Nattning

Alltså det här med nattning... Vem kunde tro att det skulle vara ett sådant ståhej? Lilla V la vi utan bekymmer tills han var 1,5 sedan började han och krångla. Det tog evigheter. Man fick ligga bredvid. Klappa på rygggen.

Sedan när lilla stjärnan skulle födas bestämde vi att så här kunde vi inte ha det. Han måste ju kunna somna själv. Efter några kvällar med gråt och tandagnisslan gick det bra. Två veckor, sedan blev han sjuk och så kom lilla stjärnan. Och hans värld blev uppochnervänd.

Lilla stjärnan har också gått lätt och lägga fram till ungefär 1 års ålder. Sedan hände något. Hon pratar, skriker, kastar sig av och an. Kastar ur saker ur sängen och gör allt för att inte somna. Ju längre tiden går desto mer stressad blir jag. Kanske känner hon det på sig....

Jag har inget emot att leka med mina barn i timmar, läsa samma saga eller sjunga samma sång 100 gånger. Men de här långdragna nattningarna kan jag klara mig utan...

Published with Blogger-droid v1.7.4