hon gillar det verkligen) och så lite fika med hallonmuffins och saft. Muffinsen var ingen höjdare med saft var gott minsann. Nu sover hon gott i sin säng. Hoppas hon är nöjd med sin första födelsedag.

                                                                     Frukost i morse

                         Och så här såg det ut för ett år sedan. Allra första bilden på den lilla.

1-årskalas

I lördags var det så dags för Agnes allra första kalas. Det hela avlöpte helt enligt planerna. Födelsedagsbarnet var aningen snuvig och kanske inte på sitt allra bästa humör men det gick bra ändå. Hon fick för första gången smaka på godsaker. Det blev pepparkakor, Tom & Jerrykex och tårta förstås. Tror nog kexen gillades mest och vindruvorna och mandarinerna på tårtan. Och kladdandet... My God... Som KBT för mig. Men, men det går ju att torka upp, kläderna går ju att tvätta och Agnes fick avsluta dagen med en dusch. Klart man ska ha vispgrädde i håret när man har kalas. Massor av fina presenter fick hon förstås. Inte det minsta intresserad av att öppna någon utav dessa men hon hade fin hjälp av kusiner och kompisar. Jag tror att den lilla älsklingen var nöjd med kalas, fina presenter och goda bakverk.

Så här lurig kan man se ut när man fått smaka på och kladda med pepparkaka för första gången

Den 4 december 2013

Idag för ett år sedan är dagen då Agnes var beräknad. Och ingen, allra minst jag, trodde att jag skulle gå tiden ut. Jag var övertygad om att h*n skulle bli ett novemberbarn. Både Viggo och Stella har ju kommit innan utsatt tid. Men denna lilla skrutt lät alltså vänta på sig, trivdes bra där inne. La på sig några extra 100 gram och gottade sig. På ett sätt var jag ganska glad att hon dröjde lite, vid denna tid var jag nämligen galet täppt i näsan. Och minns att jag tänkte, hur ska jag kunna andas och föda ett barn i det här tillståndet... Kanske hon kände på sig det att hennes mamma behövde lite mer tid. Jag kan inte minnas att jag var sådär jätteless som många som har gått över tiden har beskrivit. Jag var ju såklart redo och såg fram emot ankomsten men jag sysselsatte mig med diverse grejer varje dag. Var stamkund på ICA Maxi. Handlade julklappar. Träffade Tina och (då) nyfödde Abbe. Slappade framför TV:n en del. Hade det ganska trevligt med andra ord. Samtidigt som jag liksom ändå bara gick och väntade och undrade NÄR ska det ske... Och tillslut så kom hon ju ut med buller och bång precis som sina syskon. Men det skulle ta hela 6 dagar till...

Försenad 10-månaderskontroll

I tisdags var det så dags för en aningen försenad 10-månaderskontroll för Agnes. 10 månader och tre veckor hann hon bli. Vi fick träffa en ny läkare. Jättetrevlig var hon. Det skulle vägas, mätas och visas diverse färdigheter såsom pincettgrepp och sätta ihop klossar och ställa sig upp. Det blev MVG på allt utom just det här med att ställa sig upp. Läkaren var lite bekymrad över att hon inte verkar ha någon önskan om att stå upp eller gå. Jag känner mig inte speciellt orolig. Jag är glad över att Agnes är mitt tredje barn och inte mitt första, då hade jag säkert blivit väldigt orolig. Detta ska kollas upp. Har hon inte ställt sig upp när hon fyller ett blir det besök hos barnläkare. Annars babblar hon rätt mycket just nu... Det är väldigt mycket - Där! Där! Vågen visade 11 kilo och hela 79 cm har hon blivit.

Tänker tillbaka

För ett år sedan vid den här tiden hade jag en månad kvar till beräknad förlossning. Jag var trött, tung och tålamodslös. Jag hade nedräkning både till bebisens ankomst och till min sista arbetsdag. Och trots att jag då kände mig less och trött på att vara gravid så tänker jag nu tillbaka på den här tiden med saknad. För trots all trötthet, tung kropp och obefintligt tålamod så var jag ju så full av förväntan. Jag förberedde för den lillas ankomst. Handlade, tvättade och plockade fram de små kläderna. Packade BB-väskan och klappade på magen och undrade vem som fanns där inne.

Den här fina bilden togs på Tina och mig på ett födelsedagskalas hemma hos familjen Evans förra året. Jag har lånat bilden från Tinas blogg. 

