Time flies

Då var det alltså redan torsdag. Vad hände med veckan? Jag förstår inte hur fort tiden kan gå.

I måndags var det simskoleavslutning. Det blev bra, barnen fick visa vad de hade lärt sig, ta märke, leta skatter och fick diplom, godis och simmärken. Lite vemodigt att säga hej då till barnen i den sista gruppen som nu lämnar Annika och mig och ska upp i gruppen Hajen... När jag kom hem var lilla V inte glad i sin spjälis. Ville inte sova, bara skrattade och ställde sig upp. Jag tog upp honom och han fick komma ner. Gissa om han var glad. Han fick sitta i soffan tillsammans med mannen, Tobias och mig. Han busade med storebror till han kiknade av skratt. Efter mycket busande så var det till slut läggdags och den här gången somnade han som en stock.

Annars har det väl inte hänt så himla mycket. Finaste C och jag skulle ha promenerat men vädret var ju inget vidare... Det blev ingen promenad. Vi inväntar solen. Det var dock inte bara solen som lyste med sin frånvaro, även lusten. Det hade nog varit bra att rensa skallen lite, när man behöver det som bäst så har man som minst lust. Konstigt.

Samma visa ikväll med lilla V - han vill inte sova. Ja, ja så länge han är glad så får han väl vara uppe.

Idag påminns jag ännu en gång om livets skörhet och hur lyckligt lottad jag är. En kollega till mig ska på begravning imorgon. Kvinnan som är död hade samma cancer som mamma, hon dog en månad efter hon fått sin diagnos. Min mamma lever det gör inte min kollegas kompis mamma.