Idag är det 3 år sedan mamma förlorade kampen mot cancer. Att det har gått 3 år... Minns dagen som det var igår. Var jag var när jag fick samtalet, vilka jag ringde, vad vi åt till middag osv.
Det är klart att sorgen har "lagt sig" men saknaden finns kvar. Tankarna på varför. Tankarna på det som kunde ha varit men det som aldrig blev. Och det som gör mig mest ont, att mamma inte fick uppleva sina fina barnbarn och de inte fick ha någon mormor/farmor.
Så här såg det ut vid graven idag
Stor kram till dig kära svägerska.
SvaraRaderaFörstår precis hur du menar, samma med pappa, värsta är att han aldrig han träffa sina barnbarn.
Hon sitter säkert där uppe & ler åt alla tokigheter som barnen hittar på ska du se...
SvaraRaderaStor Kram till dig!