Idag tar vi ett sista avsked av mamma. Urnsättning. Det blir pappa, mormor, farmor, Magnus, Nancy, Peter och jag (också Stella förstås). Och så finaste prästen Annika. Det känns bra att hon är med. Efter urnsättningen åker vi alla hem till pappa för lunch och fika. Lilla V är på dagis men ansluter sedan.
När detta är över känns det som om allting är klart... Det praktiska är fixat. Nu är det känslomässiga kvar. Det tyngsta. Känns tufft - hur gör man? När känns det bättre? Snart hoppas jag.
Wisterian är borta
7 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar