Sitter och skriver in födelsedagar i den nya almanackan. Kommer till den 24 oktober. Där skulle det ha stått Mamma 60 år. Men nu står det ingenting. Första året jag inte skriver något där. Jag minns att när jag förra året satt och skrev funderade över om jag "vågade" skriva in hennes 59:onde födelsedag. Sedan cancern kom in i våra liv har man ju liksom inte tagit dessa födelsedagar för givet. Den 59:onde födelsedagen skrevs in i almanackan men fick ju inte firas.
Konstigt på något vis, de små sakerna man gör som hela tiden påminner mig om det hemska. Att hon inte finns mer. Världens bästa mamma. F-n!
Wisterian är borta
7 år sedan
Jag har skrivit in "Mamma 61" den 17 januari, trots att den senast firade födelsedagen var den 57e... Man gör som det behövs göras, och ont gör det i vilket fall... <3
SvaraRaderaKanske är det så, kanske skriver man in födelsedagen även om personen inte längre finns här bland oss.
SvaraRaderaJag tänder ett ljus då "mina" inte-längre-bland-oss har födelsedag, och almanackan påminner mig om att ännu ett år har gått..
Det är sorgligt, men som Charlotte Qvandt skriver, "man gör det som behövs göras".. och alla hittar tillslut sitt eget sätt. I sorg finns inget rätt eller fel. Man gör det som behövs göras.
Jag tänker på dig vännen och jag finns här för dig.
Stor kram. Finaste.
Jag kommer nog skriva in pappas födelsedag den 31/8...
SvaraRaderaMen varje minne av honom o varje tanke på honom gör ont och det känns ofattbart att han är borta.
Men samtidigt vill jag tänka på honom o minnas honom...
Men helst vill jag ju att han ska finnas bland oss.
Stor kram till dig!
Ses på måndag.