Så kom den då - dagen då jag åter igen skulle bli en hårt yrkesarbetande kvinna (och mamma). Jag hade ju sån ångest förra veckan och när jag lämnade mina två älsklingar sovandes i sängen kändes det lite tungt. Men så fort jag kom in på kontoret kändes allt helt OK. Det var kul att återse kollegorna och prata lite jobb. Alla frågade förstås om lilla V och jag fick stolt visa bilder på honom.
Efter en stund på jobbet ser jag att jag förväntas vara i Göteborg på ett möte den 12 mars... Det är ju lilla Vs 1-årsdag. Nej!!! Är detta priset för att börja jobba tänkte jag. Vara borta på min sons första födelsedag. Efter ett samtal med min närmsta chef så fick jag dispans från mötet och kommer bara att göra en dagstrip till Göteborg på torsdagen. Skönt med en förstående chef som också har småbarn.
Har inte gjort så mycket vettigt ännu. Har mest ägnat mig åt att försöka få ordning på allt det praktiska. Jag har ännu inte lyckats lokalisera min skärm, tangentbord eller min dockningsstation. Tur att man har en bärbar dator som jag tog hem under mammaledigheten, annars har väl den också varit borta ;)
Wisterian är borta
7 år sedan
Skönt att det kändes ok för dig igår, jag tänkte på dig :)
SvaraRaderaOch vilken tur att du slipper mötet på Viggos stora dag!!
Kram
Men så typiskt att dom skulle lägga mötet just på Vs födelsedag, tur dock att du lyckades ta dig ur det. Jag kan åka istället så kan jag hälsa på farmor ;)
SvaraRaderaJa, nu är vi båda igång med jobbandet...
Kram!