Idag är det tre månader sedan mamma dog. Tre månader sedan samtalet från pappa, min desperata fråga - Har det hänt något? - Ja, säger pappa, mamma är död. Paniken som kom, jag vet knappt vad jag gjorde. Jag var på Willy's och handlade på något vis tog jag mig hem. Ringde mannen och finaste Tina och berättade. Färden hem till huset som nu bara är pappas. Mamma som låg där i sängen alldeles stilla. Så tunn, så tunn. Sjukdomen hade till sist segrat. Varför fick den segra över henne? Varför får den segra över någon?
För det mesta går det rktigt bra. Men så ibland kommer den där panikkänslan och bara griper tag i mig. Det känns som om jag inte kan andas när jag återigen inser att jag ALDRIG får träffa min mamma mer.
På tre månaders dagen gör vi bouppteckningen efter mamma.
Wisterian är borta
7 år sedan
Alla mina tankar till dig. Dagen då jag firar min tredje födelsedag utan min mamma... Mycket tre är det och visst hugger det tag så det smärtar... KRAMAR!
SvaraRaderaVarma kramar till dig, min fina vän <3
SvaraRaderaVisst är paniken hemsk!
SvaraRaderaVi har precis tittat på alla blommor utanför kyrkan från igår...
Ofattbart att våra föräldrar inte finns längre.
KRAM!
Stor kram fina du <3
SvaraRaderaDe där telefonsamtalen är... obeskrivbart vidriga och tyvärr helt oförgömliga.
Visst är det ofattbart. Kan fortfarande inte fatta att fina pappa är borta heller. Skickar en stor kram.
SvaraRaderaBamse-bamse-bamse-kramar till dig Maria!
SvaraRaderaKram!