10 månader

Idag fyller den minsta älsklingen 10 månader. Inte långt kvar till ettårsdagen. Känns ju helt overkligt. Hur kan det gå så fort? Hur kan de bli stora så fort? Livet leker för det mesta. Lite väl morgonpigg kanske. Kör vidare på sin hasa på rumpan och tar sig fram med en väldig fart. En ny favorithobby har hon skaffat sig, babysim. Hon ÄLSKAR det. "Simmar" själv med simring minsann. Mamman är omåttligt stolt. Och vill hon visa någon lite ömhet så lutar hon pannan mot den.

Sjuka barn

Jag tror jag blir tokig snart!!! Har vi otur eller vad är det frågan om? Det är tamejtusan sjukstuga här HELA tiden. Mest lilla stjärnan men även lilla V och Agnes får sin beskärda del. Nu har det varit feber och hosta. Feber ena dagen och frisk nästa. Och så där håller det på. I fredags var hon hemma igen. Pigg lördag och söndag. Iväg till förskolan idag. Efter några timmar ringer de, då har hon över 39 graders feber och de har lagt henne. När jag kommer och hämtar så sover hon. Väl hemma känns hon ganska pigg.

Jag börjar nästan gråta när de ringer. Jag är trött på detta. Samtidigt får jag väl vara glad att jag inte jobbar och diskussionen om vem som ska vara hemma uteblir.

Tror att jag ska ta henne till läkaren imorgon. För att utesluta en eventuell bakterieinfektion.

Wish us luck!

9 månader

Okej, allvarligt... Igår blev minstingen 9 månader. Det går undan vill jag lova. Hon är en nöjd tjej. Börjar ta sig fram på något mystiskt sätt... Kämpar för att komma upp i krypställning. Har sovit borta för första gången. Och har sprängt 10 kilosbarriären. Idag visade vågen 10 240 gr

Separationsångest

Alltså, lilla V har kommit in en period av separationsångest. Och det är jättejobbigt. Säkerligen ännu jobbigare för honom. Allt som innebär någon form av avsked ställer till det. Det värsta är lämning på förskolan. Hjärtskärande gråt och en pojke som fullkomligen måste bändas bort från mig. Fruktansvärt jobbigt.

Och procedurerna vid ett hej då kan pågå i evigheter. Det ska kramas, pussas, vinkas och skickas slängkyssar. Jag tror att det är värst att skiljas från mig men även från P är tufft.

Var på BVC med Agnes idag och passade på att fråga lite. Fick väl inte jättebra tips men lite i alla fall. Vi får väl se om det ger sig snart eller om man ska ta hjälp från någon utifrån.

Man undrar ju var det kommer ifrån och varför just nu. Har det hänt något som vi inte vet? Jag vet ju att han inte är lika förtjust i förskolan nu när nästan alla de han lekte med har börjar i förskoleklass nu i höst.

Läser på nätet om högkänsliga barn och ser att det stämmer väldigt bra in på lilla V just nu. Men som sagt, vi hoppas att det är en fas (utav många faser...)

Sisters

 Agnes överst och Stella underst. I ungefär samma ålder i samma jacka. Tycker de är lika men jag tror bestämt Agnes är lite rundare :-)

Svinkoppor

Lillskrutt har fått svinkoppor på ett icke angenämt ställe... Sedan i söndags har hon varit röd i rumpan och snippan. Jag har smörjt och luftat men det har inte blivit bättre. Ringde BVC och fick komma upp. Anne-Maj tittade på henne och så direkt att hon trodde det var svinkoppor. Hur hon har fått dessa har jag ingen aning om. Vi fick i alla fall en salva utskriven och redan efter en behandling så är hon bättre.

Nu hoppas vi bara att det inte har spridit sig och att ingen annan i familjen får det. Direkt när vi kom hem igår blev det sanering av handdukar och annat i tyg där A har vistats. Svinkopporna smittar via kontakt med kopporna och med tanke på att de sitter där de sitter så borde ju ingen annan bli smittad. Mannen och jag använder handskar när vi ska tvätta och smörja.

8 månader

Det är inte klokt, lilla Agnes fyller 8 månader idag. Stoppa tiden NU! Stora tjejen. Hon är glad som en lärka. Matglad som få, säger - Nam, nam, nam efter varje tugga. Har fått fem tänder som hon gillar att borsta. Vinkar och klappar händerna (om hon har lust). Och äter inte på nätterna men ammar fortfarande morgon och kväll

Nätterna

Agnes har ju alltid varit en nattätare och den sista tiden har det varit värre än någonsin. Hon har snuttat oavbrutet. Jag har sovit som en kratta och känt mig som en zombie. Har heller inte kämpat med att få henne att somna om i sin egen säng eftersom jag inte har velat att hon ska störa de andra så att de inte heller får sova... Men sista morgonen på Öland så grät jag av trötthet och tänkte att nu måste vi ta tag i det här.

Sagt och gjort, hemma från semestern var det dags för BVC-besök och jag frågade om råd. Anne-Maj föreslog att P skulle ta Agnes på nätterna och jag skulle sova i ett annat rum (så jag kamperar i de stora barnens rum). Hon sa att det oftast bara tar ett par nätter innan de har vänjts av med nattsnuttandet. Så vi gjorde precis det. Och 4 nätter har vi hållt på nu och (peppar, peppar) det går jättebra. Hon vaknar några gånger på natten men P stoppar i nappen och hon somnar om och sover till mellan 7 och 8 på morgonen.

Underbart!

7 månaderstjejen

Igår fyllde finaste Agnes 7 månader. Detta firades med att åka pendeltåg till Sollentuna med besök på pappas jobb och lite shopping i centrum. Nu sitter hon själv, har fått två tänder i underkäken och två i överkäken har så smått tittat fram. Matglad som attan. Favoriterna är kyckling och torsk. Frukt gillas stort. Annars leker livet för det mesta. Lite kinkigt på kvällarna men bättre och bättre. Sover helst bredvid mamma fortfarande.

Semesterrutiner eller bristen på just sådana

Alltså jag är ju en person som gillar rutiner och planering. Mannen är lite mer åt det oplanerade hållet... Jag som i vanliga fall kör racet med alla tre barnen har liksom lite svårt att komma in i det här med att vara två föräldrar hemma jämt. Och missförstå mig rätt, det är inte så att jag inte vill ha mannen hemma det är bara det att det tar lite tid för mig att komma in i det hela... Och när man är själv med tre relativt små barn så måste man ha rutiner annars går det åt skogen med att försöka komma iväg någonstans i tid... Och man kan ju tycka att det borde gå fortare när man är två men så är nog tyvärr inte fallet. Jag undrar vad vi gör eftersom det tar sådan tid...

Well, well nu är det som sagt semester och jag tar några djupa andetag. Försöker att inte stressa upp mig. F-n vad svårt det är!

I just can't get enough...

... av denna underbara sovande skönhet

Agnes 6 månader

Idag fyller vår fina lilla Agnes 6 månader. Hjälp! Stoppa tiden någon! Även om jag älskar att se hur hon utvecklas så vill jag ha kvar den lilla bebisen hon (fortfarande) är. Det händer nya saker hela tiden och hon växer så det knakar så klart. Hon älskar uppmärksamhet. Hon "pratar" en hel massa. Skrattar mest när hennes syskon busar med henne. Gillar gröt, fruktpuréer och majskrokar. Är the Queen of Power naps och på natten sover hon bäst med ett bröst i munnen. Hon får hänga med på både det ena och det andra och är allt som oftast nöjd och glad.

Hon är min solstråle och jag tackar min lyckliga stjärna att den här fina lilla tjejen fick komma till oss. Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig men tänk va bra det kan bli när ödet bestämmer åt oss.  

Vila i frid lilla mormor

I lördags morse fick min lilla mormor somna in. Sorgligt förstås och svårt att förstå att hon är borta. Men samtidigt skönt för henne. Sedan i november har hon varit in och ut på sjukhus och olika vårdhem. Hon har dock kämpat på, det måste man ge henne. Men i torsdags när jag hälsade på kändes det lite som hon hade gett upp men då var hon ändå pigg och vi fikade och pratade. Men hon hade ont.. Men sedan gick det väldigt fort. På natten mot lördagen fick pappa ett samtal att hon somnat in.

Påskhelgen

Påskhelgen gick i ett rasande tempo. Den inleddes med 40-årskalas för Ann-Sofi. Jättetrevligt hade båda vuxna och barn. De större barnen var så snälla mot våra små och de hade så himla kul. Tror inte jag har sett Stella så trött någonsin.

På Långfredagen ställde vi till med påskmiddag här hemma. Första gången vi ordnade med något sådant... Vi bjöd in våra föräldrar, min farmor och de stora barnen med respektive. Och lilla kusinen Alicia kom också. Jag var stressad som attan då Agnes inte var speciellt samarbetsvillig under förberedelserna... Som tur var kom Tobias lite tidigare och kunde underhålla alla tre småsyskon.
Vi bjöd på plockmat av olika slag. Mycket ägg och sill förstås. Sojakorv och sojaköttbullar fick också en plats på bordet. Vi har ju gått och blivit med vegan

Påskaftonen var oplanerad. Det blev lite promenerande, cyklande och utelek. Tina, Micke och Abbe tittade förbi för påskäggsbyte. Jag åkte en snabbis till Eurostop för att försöka hitta något att ha på mig på Nathans dop. Gick sådär... Till middag blev det opåskiga tacos

Påskdagen tillbringades till stor del i Huddinge. Det var dags för 8-årskalas för Alexander. Jättetrevligt och jättegott fika.
Slutligen, Annandag påsk. Då var det dopdags. Det var Nancys systerson Nathan som skulle döpas. Lite annorlunda från det vi är vana vid då Nathan döptes i katolska kyrkan. Jättefint dop och sedan mat och fika.

