1 vecka

Nästan på klockslaget för exakt en vecka sedan fick jag samtalet som talade om att mamma var borta. För en vecka sedan trodde jag fortfarande att hon var i livet. Jag har fortfarande inte förstått tror jag. På något vis tror jag att hon ska komma in genom dörren, ringa på mobilen, skicka ett sms - men innerst inne vet jag ju att det aldrig mer kommer att hända.

Veckan har gått fort och det har gått ganska bra. På något sätt måste jag ju gå vidare. Gå upp varje morgon och se till att mina fina barn får mat och kläder. Att lilla V kommer iväg till dagis. Är det inte dagis måste vi hitta på något annat. Fick jag välja skulle jag bara krypa ner under täcket och sova.

Lilla V frågar efter mormor, det gör lika ont i hjärtat varje gång. - Mormor har åkt till himmelen säger vi. Vad ska man säga? Han förstår ju inte att han aldrig kommer att få träffa sin älskade mormor igen.

Idag ska vi till Fonus och planera begravning. Hur gör man det? Det kommer att bli en jobbig stund.