Mycket snack om sjukdomar

Jaha, inatt när man precis hade somnat så kräks lilla V. Magsjuka tänkte mannen och jag. Lilla V fick en ren pyjamaströja och lades i vår säng omgiven av handdukar, det kommer mer tänkte vi. Och jag sa till mannen - Jag vet inte om jag gillar dagis... Lilla V somnar om och vaknar en gång till och hostar och kräks lite igen. Och då menar jag lite.

Lilla V somnar om och mannen snarkar som besatt och jag ligger där och kan inte sova. Dels är jag orolig för att lilla V ska kräkas igen och dels så snarkas det så man håller på att bli galen.

01:30 har jag fortfarande inte somnat och väckarklockan ringer 05:30. Huga - jag bestämde mig helt resolut för att byta sovrum. Sagt och gjort in i lilla Vs rum och la mig i extrasängen och somnade. Behöver jag säga att jag var trött i morse?

Inget mer kräk (sedan midnatt), en pigg liten kille med stor aptit på grötportioner *3! Då kan det väl inte vara magsjuka? Mannen och jag har haft en lång överläggning och konstaterat att det blir dagis idag.

Frost

Imorse när jag skulle gå ut och hämta tidningen ser jag till min förvåning att det faktiskt är frost! Är det inte tidigt? Det känns tidigt. Och kallt. Genast började man fundera över valet av kläder eller framförallt jacka. Har jag överhuvudtaget någon "mellanjacka" som passar mig just nu - eller måste jag shoppa ;)

Dagis igår gick som en dans. Lilla V sa bara - Hejå till mannen hela tiden så då gick han hem. Och lilla V var inte det minsta ledsen och allt hade gått bra. Det där med ätandet verkar inte vara någon hit men då åt han desto mer när han kom hem... Jag hade simskola på kvällen men mannen la lilla V klockan 18! Trött lite kille efter en dag på dagis.

Äntligen vände det

Efter (känns det som) många dagar och nätter med en liten kille som uppenbarligen inte har mått bra vände det igår. Ingen är gladare än jag. I fredags var det nära att det blev ett besök på Akademiska sjukhuset. Men efter samtal med en mycket bra sjuksköterska på Vårdguiden som inleddes operation "tvångsdrickning". Manne höll i lilla V och jag sputade in vätska med spruta i hans mun. Kändes hemskt men det var ju för hans bästa. Då insåg vi också att det inte var tal om tänder utan att hans lilla mun och läppar var fulla med blåsor, troligtvis orsakade av en förkylning.

I lördags var det lite bättre, han vill så gärna äta men det gjorde ju så ont, så ont. Jag begav mig i alla fall till Vaxholm för en härlig dag med fina vänner. I tankarna fanns förstås lilla V mest hela tiden.

Så igår så vände det. Vi har ju försökt med allt i matväg och drickväg men lilla Vs mest använda ord de senaste dagarna har varit - NEJ! Men så frågade jag om han ville ha glass och då säger han plötsligt - Ja! Snabbt som attan fram med glassen men när den kom fram ville han inte ha. Men efter en stund så började han äta - mannen och jag nästan höll andan. Han både åt och drack! Efter middagsluren blev det mer glass. Det kändes ju sådär men samtidigt så ville vi ju ge honom det han fick ner. Till middagen åt han lite potatismos, majs och Bregott (det senare åt han mest av). Men, men tänkte jag han behöver ta igen lite av det han har förlorat. Det är uppenbart att han gått ner en del i vikt. Men det är klart sista gången han åt ordentligt var ju i tisdags.

Så, igår hade vi i en riktigt bra dag mend en kille som var mer lik den kille vi känner än den kille vi har sett de senaste dagarna.

Mammahjärtat känns bättre och idag blir det nog dagis igen :)

Inte alls roligt

Alltså nu är det inte roligt längre. Lilla V lider av något som jag misstänker är tandsprickning. Det är så uppenbart att han verkligen har så himla ont. Han vill inte ha napp och han tuggar på sina små händer och drägglar så att det står härliga till. Rätt som det är så bara skriker han och liksom sparkar med benen, kan inte vara stilla. Det är hemskt att se.

