Finaste farmor

I fredags spenderade barnen och jag en heldag hos min farmor i Sigtuna. Det blev en härlig dag med massor av lek och goda plättar till lunch och gott fika på eftermiddagen. Stella hade en liten svacka efter lunch, övertrött tror jag. Men trots att hon var så trött VÄGRADE hon att sova. Inte ens promenad funkade. Men efter promenaden blev hon i alla fall lite gladare.

Jag är så glad att jag fortfarande har min farmor i livet. Hon är 85 år men är världens kruttant. Klok, frisk och kry med en massa energi. Vi pratar mycket om både det ena och det andra. Just nu pratar vi mycket om mamma, om sjukdomen, om saknanden, om pappa och hur han klarar sig. Det är skönt att vi kan prata.

Stridigheter

Världens finaste lilla V befinner sig just nu i en trotsperiod utan dess like. ALLT är en strid, eller kanske inte riktigt allt men det mesta. Det ska krånglas, jagas och hotas så fort man ska göra någonting som har att göra med påklädning, mat, tandborstning, blöjbyten och allt annat. Han blir ledsen och jag blir ledsen.

I morse frågade jag honom om han tyckte att vi skulle ha det så här. Jo, det tyckte han. Han tyckte att det var helt OK att vi blev osams hela tiden och jo han tyckte det var kul att mamma blir arg på honom hela tiden. Jaha, vad säger man då? Jag, å andra sidan, tycker kanske inte att det är fullt lika roligt. Och så kommer det dåliga samvetet, att jag har höjt rösten åt min finaste kille. Men va sjutton gör man? Vad säger alla kloka föräldracoacher, Jesper Juul och gänget? Jag läste i någon föräldratidning att det var OK att bli arg på sin tvååring... Tack gode Gud tänkte jag.

Gränserna testas hela tiden. Man ser i hans ögon att han tänker - hur långt kan jag gå? Man får välja sin strider heter det och det är klart att det är så MEN vi måste ju trots allt göra oss iordning och komma iväg till dagis på morgnarna. Helst med ny blöja, rena kläder, frukost i magen, borstade tänder och ytterkläder. Jag minns att en fd. kollega till mig berättade att hon en gång tagit sin dotter i nattlinne (med ytterkläder över) och tandborste och burit henne till dagis och förklarat för personalen hur det låg till. Ibland känner jag mig lockad att göra likadant...

Men, men vi kämpar på - lika envisa båda två. Efter morgonens strider var det i alla fall världens gladaste kille som sprang in på dagisgården och inte så mycket som tittade efter mig när jag gick. Vi behöver nog de här timmarna ifrån varandra idag.

Rörd

Idag hade jag bokat tid för fotvård. Pappa hade gett mig ett presentkort som mamma fått men aldrig hann utnyttja. Så, mamma brukade alltså gå till Maria. Mamma gillade henne. Det gör jag med. Hon är duktig och trevlig. Jag har lärt hennes barn att simma.

Jag berättade förstås att mamma var död. Hon blev förstås chockad och började gråta. Hon kunde inte tro att det var sant. Hon berättade att hon tyckte så bra om mamma. Att de hade haft många fina samtal. Att mamma alltid var så stolt över lilla V och över mig. Hur glad hon var över honom och berättade om hans framsteg. Hon levde för honom sa hon. Maria sa att hon önskade att hennes barn hade en mormor som var så engagerad.

Jag blev så rörd och glad. Och så ledsen. Varför, varför, varför kunde inte mina barn få ha sin mormor kvar? Det gör så ont. Det känns så orättvist.

Published with Blogger-droid v1.7.4

Morgonpigg dotter=trött mamma

Lilla V var en riktig sjusovare. Vi hade svårt att komma iväg någonstans på förmiddagen för att han sov så länge (och jag med). Och lilla stjärnan sov ju bra hon också fram till för en tid sedan... Någonstans blev det ändring på det och nu är världens mest morgonpigga tjej. Idag slog hon upp sina blå vid 5 tiden imorse. Och hon är så glad, står upp i sängen och skriker av lycka. Själv ligger jag ner i sängen och gör allt annat än skriker av lycka...

Men, men det finns inget att be för. Det är bara att ta den glada lilla flickan och gå ner och låta henne leka. Tur för henne att hon är så söt & glad vid den här tiden ;)

Tittar på Efter Tio den här veckan. Det är cancertema. Intressant förstås men väcker samtidigt en massa tankar... Man undrar om/när cancerns gåta kommer att lösas. Men när de säger att av barn som föds idag kommer vartannat drabbas av sjukdomen någon gång under livet. Det låter ju inte så lovande... Antalet som insjuknar i cancer ökar hela tiden MEN vad man också ska komma ihåg är att fler och fler faktiskt botas. Och fler och fler kan, tack vare medicinering, leva med sin cancer.

Rapport från snorstugan

Här är det snorigt värre... Det började med den stora och sedan kom den lilla tätt efter. Efter snuvan kom hostan så det rosslas och rinner för glatta livet.

Men, men trots detta så blev det en fin fredag och en fin helg. I fredags trotsade finaste Tina bacillerna och tog på sig lövkrattarkläderna och kom hit. Som vi krattade. Riktigt duktiga var vi faktiskt. Skönt med lite frisk luft också.