Helgen gick som sagt jättefort men det blev en bra helg med både familj och vänner. Barnen fick massor av påskägg. Jag är glad och tacksam för alla dessa. Att se deras lycka över att få dessa ägg.

Också lite bilder

3 år

Idag är det 3 år sedan mamma förlorade kampen mot cancer. Att det har gått 3 år... Minns dagen som det var igår. Var jag var när jag fick samtalet, vilka jag ringde, vad vi åt till middag osv.

Det är klart att sorgen har "lagt sig" men saknaden finns kvar. Tankarna på varför. Tankarna på det som kunde ha varit men det som aldrig blev. Och det som gör mig mest ont, att mamma inte fick uppleva sina fina barnbarn och de inte fick ha någon mormor/farmor.

Så här såg det ut vid graven idag

4 månader

Idag fyller allra finaste Agnes 4 månader. Vi har firat storstilat med att hälsa på lilla nyaste kusinen Chloe som idag fyller 1 vecka.

Vi var också på BVC innan vi drog iväg till Solna. Vägning och mätning stod på programmet. Agnes väger nu 7 465 gr och mäter 68,5 cm.

The story of Agnes

Känns lite tråkigt att jag tog en LÅNG paus från bloggandet. Skrev i stort sett ingenting under hela graviditeten med Agnes. Eller några inlägg skrev jag inget där jag skrev att jag faktiskt var gravid för tredje gången. Många olika anledningar förstås. Tiden och orken räckte inte riktigt till. Det var mycket som hände, det var många tankar som snurrade i huvudet...

De flesta som känner mig vet att det aldrig har varit någon hemlighet att jag ville ha tre barn. Nu träffade jag ju en man som redan hade två och tänkte att jag får vara glad om vi får ett gemensamt barn. Men ganska snart efter att lilla V hade kommit till världen var vi överens om att han skulle få ett syskon (som var närmare i ålder än Malin och Tobias). Men sedan var det stopp tyckte mannen. Jag var väl inte helt nöjd med detta men var såklart tacksam och glad över mina två små. Under lilla Stjärnans graviditet tänkte jag mycket på att det var sista gången jag skulle få uppleva det fantastiska med en graviditet och förlossning innebär. Men jag började ändå förstå att det skulle inte bli fler barn. Jag började sakta men säkert acceptera det och släppa tanken på en "trea".

Men så runt påsk förra året började jag känna mig lite "konstig". Kunde inte riktigt sätta fingret på det. Jag var liksom orolig i kroppen. Mitt humör var upp och ner. Tålamodet obefintligt. Jag förstod inte. Sedan var min mens sen, vilket den aldrig brukar vara. Trots detta så slog det mig ändå inte. Jag tittade i almanackan och räknade och räknade. Efter några dagar så kom tanken - Är jag gravid? Nej, det kunde jag väl inte vara? Men, jo det kunde jag. Ett graviditetstest några dagar senare visade att så var fallet.

Första tanken var - vad gör vi nu? Även om jag ville ha ett tredje barn ville jag ju att det skulle vara ett gemensamt beslut. Jag oroade mig för att mannen skulle tro att jag hade lurat honom in i detta (vi har nämligen inte använt preventivmedel sedan jag blev gravid med lilla V, utan vi har kört med säkra perioder och det har funkat bra...) Jag hade precis fått en ny tjänst som jag kämpat för länge. En ny tjänstebil var på väg. Vad skulle min chef säga? Jag har alltid sagt att jag aldrig skulle kunna välja bort ett barn och så kände jag även nu. Så det blev egentligen aldrig någon diskussion om hur vi skulle göra. Det var liksom outtalat.

Första tiden var inte alls speciellt rolig. Mannen hade svårt att ta till sig nyheten och jag kände mig ensam och kunde inte alls glädja mig åt detta nya lilla liv som växte och frodades i min kropp. Hade svårt att glädjas åt alla gratulationer. Men allt eftersom tiden gick och magen växte så började vi så sakta glädja oss åt lillebror/lillasyster. Efter ultraljudet i vecka 20 kändes det som vi verkligen förstod att vi skulle få en liten till. Och som tur var hade jag i allt detta två gravida medsystrar Tina och Angelica. Tack och lov för dessa två. Finaste vännerna. Vi pratade och chattade om en det ena och en det andra. Man behöver ju ventilera och trots att det var min tredje graviditet så har man ändå en massa funderingar och orosmoment. Och glädje förstås. Och nyfikenhet, vem är det lilla livet som växer där inne.

