Att det var Mors dag igår kunde väl ingen undgå. Inte jag heller... Det var en riktig skitdag om jag ska vara helt ärlig. Jag har ju ingen mamma längre. Det blev mer påtagligt igår på något vis. Och att jag själv är mamma gav inte mycket tröst. Trots att Stella och lilla V uppvaktade mig med fin choklad :) Det var en sådan där dag då man konstant har gråten i halsen och bara hoppas att man inte ska börja gråta... Det blev lite tårar då och då och allt kändes så orättvist - hur blev det så här? Varför? Det är klart att ingen förtjänar att bli sjuk eller dö men en ung människa som lever hälsosamt på alla sätt och vis.
Men men vi hade planerat att lillebror med fina svägerskan skulle komma hit och fira min födelsedag lite i efterskott så det blev ett avbrott i alla sorgsna tankar och vi fick en trevlig eftermiddag trots allt.
I Mors Dags present fick min mamma en gåva till Cancerfonden.
Wisterian är borta
7 år sedan
Usch och fy! Förstår att det blev en jobbig dag. Skickar en stor kram!
SvaraRaderaKan absolut tänka mig det var en jobbig dag! Jag kan lova att jag uppskattade min mamma extra mycket igår eftersom man faktiskt inte vet hur länge man får ha henne kvar (hemskt men sant).
SvaraRaderaVilken tur att du fick lite trevligt besök mitt i allt iaf!
Stor Kram till dig!
Stackars dig!
SvaraRaderaJag hade oxå gråten i halsen den dagen... Jag köpte blommor till min pappa, vill ge honom det medans han är i livet. (Mamma fick en present hon med.) KRAM!
Vännen. Jag kan tänka mig att det var en sorgsen dag igår.
SvaraRaderaJag tände ett ljus för alla mammor som inte längre finns här hos de sina.
Att ta sina föräldrar för givet är inte längre en självklarhet.
Stor kram till dig <3