Striden har börjat

Lilla V har ju alltid (peppar, peppar) sovit bra. Inga problem med nattning heller. Ända tills han började på dagis då började det krångla. Och det är väl inte så konstigt, det blev ju en stor omställning förstås. Sedan dess har mannen eller jag legat bredvid honom tills han somnat och sedan flyttat över honom till spjälsängen.

Mysigt på ett sätt men kvällarna blir ju helt "förstörda", man somnar med lilla V och vaknar sedan upp helt groggy och är som en zombie resten av kvällen. Dags att ta striden har jag tänkt länge men helt enkelt inte orkat. Men igår så tog mannen tag i det hela. Och till slut somnade den lilla kämpen i sin egen säng. Men oj, oj, oj vad det grinades, ropades på både mamma och pappa. Jag satt nere vid TV:n och försökte koppla bort gråten, det skär i mammahjärtat.

Antar att det är min tur ikväll...