Hösten gick i ett rasande tempo och magen växte. Även om jag var mindre den här gången så kände jag mig trött och tung. Men det är klart, två små på förskolan och heltidsjobb som säljare. Det var ju inte så att jag låg på soffan direkt... Den 15 november,lite drygt två veckor innan beräknat förlossningsdatum,  jobbade jag min sista dag. Underbart! Jag var trött. Samma kväll fick jag värkar. Ringde pappa och sa att han skulle vara beredd. Men det var falskt alarm... Eftersom de andra två har kommit tidigare tänkte jag att det skulle bli så även denna gång.

Men två veckor gick och ingen bebis. Jag tog det lugnt. Men hade något litet planerat varje dag för att inte bli utrråkad. Den 22 kom Tinas och Mickes underbara lilla Abbe till världen. Jag är glad att han kom lite innan så fick jag mysa med honom lite innan min bebis kom. Så den 9 december var jag så trött. Ringde till mannen och bad honom hämta på dagis. Och på kvällen när jag gick och la mig sa jag - Imorgon vore en bra dag för bebisen att komma för då är det flaggdag.

Och så blev det. Den 10 december 11:55 på självaste Nobeldagen kom hon ÄNTLIGEN. Underbaraste lilla Agnes.

Och hur det var den dagen kommer i ett separat inlägg...

 

För ett år sedan

Idag är det 1 år sedan jag fick ett plus på graviditetstestet. På något sätt visste jag väl redan att det var så och testet bekräftade detta. En dag full av känslor och funderingar... Ett längre inlägg om detta kommer senare...

Bilden lånad från bastpatest.se

Vardagslyx

Jag brukar stolt säga att jag är snål, eller sparsam, ibland på gränsen till dumsnål faktiskt. Men i vissa fall snålar jag inte och det är när det gäller hår -och hudvård. Där kostar jag på mig. Redkens hårprodukter har jag använt i flera år (min frisör använder också Redken) och Decleor har jag också använt i flera år (och det är min fina vän Rebeckas "fel" eller förtjänst). Nu sist när jag beställde schampo och balsam på nätet bestämde jag mig för att testa Isabella Löwengrips deodorant. Har läst mycket om hennes produkter på hennes blogg så det blir spännande att testa. Den luktar gott i alla fall

5 år

Idag fyller vår älskade lilla V 5 år. Det är ju helt galet vad fort tiden går. Jag minns det som igår när han kom till oss, som skjuten ur en kanon, den där snöiga marsnatten. Hans första levnadsdagar som vi spenderade på Akademiska Sjukhuset i Uppsala där man försökte klura ut varför han inte ville äta och bara var så trött. Första tiden hemma. Vägnings -och matninshysterien som drev mig till tårar varenda gång. Och sedan världens gladaste bebis som var nöjd mest hela tiden.

Och nu har det gått 5 år och vår lilla glada bebis är en stor kille. Lång och ståtlig, nästan huvudet längre än sina jämnåriga kompisar. Envis i mångt och mycket men har lika lätt att ge upp efter första försöket i andra lägen... Inte mycket tålamod att tala om (precis som sin mor, går det inte på en gång får det vara...) Lite lat i vissa lägen, åker gärna vagn och vill gärna både bli påklädd och få maten skuren. Väldigt empatisk och mån om sina småsystrar. Vetgirig och nyfiken, full av frågor om allt.  Gillar lego, dinosaurier, Star Wars och Angry Birds. Leker helst med bästa kompisen Kevin på dagis.

Dagen innan han föddes så köpte jag hans första bok "Gissa hur mycket jag tycker om dig" som var min favoritbok när jag var au-pair. I boken kan man läsa om hur mycket pappaharen tycker om den lilla bruna barnharen och jag tycker det är så fint...

Jag älskar dig till månen och tillbaka

 

 

Kalas

I helgen blev det så äntligen kalas. Två dessutom. Stellas "släktkalas" fick vi ju ställa in. Den här gången så det inte heller helt lovande ut... Stella var hemma från förskolan från onsdagen och Viggo i fredags. Hosta och feber. Mest orolig var jag för att V inte skulle kunna ha sitt efterlängtade kompiskalas.

Men han var hemma och vilade och laddade så på lördagen bestämde vi att köra på som planerat. 5 killar (2 sjuka). En lillasyster (som är kompis med Stella) och så två föräldrar. Vilken ljudnivå det var på gossarna! Men kul hade de. Viggo var jättenöjd med sitt första barnkalas

På söndagen var det dags att fira igen. Eftersom Stellas kalas ställdes in så firade vi nu både Stella och Viggo. En något mindre skara än vanligt. Förkylningstider... Men trevligt hade vi. Barnen fick galet mycket presenter. Viggos presentskörd gick i Angry Birds tecken och Stellas lite mer blandat.

