Ett år senare är lilla V en riktigt social och pratglad liten kille. Han gillar människor och uppmärksamhet. Från att ha varit en liten bebis med allt tålamod i världen har han nu skaffat sig humör. Han är för det mesta glad och nöjd med livet. Han gillar mat och HATAR när vällingen och gröten tar slut. Han gillar babysim och älskar när man sjunger för honom.
Och tänk allt han lärt sig på det här året - helt otroligt i vilken takt de utvecklas. Jag slutar aldrig faschineras av hans små förehavanden. Jag tröttnar aldrig på att titta på honom. Jag skulle kunna sitta i timmar och nosa honom i nacken (om han bara ville).
Hur kan tiden gå så fort? Jag tyckte nyss att jag var gravid och slutade jobba. Nu har jag plötsligt en 1-åring och är tillbaka på jobbet.
De som sa att tiden går så fort hade helt rätt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar