Lotta Gray, vars blogg jag läser, beskriver sin sjukdom som cancerspöket. Så jag lånar det från henne. Lotta har övervunnit både tjocktarmscancer och levercancer och är just nu symptomfri (friskförklarad blir man ju inte förrän efter 5 år utan återfall).
Cancerspöket hälsar på mig också, säkert inte lika som hos Lotta, men i alla fall flera gånger om dagen. Det är inget trevligt spöke (inte som Casper the friendly ghost) utan ett spöke som man helst inte vill ha på besök. Det liksom tar tag i ens inre och skapar en panikkänsla och föder en tanke - Tänk om... Tänk om cancern kommer tillbaka, tänk om det inte går vägen den här gången, tänk om...
Igår var spöket på besök länge, en hel förmiddag faktiskt. Ända tills mamma ringde och sa att röntgenbilderna inte visade något. Ha, ha - den här gången kunde jag säga hej då till spöket och jag hoppas kunna göra det för evigt en dag.
Usch för denna otäcka sjukdom som inte skonar någon - ung eller gammal, rik eller fattig. När ska de hitta ett botemedel?
Wisterian är borta
7 år sedan
Vännen! Gud vad skönt att du kunde säga bye bye till spöket nu. Håller alla tummar som finns för att det var ett hej då för gott.. Som du vet så går jag och min far på kontroll var 6:e månad.. och det är ett stressmoment som heter Herr Fy Fan.. ! Har inte sett spöket sen superlänge.. Känns underbart : )) .. men ändå blir vi lika rädda varenda gång det vankas rutinkontroll..
SvaraRaderaStor kram till dig och din superstarka mammsen.
Puss.
Men åh så skönt att bilderna inte visade något, är verkligen jätte glad för er skull!
SvaraRaderaHemska sjukdom som inte borde finnas, som man hoppas att vi snart ska kunna utplåna.
Kramar!
Jag känner oxå till det där spöket, tyvärr. Pappas cancervärden stiger hela tiden. I morron ska han få en hormonspruta och sen en varannan vecka. Hoppas det hjälper! Han är dock inte orolig, säger han...Han mår ju liksom bra. Hoppas han kommer fortsätta med det lääänge till!
SvaraRaderaKram och positiva tankar om våra päron :)
Rebecka