3 månader

Igår firade finaste lilla Agnes sin tre månadersdag. Tiden går fort... Nyss var hon bara en liten, liten bebis som bara ville äta och vara i mammas famn. Nu är hon stora damen. Social och pratsam. Gillar uppmärksamhet, speciellt från sina syskon. Tycker om babygymet och babysittern och, sist men inte minst, hon sover i sin babykorg på nätterna.

J*kla skitmorgon

Morgnar när vi ska till förskolan är inte mina favoritmorgnar. Det blir allt som oftast konflikter med lilla V. Allt går fint vid frukost, påklädning och tandborstning. Men sedan när vi kommer ut i hallen och ska börja med ytterkläder så börjar tjafset... Och jag vet inte varför men just det här tjafset klarar jag inte av. Jag går igång på alla cylindrar. Jag blir så arg. Lilla V är lite lat i de flesta lägen och när det gäller ytterkläder är det SÅ jobbigt. Han är trött, han kan inte osv, osv. Men (och det förstås därför jag blir så arg) han kan ju visst. Jag har ingenting emot att hjälpa honom med saker han inte klarar av, missförstå mig rätt, som tex. dragkedjor han inte kan dra upp men när det handlar om att han helt enkelt inte har lust blir jag irriterad. Det är skillnad på att inte vilja och inte kunna...

Den här veckan hade jag bestämt att INTE bli irriterad. Att han skulle få klara detta själv utan att det skulle bli hot om att inte få titta på TV, inte spela, uteblivet lördagsgodis. Men imorse så brast det... Efter att ha blivit kallad för både det ena och det andra så började jag tillslut gråta. Av ren uppgivenhet. Jag sa till honom att jag faktiskt blir ledsen av det här tjafsandet och att bli kallad dumma mamma hela tiden.

Han blev ställd den lilla mannen. Men oj va snabbt kläderna kom på... Rätt eller fel vet inte jag men jag tänker att det är bra att visa sina sanna känslor och samtidigt förklara varför. Att det liksom går till en viss gräns och sedan är det nog. Sedan kan man förstås inte hålla på och använda gråt som någon "förhandlingsteknik" titt som tätt men nu var måttet rågat och jag blev verkligen ledsen.

Vad tror ni?

Babymassage

Förra onsdagen började vår mammagrupp och en återkommande aktivitet i mammgruppen är babymassage. Och Agnes verkar verkligen gilla massagen :) Hon är så himla nöjd och ser verkligen harmonisk och avslappnad ut. Igår var det magmassage på programmet och hon njöti fulla drag och släppte lite pruttar då och då. Så den funkade verkligen på henne ;)

Inte nog med att hon får massage hon får också träffa sin bästa kompis Abbe och jag får träffa min bästa kompis Abbes mamma. Kan även bli en del shopping för mammorna vid dessa tillfällen då vårt BVC ligger i ett köpcentrum...

Nu hoppas jag bara att de "stora" barnen håller sig friska så vi kan vara med vid alla tillfällen.

Löss

En av de två lappar man inte vill se på dörren på förskolan har kommit upp, löss. Kliar i huvudet bara man ser ordet.

Flera fall har påträffats. Nu hae även två utav pedagogerna fått löss. Igår var det jag som tittade NOGA barnens hårbotten. Inget som tur var. Ikväll blir det till att ta fram luskammen. Jag köpte en när det gick löss första gången när lilla V precis hade börjat där. Peppar, peppar har vi inte behövt använda den hittills...

Biobesök

Igår var lilla V och jag på bio och såg filmen Frost. Det var hans andra biobesök, vårt första gemensamma. Filmen var jättebra och det var roligt att göra något tillsammans, bara han och jag. Vi skulle ha gått med några kompisar från dagis men mamman fick vattkoppor. Så vi bestämde oss för att gå själva.

Innan filmen hann vi med en lunch på McDonalds och lite shopping till Agnes på PoP.

2 månader

Idag fyller den minsta älsklingen 2 månader. Tiden går fort... Nu är hon riktigt "med". Hon ler och "pratar" och är riktigt social. Hon har hittat sina händer och verkar tycka att de är ganska roliga och smakar gott.

Hon är mer nöjd och kan sitta i babysittern och ligga i babygymet lite längre stunder. Men helst av allt vill hon förstås ligga vid bröstet.

