Då

För ett år sedan befann vi oss i ett rum på Akademiska Sjukhuset i Uppsala med en alldeles nyfödd liten prins som senare skulle få namnet Viggo Torsten.

Klockan var 01:25 när vi satt oss i bilen och åkte till BB. Vad vi inte visste då var att vi nästan precis en timme senare skulle få möta en alldeles ny familjemedlem. Jag minns att det snöade och att jag tänkte - Kör fortare! Men vågade inte säga något till kära mannen som redan var nervös... Aldrig har en resa till Uppsala kännts så lång, jag minns att jag liksom hade olika mål längs vägen och när jag såg skylten som sa - Välkommen till Uppsala tänkte jag att nu är vi snart framme, trots att jag visste att det var en bra bit kvar.

Klockan 2 kom vi fram och då skulle det undersökas och grejas. Barnmorskan insåg ganska snabbt att det var dags att föda. Fort som attan in på en förlossningssal. 2:14 gick vattnet och 2:26 kom han - världens finaste lilla kille. Jag tror knappt att jag fattade att han hade kommit. Och så fick jag äntligen upp honom på bröstet (eftersom jag födde stående tog det lite tid innan jag var på plats i sängen) och fick hälsa på honom välkommen till världen. Gränslös kärlek från första stund. Tänk att denna underbara lilla kille skulle komma just till oss.