Inatt har ingen av oss sovit speciellt många timmar. Mannen drar tyngsta lasset helt klart. Men även om han är uppe med honom så kan jag inte sova. Dels för att lilla V gråter så hjärtskärande och dels för att mammahjärtat blöder av oro. Hur kan ha så ont av att få tänder? Jag har bett mannen ringa till BVC idag. Jag vet inte vad de ska kunna göra men det känns ändå bättre att ringa. Kanske de kan tipsa om någon lindring. Alvedon verkar inte alls hjälpa.

Det känns som om vår helg i Vaxholm får stryka på foten.

Jag vill ha tillbaka min glada lilla kille NU!

Typiskt

Som jag skrev i mitt tidigare inlägg så var lilla V så ledsen och kinkig igår. Jaha, nu förstår vi varför. Lilla killen har feber! Vad säger man typiskt! Idag skulle han ju vara själv första dagen.

Well, well jag antar att detta är the wonderful world of dagis... Jag hoppas han kryar på sig fort då det är tänkt att han och jag ska spendera helgen tillsammans med finaste vännerna Johanna (som kommer på besök ända från Linköping), Rebecka & Angelica.

Nyklippt dagiskille

OK bilden blev lite suddig men jag var tvungen att visa min nyklippta dagiskille.

Dagis går OK enligt mannen. Lilla V är dock väldigt pappig just nu. Imorgon ska mannen lämna lilla V för första gången - jag undrar verligen hur det ska gå. Jag som trodde att han direkt skulle gilla läget och gilla dagis... Det var nog inte riktigt så väl. Men det är klart att det måste vara en enorm omställning för en liten kille att börja på dagis - allt är ju helt nytt.

Vår glada vanliga lilla kille är nu en ganska väldigt trött och grinig rackare. Det är vi inte alls vana vid. Och det är mest mannen som duger - jag är inte så mycket värd. Ikväll är mannen på fotboll - Hjälp tänkte jag! Hur ska det gå men det var inga problem alls. Är han inte hemma så verkar jag duga ganska bra ;)

Men som sagt, han var trött och jag la honom 18:45 och jag lovar att han somnade på två minuter. Lilla gubben - jag hoppas han sover gott hela natten.

Antar att jag borde göra något nyttigt - typ skura badrummet. Men jag har verkligen ingen lust. Jag tror att jag slappar på soffan istället ;)

Idag

Idag börjar det finaste jag har på Ärlinghedens förskola. Lilla Vs första dag som en stor dagiskille. Pappa är med förstås. I alla fall i tre dagar, sedan får vi se om han är redo att lämnas ensam där en stund. Jag hoppas och tror att det kommer att gå bra. Tyvärr är han lite förkyld den lilla, på bättringsvägen helt klart men inte riktigt sitt vanliga glada jag. I helgen har det varit gnälligt och pappigt. Jag är inte så mycket värd just nu. Men, men vad gör man? Jag misstänker att det kanske kan vara för att mannen har börjat jobba igen. Lilla V har mju varit hemma med pappa i över 6 månader, det är klart att det blir konstigt när det plötsligt inte är så längre...

Jag sitter på jobbet och håller tummarna för att allt ska gå bra och väntar på avrapportering :)

Veckan som gick

Lördag. Sitter i soffan. Lilla V är hos mormor och mannen och jag var precis redo för årets surströmmingsfest hos Hans & Suzan. Då ringer värden själv och meddelar de är försenade - inget ovanligt när de gäller dem ;) Jag såg chansen att sätta mig med datorn i knät ett tag.

I måndags var det simskolepremiär. Det gick som vanligt fint. Ett gäng nya barn och ett gäng gamla bekanta. Härligt!

I onsdags var mannen på hockey då passade lilla V och jag på att bjuda hit finaste Tina på middag. Lilla V och jag var lika glada över att ha henne här. När lilla V lagt sig fick jag ha Tina för mig själv en stund :)

Annars en lugn vecka faktiskt. Har ju gått upp och tidigt och tillika somnat tidigt. Helt otroligt - jag kan inte hålla mig vaken. Lite tråkigt faktiskt. Ännu tråkigare för mannen som har gått och gift sig med en zombie...