Till fjälls

Imorgon bär det av till Lindvallen. Lite oklart var det ju om vi verkligen skulle komma iväg med tanke på lunginflammation och allt... Mannen fick ny antibiotika i måndags och äntligen blev han bättre. Fortfarande hosta men det kan ju sitta i länge. Hoppas bara att han orkar åka lite skidor.

Så idag är det packning och handling som gäller. Mannen är riktig mästare på att packa, så jag lägger fram och han packar ner. Han brukar får stå för handlingen men jag tror jag gör det idag. Så han får spara på krafterna.

Inte helt lätt att packa och fixa med lilla A som helst vill ligga vid bröstet men, men man får passa på mellan amningarna.

Pre-pregnancy jeans

Yes! Jag kommer i mina gamla jeans, de som jag hade innan jag blev gravid. Det känns ju underbart. Efter alla månader med mammakläder känns det skönt att kunna ha sina vanliga kläder.

Det roliga var att i måndags fick jag höra att min käraste vän Tina kom i sina jeans igen. Det gör jag aldrig tänkte jag... Men igår när jag lagt barnen tänkte jag - Jag testar. Och det gick faktiskt. Hade förstås inte varit hela världen om det inte gått men, som sagt, det kändes rätt bra.

Jag förstår inte riktigt hur det har gått till med tanke på mina matvanor just nu. Men det är väl all denna amning och rundvandrande med kinkig bebis i bärsele ;-)

Riktig sjukstuga

Det visade sig vara helt rätt beslut att ställa in kalaset i söndags. Både lilla Stjärnan och mannen har lunginflammation. Så det hostas i kapp. Men nu har de båda fått antibiotika och hostmedicin så nu hoppas vi på snar bättring.

Inställt!

Idag var det tänkt att vi skulle ha kalas för lilla Stjärnan. Hon har ju varit hemma hela veckan pga hosta och feber. Igår kändes hon pigg men i morse var hon inte pigg. Klängig och ledsen, ingen aptit. Ville bara ligga i soffan. Det känns tråkigt men nödvändigt att ställa in. När vi väl börjat ringa runt till alla så piggar hon på sig...

Jag vet inte varför men för mig känns det jättejobbigt att behöva ställa in. Förmodligen för att planeringsfreaket i mig har svårt för ändrade planer. Jag tänker på alla som skulle kommit. På planeringen och fixandet. Och jag vet ju att alla förstår men ändå... Lilla Stjärnan själv förstår ju inte så mycket än, så hon blir inte ledsen och besviken och det är ju det som är huvudsaken. Och min kloka man menar att det här ju lika gärna kunnat bli sämre och då hade vi grämt oss över det. Men ändå...

Nu får det bli ett gemensamt kalas för både Stella och Viggo. Och så får det ha varsitt kalas med kompisarna från dagis.

Lilla Stjärnan 3 år

Idag firar vi våran lilla Stjärna som fyller 3 år. Helt otroligt att vår lilla tjej har blivit så stor och gått och blivit storasyster. Tyvärr var hon inte helt kry på sin födelsedag, men trots det så tror jag att hon hade en bra födelsedag. Hon fick besök av morfar som fick vara barnvakt en stund idag då A och jag skulle till BVC.
När vi kom hem fikade vi med saft och munkar. Sedan skulle morfar åka hem men Stella ville att han skulle stanna och då gjorde han så klart det. Tack vare morfar kunde vi åka snowracer till dagis.

Födelsedagsbarnet hade beställt spaghetti och köttfärssås. Hon åt dock bara spaghetti. Sedan blev det lite fika med presentöppning.  Vi hade köpt en Skrållandocka och lite småsaker. Skrållan gillades skarpt.

Kvällen avslutades med Pippifilm.

Bra dag

Efter den där deppiga söndagen och en måndag och tisdag som inte heller var så roliga så har den här dagen varit en bra dag. Förutom att lilla Stjärnan är hemma och är sjuk då... Men hon är förhållandevis pigg och trevligt sällskap.

Och i mitt liv just nu så betyder en bra dag att A är nöjd och faktiskt inte behöver sitta fast vid mig dygnets alla timmar. Tror kanske att hon kanske är inne i det här första utvecklingssprånget, som tydligen ska komma runt 5 veckor. Och det blev hon ju igår. Stort genombrott igår förresten, napp accepterades. Ska inte säga för mycket men det känns som om livet blev lite lättare.

Ja, vad gjorde då jag då idag. Jo jag lyckades äta både frukost och lunch. Duscha och tvätta håret. Dricka (varmt) kaffe. Plocka ur och i diskmaskinen. Hämta på dagis. Och laga middag. Kan ju verka som små saker men sedan A kom känns det som en stor bedrift att göra något annat än att sitta i soffan och amma.