I lördags skulle det ha simmats men det fick vi ställa in. Även om Stella var betydligt piggare då så kändes det som om simning var lite för avancerat. Men vi bestämde i alla fall för att genomföra vår middagsdejt tillsammans med familjen Wright-Gustafsson, de var också förkylda så vi tänkte att det skulle nog gå bra. Grabbarna lekte tillsammans och vi fick prata vid köksbordet en stund. Strax innan 21 bröt vi upp. Och lilla V och jag somnade som stockar i hans säng. Två timmar senare vaknar jag till liv igen för att flytta mig till min säng. Då började även jag känna mig lite förkyld...

Vaknade på morgonen och hade världens yrsel, fy fan vad det snurrade. Som om jag var riktigt berusad och fick hålla mig i väggarna. Vad var nu detta? Och hur skulle det gå med vår inplanerade Fars Dagsmiddag? Jag låg kvar i sängen och efter några timmar masade jag mig ner till soffan. Och där låg jag. Vid 13 tiden började det kännas bättre och vi bestämde oss för att vi skulle ha middag i alla fall. Pappa och lillebror skulle komma hit. Det blev en trevlig middag. Biffar med pinjenötter och till det potatis och rotfrukter i ugn. Till efterrätt hade pappa gjort en tårta. Även denna kväll blev tidig. Jag skjutsade lillebror till tåget och pappa hem vid 20 tiden. Tyckte att pappa skulle få ta sig ett glas vin för en gångs skull så vi ebjöd hämtning och skjutsning. Han tog en promenad hit men ville gärna åka bil hem.

Kvitton

Vad säger ni om de fina högarna med kvitton? De har jag hittat i min låda... Alltså, hur länge ska man spara kvitton? Hur länge sparar ni era kvitton?

Published with Blogger-droid v1.7.4

Veckan som gick

Jaha, då har ytterligare en vecka gått. Det får bli en sammanfattning.

Måndag: Packade vi in oss i bilen och begav oss till stallet tillsammans med Monica och grabbarna. Lilla V och Noah skulle få rida. Men precis som jag misstänkte så blev det ingen ridning för lilla V. Han är ju lite försiktig. Han nöjde sig med att titta och klappa. Sedan åkte hela gänget hem till Mon och grabbarna för lunch och en liten lekstund. Efter det kom finaste Tina med te och Oreos :)Och sist, men inte minst, fick vi veta att fina lilla Ebba kommit till världen! Grattis till stolta föräldrar Lotta och Tobbe. Välkommen finaste lilla Ebba!

Tisdag: Mannen fyllde 43 år! Vi uppvaktade med frukost på sängen. Senare på kvällen blev det middag tillsammans med alla fyra (!) barnen. Och god tårta från RC.

Onsdag: Stella och jag på öppna förskolan tillsammans med Monica och Oscar. Efter dagis en tur till pappa. Slutligen middag hos farfar och Anita. En för tidig Farsdagsmiddag tillsammans med mannens äldre bror med familj.

Torsdag: En tur till IKEA tillsammans med Monica och Oscar. Handlade lite smått och gott. Monica drack årets första julmust ;) Jag stålsätter mig ett par veckor till. Efter dagis tog vi med finaste Tina på en promenad till Plantagen för att köpa gravlykta till mammas grav. Stella skrek hela vägen hem så jag fick snällt bära. Alltså, vad är det med det här vagnvägrandet?

Fredag: Finbesök av vännerna Anna, William och lilla Emma. Full fart hela dagen! Som avslutning följde vi de till tåget. Lilla V var glad att han fick leka med kompis OCH titta på tåg.Och så fick jag veta en liten hemlis som jag håller på ett tag till

Lördag: Baka och fixa hela dagen. Det gick bra faktiskt. Mannen tog med sig lilla V till Maxi och Stella och jag var hemma och bakade. Fick mycket gjort. På eftermiddagen blev det förstås en tur till kyrkogården för att göra lite fint på graven. Så vackert det var med alla ljus! Jag fick också tidningen Allas där det var ett fint reportage om Charlotte Q och förlusten av hennes mamma. Sorgligt men fint.

Söndag: Kalas! Mannen och bonussonen firas med hela tjocka släkten och vänner. Fullt hus som vanligt när det är födelsedag här i huset. Som vanligt hade vi gjort alldeles för mycket bakverk, en hel tårta blev över... Massor av fina presenter fick de båda två. Helt slut var jag när alla gått hem.

Japp, det var den veckan det.

Hurra, hurra, hurra!

Idag fyller mannen hela 43 år! Det blev skönsång och frukost på sängen av mig och alla barnen (utom Malin som kommer ikväll).

Tobias har lovat att laga middag. Det ska bli kött, hasselbackspotatis och sås. Jag ska köpa en tårta på RC.

Grattis, grattis finaste älsklingen!

En speciell vän

Det finns en speciell vän. En vän som alltid vet när det är läge att komma förbi med lite Oreokakor. När det behövs en pratstund. När det behövs en promenad. Som vågar fråga och inte är rädd för svaren. En speciell vän som pysslar om mig, mina barn och mina blommor.

Tack finaste Tina för att du finns