Imorgon ser jag fram emot sovmorgon och frukost tillsammans med DN. Sedan hämtar vi lilla V hos mamma och pappa och åker vidare till Edsberg för att hälsa på fina vännerna Hwass-Grufman.

Shoppingäventyr med spännande avslutning

Igår var det en lugn dag, ingenting planerat. Så vi tog det lugnt här hemma och efter sen lunch så begav vi oss till Eurostop alla tre. Jag skulle hämta ett paket på Lindex, vi skulle leta efter jeans och vinterskor till lilla V och slutligen handla mat på ICA.

Allt gick bra. 3 par byxor till lilla V (tänk om man själv kunde handla kläder så lätt), vinterskor och så förstås en massa mat. Vi lastar in mat och lilla V i bilen (och eftersom Volvon är trasig åker vi nu Ford med lilla V i framsätet). Jag går tillbaka med kundvagnen och när jag kommer tillbaka till bilen säger mannen - Lilla V har låst dörren och nycklarna ligger innen i bilen. - Skämtar du säger jag. Men tyvärr så var det inget skämt. Forden har centrallås som nu lilla V lätt kommer åt. Mannen satt lilla V i stolen slängde nycklarna på förarsätet och skulle ju bara gå runt och sätta sig... Så, där satt lilla V i bilen och där stod vi utanför - vad göra? Så här i efterhand så kom jag på att jag inte ens fick "panik" utan var helt lugn - mycket konstigt faktiskt.

Vad gör vi nu? På parkeringen sitter en man i en bil, han väntar på sin fru som är inne och handlar. Han erbjuder mannen sin bil så att han kan åka hem och hämta den andra bilnyckeln. Sagt och gjort mannen åker och jag stannar kvar. Och konstigt nog är lilla V helt nöjd därinne i bilen. Efter 20 minuter kommer mannen tillbaka med nyckeln och vi kan alla åka hem :)

Vilka snälla människor det finns! Det är inte alla som skulle låna ut sin bil till vilt främmande mäniskor på det där viset. Fin bil hade han också. Vi har ju kunnat varit biltjuvar som bara använda lille V som lockbete (hm, kanske att man ska bli deckarförfattare).

Slutet gott allting gott!

En försmak av vardagen

Första veckan tillbaka på jobbet för mannen. Eftersom dagis börjar först den 20 september så har våra snälla föräldrar frivilligt anmält sig som barnvakter. Den här veckan har lilla V varit hos mina föräldrar 4 dagar och hos farfar och Anita 1 dag. Nästa vecka blir det 2 dagar hos farfar och Anita och 3 hos farmor.

Så det har blivit tidiga morgnar för grabbarna som är vana vid sovmorgnar. Och vi har fått en försmak av att hämta och lämna. Jag har klivit upp 05:00 varje dag för att komma hem i bra tid. Detta för att jag åker kommunalt, när sedan dagis sätter igång på allvar kommer jag att åka bil. Mannen kommer att lämna och jag kommer att hämta.

Hur sjutton ska man få ihop vardagslogistiken?

Härlig helg

En härlig helg har jag haft. Fredagskvällen tillbringades med finaste gravidvänninorna med respektive - mycket trevligt. Jag tyckte att det var en god idé att samla ihop gänget innan "alla" bebisar kommer.

Tidigt på lördagen drog mannen iväg till Västerås för svensexa. Lilla V och jag tog sovmorgon till klockan 9! Sedan var vi hemma och lajjade. Begav oss ut på promenad. Jag hade lite dålig koll på tiden så när vi väl kom hem var lilla V för trött för att äta. Det blev en flaska välling och sedan bums i säng. Efter två och halv timmes middagslur laddade lilla V för Tinas stundande besök. Tina kom på middag och lilla V såklart gladast i världen. Och vem skulle inte vara det med den sådan fin kompis ;) Så småningom somnade lilla V så att jag också fick umgås med Tina - det är ju faktiskt MIN kompis! Vid midnatt begav sig Tina hemåt och jag somnade bums.

