Första och sista bilden på mamma tillsammans med StellaI tisdags strax efter klockan 8 på morgonen hände det som inte fick hända - min älskade mamma somnade in för gott. Helt ofattbart! Vi visste ju att hennes sjukdom inte gick att bota men INGEN kunde tro att det skulle gå så här fort.
I söndags var vi där. Mamma var barnvakt åt till lilla V och sedan åkte vi dit och åt middag. Lite skruttig kändes hon men att hon var så dålig...
Det finns inga ord. Sorgen försvinner aldrig men man lär sig leva med den säger de. Är det verkligen så?
Sov gott lilla mamma och tack för ALLT.
Ännu en gång vill jag verkligen beklaga sorgen. Kan inte heller fatta att hon är borta. Du har helt rätt: sorgen förvinner aldrig men man lär sig på nåt sätt att leva med den. Vissa dagar är värre än andra men man får mer distans till det hela med tiden. Du vet vart jag finns....Och en liten tröst i all sorg: hon fick somna in med vetskapen att hon har två underbara barnbarn och ett till på väg...
SvaraRaderaMassor med kramar från svägerskan!
Usch nu fick jag tårar i ögonen igen!!! Kommer väl bli så när vi ses oxå...
SvaraRaderaSå himla skönt att ni hann spendera helgen med henne kan jag tänka!
Sköt om er! Stor kram till er alla
Åh Maria.. finns liksom inga ord...
SvaraRaderaÅterigen - beklagar verkligen sorgen..
Fint att ni hann ses så tätt in på i alla fall..
Tänker på dej vännen!
Kram kram kram!
Tänker på dig....
SvaraRaderaVilken chock det måste vara när det gick så fort. Att hon orkade vara barnvakt bara 2 dagar innan....
Skönt ändå för din mamma att det inte blev en lång utdragen orkeslöshet mot slutet och fint att hon hann träffa dina barn och att du har bilder ni kan titta på tillsammans när de blir äldre och äldre...och vuxna.
Mina tonåringar älskar att se bilder på mormor & morfar, och höra historier om dom.
Det kommer ta lång, lång tid innan du förstår att det har hänt. Nu har du så mycket att ta itu med och det är bra, det GÅR liksom inte att gå ner sig i sorgen då.
Kram från en "medsyster"
Stora kramar till dig vännen!
SvaraRaderaSöta vännen,
SvaraRaderaVad fruktansvärt.
Jag vill dela med mig av de här orden, som tröstar ibland när jag saknar min pappa (trots att det är 16 år sedan han dog).
Döden betyder ingenting
Jag har bara dragit mig tillbaka till ett
annat rum.
Jag är jag och Du är Du.
Allt vi var för varandra det är vi fortfarande.
Nämn mig vid mitt vanliga, familjära namn.
Tala till mig på samma sätt som Du alltid brukade.
Ändra inte Ditt tonfall, håll sorgen borta från Din röst.
Skratta tillsammans med mig, som vi alltid
brukade skratta åt vardagens småting.
Var med mig, le med mig, tänk på mig,
bed för mig!
Låt mitt namn fortsätta att vara en del
av Din vardag.
Livet betyder detsamma. Ingenting har
skett som förändrar det.
Livet går vidare därför att det måste gå vidare.
Döden är ju bara ett avbrott i vår gemenskap.
Varför skulle Du sluta att tänka på mig bara
därför att Du inte längre kan se mig?
Jag väntar på Dig för en kort stund
alldeles i närheten.
Allt är bra.
Den heter Death is nothing at all och är skriven av Henry Scott Holland.
Stor, varm kram Sanna