Imorgon fyller lilla Stjärnan 3 år. Helt otroligt vad tiden går...

Ingen vidare söndag

Usch! Den här dagen var mindre bra. Igår sov Agnes en massa och jag hoppades väl på en repris idag. Lilla Vs och min biodejt blev inställd så jag hoppades på att få lite vettigt gjort hemma. Men det gick sådär... Nu är klockan snart 21 och jag har fortfarande pyjamas på mig. Agnes har suttit som klistrad vid mig mest hela dagen. Och lilla Stjärnan har feber (nu behöver vi i alla fall inte diskutera vem som ska vara hemma imorgon...). Imorgon skulle jag ha fått besök av Malin och Ludvig men det blir inget av med det.
Nu hoppas vi bara att lilla Stjärnan blir frisk fort och att lilla V och Agnes klarar sig. Vi ska ju ha 3-årskalas nästa helg.

Besök på jobbet

Idag fyller Agnes 1 månad. Tiden har gått fort på ett sätt och på ett annat så känns det som hon alltid funnits... Hur som helst, tackar jag min lyckliga stjärna att hon är hos oss fast det inte riktigt var tanken. Jag försöker njuta och inte känna någon stress över att jag vissa dagar inte kommer ur pyjamasen förrän mitt på dagen. Att jag blir sittande i soffan en hel dag.

Idag blev det dock ingen soffdag. Klockan på ringning för att vi skulle komma iväg till mitt jobb i hyffsad tid. Agnes skötte sig exemplariskt medans jag gjorde mig i ordning. Sedan när hon skulle göras i ordning var hon inte lika samarbetsvillig. Hur det än var så kom vi iväg i bra tid.

Det var kul att träffa kollegorna och visa upp lilla underverket. Agnes passade på att bajsa ner sig... Och skrika en del, trots att jag försökte förklara för henne att det var en arbetsplats... Och så fick Agnes en jättefin filt från Färg och Form och jag fick en fin orkidée. Trevligt som sagt men det kändes ändå lite stressigt med en skrikig liten tjej som helst ville äta hela tiden.

Vid 14 tiden bar det av hemåt för att hämta syskonen på förskolan. Jag var jättetrött och barnen med. Första veckan på förskolan efter lovet man förstår att de är trötta.

Nu väntar en helg med lekdejt på lördagen och biobesök för lilla V och mig på söndag.

Jättearg i sin fina klänning

Min stora lilla tjej

Idag bjöd dagen på ett besök till BVC. Dags för vägning och mätning. Och så fick jag ta upp mina funderingar kring maten och dessa jobbiga kräkningar.

Hon växer så det knakar min "lilla" tjej. 5 500 gram och 60,5 cm. Bra mycket större än sina jämngamla bebisar. En riktig växtspurt har hon gjort.

Kräkningarna då. Ja, troligtvis får hon för mycket mat. Och har nog lite ont i magen. Tydligen inte helt ovanligt i den här åldern... Så vi får nog stå ut med lite missnöje och skrik. Fick förklarat för mig att bebisar som har ont i magen ofta visar "hungersignaler" för att de vet inget annat. De tror att det magonda är hunger. Så nu ska vi försöka dra ner lite på ersättning och se hur det går...

Amma eller inte amma

Funderar kring det här med amningens vara eller icke vara. Kluven. Lilla V helammades aldrig, han fick tillägg från dag 1 men jag ammade också. Det blev en lång matningsprocedur, först amma och sedan flaska. Med Lilla Stjärnan funkade amningen klockrent från dag 1, inget tillägg där.

Nu är det Agnes jag funderar kring. Det är samma sak med henne, amning och tillägg. Matningen blir hattig och tar evigheter. Jag undrar hur jag ska kunna managera detta med två dagisbarn och lämning och hämtning.

Jag vill amma, för jag tycker det är mysigt och smidigt. Men om jag ändå alltid ska hålla på med flaska också... Jag hoppas ju ändå på att hon ska nöja sig med bara amning och att jag ska kunna skippa ersättning helt så småningom.

Svårt...

I did it!

Jag gjorde det. Klarade första dagen som trebarnsmamma med "alla" tre hemma. Mannen tillbaka på jobbet efter pappadagar och julledighet. Lite panik hade jag allt. Den lilla prinsessan är ju inte så förtjust att vara någon annan stans än i famnen.

Men det gick bra. Lilla V är världens bästa storebror och gör sitt bästa för att underhålla Agnes. Vi lyckades få i oss frukost och lunch. Klä oss och borsta tänderna och ta hand om bebis.

Vi håller tummarna för att det inte var nybörjartur. Imorgon ska vi ge oss ut, för då ska lilla V på bio med farmor och kusin Alicia.