Tiden går fort, idag är det 4 veckor sedan mamma dog. 4 veckor som trots allt har gått i ett rasande tempo. Men trots det rasande tempot går det inte långa stunder utan att jag tänker på mamma, det som vi har fått uppleva tillsammans men ändå mer tänker jag på det som vi inte får uppleva... Mina barn som inte får kalla någon mormor och jag som aldrig mer får kalla någon mamma.
På något vis känns det tyngre efter begravningen, det är väl mer verkligt nu. Men ändå så fruktansvärt svårt att ta till sig.
Och trots att dagarna går fort kommer paniken krypande då och då. På väg hem från dagis på morgonen. På kvällen när jag ska sova. På morgonen när lilla Stella vaknar och vill äta och jag inte kan somna om. En känsla av att inte kunna andas när jag tänker på att hon inte finns mer.
Jag skriver mer om begravningen sedan.
Älskade älskade Du <3
SvaraRaderaDet är så sorgligt.
Jag tänker på dig hela tiden. Jag vet inte om det räcker, men jag finns här för dig.
Alltid alltid. Jag önskar jag kunde ge dig din mamma tillbaka. Jag önskar.
Tusen kramar och tusen till.