Söndag var det så dags för Tjejmilen. Mannen var kvar i Västerås och dit skulle även Tobias bege sig, det var dags för fallskärmshopp (huga!). Mamma och jag skulle ju vara med i Tjejmilen och Tina skulle passa lilla V. Gissa om han var glad som fick träffa Tina två dagar i rad. Mamma och jag lyckades med milen på 1,35 - vi var nöjda med den tiden.

En riktigt bra helg!

Min stora lilla kille

Nyss hemkommen från BVC och lilla Vs 1 1/2 årskontroll. Han skulle också ha vaccinerats idag men eftersom han har fått en ganska kraftig allergisk reaktion av ett myggbett så ville sköterskan inte vaccinera honom (precis som jag misstänkte). I alla fall fick vi väga och mäta, han fick bygga med klossar, vi fick säga hur många ord han kunde säga och hon frågade om han förstod när vi tex bad honom att hämta någonting. När man är i hans ålder ska man tydligen kunna säga 10 ord - inga problem för lilla V. Hela 14 kilo väger lilla killen, ligger lite över på kurvan. Längden då... Jo, hela 90 cm och detta är förstås mycket över på kurvan. Genomsnittet för ett barn i hans ålder är 84 cm.

Ikväll är de middag med mina gravidsystrar med respektive. Hoppas inte lilla V skrämmer slag på dem med sitt svullna öga ;)

Trevlig helg!

Ultraljud & Fotografiska muséet

Igår var det dags för rutinultraljud på KS. Allt såg bra ut och det nya datumet för ankomst blev den 25 januari, dn 28 var det ju sagt från början. Vi fick samma barnmorska som gjorde KUB testet. Hon var verkligen så bra och så trevligt. Hon jobbar också på förslossningen på KS, det är nästan så man vill föda där :)

Tog ledigt resten av dagen och mannen och jag begav oss (äntligen) till Fotografiska Muséet för att se på två utställningar Anne Leibovitz och Lennart Nilsson. Två helt fantastiska utställningar - om ni hinner - skynda dit. Väl där skulle vi först fika. Då fick jag så otroligt ont i magen, det var helt galet. Det ville inte ge med sig heller. Fick i mig en macka och lite cola. Sedan tänkte jag att det blev nog bättre om vi gick lite. Så vi började gå runt och titta på bilderna och sakta men säkert släppte det onda. Men aldrig riktigt. På vägen hem i bilen gjorde det så himla ont igen. Manne fick lämna av mig hemma innan han åkte till farfar och Anita och hämtade lilla V. Gick och la mig och sov en timme och sedan var allt bra - skumt! Jag undrar var det var, undrar om det kan ha varit ultraljudet som ställde till det. Vad vet jag? Nu mår jag i alla fall bra.

Imorse vakade lilla V när jag gick upp. Han kom ner för trappan med en trött pappa för att han ville till mamma. Gullungen. Efter lite prat med mig och en nygjord flaska välling drog sig mannen och lilla V tillbaka till sängen och somnade om. Snart är det slut med sovmorgnar både för man och barn - hur ska det gå för dessa morgontrötta två?

Förskola

Igår var vi på besök på, det som ska bli, lilla Vs förskola. Det var bara vi och lilla V som fick komma dit och hälsa på fröknarna, gå runt och titta och få en massa information förstås. Finaste lilla killen knallade direkt in på gården och började leka. Sedan var det dags att gå in och titta och han tittade med stora ögon. Hittade massor av roliga saker att pyssla med. Och medans vi satt och pratade med en utav fröknarna så lekta han förnöjt i ett annat rum och undrade inte alls var vi var någonstans. Efter vi hade pratat klart så fick vi stanna kvar och leka på gården en stund - lilla V ville INTE gå hem. Ett gott tecken antar jag.

Den 20 börjar den riktiga inskolningen. Jag har en känsla av att det kommer att gå bra. Men mammahjärtat har förstås svårigheter att förstå att det "redan" är dags för dagis för den lilla killen. Det kommer att bli bra förstås.