tisdag 6 april 2010

Perspektiv

Ett helt nytt perspektiv på tillvaron får man när det händer något som man inte tror ska hända. Kanske är det bra att tillvaron skakas till så att man får sig en tankeställare... 2009 var ett konstigt år, det bästa och det sämsta. Lilla V föddes och mamma blev sjuk - två ytterligheter. Total lycka och total sorg. Cancer blev en fiende som skulle utrotas. En fiende som man då insåg finns mitt ibland oss i olika skepnader. Tidigare under året hade jag följt två "främlingars" kamp mot cancern, Lotta Gray och lilla Victor. Nu var den plötsligt en del av min egen verklighet och vardag. Varför?

I och med mammas sjukdom fick jag en helt annan syn på saker. Plötsligt kändes saker som jag tidigare irriterat mig oehört på inte så viktiga. Missar man tåget så går ju faktiskt nästa om en kvart. Hann man inte allt man skulle så hinner man det väl en annan dag. Ändras planerna är väl inte det hela världen.

Igår när vi åkte hem ifrån mamma och pappa kände jag en sådan otrolig tacksamhet över att vi fick fira påsk tillsammans. I somras visste man ju inte hur det skulle bli. Nu känns varje högtid, varje födelsedag och varje tillfälle så speciellt.

Jag tackar min lyckliga stjärna för att mamma mår bra och skickar en tanke och tänder ett ljus för alla de som inte har haft samma tur.

4 kommentarer:

  1. Vad fint du skriver, jag får goosebumps!
    Kram och hoppas vi ses snart :)
    Rebecka

    SvaraRadera
  2. Verkligen fint skrivet, fick faktiskt en liten tår i ögat.. Kram på er!!

    SvaraRadera
  3. Så sant, så sant! Precis så gick jag och tänkte här om dagen, att ni som har sån tur som har båda föräldrarna i livet måste verkligen uppskatta dom. Att man aldrig ska ta någon/något för givet.
    Håller med de övriga: verkligen fint skrivet, Maria! Är så glad för din skull att din mamma mår bra igen...
    Kram!

    SvaraRadera
  4. Vännen, du skriver så kloka och fina ord.

    Det gäller verkligen att ta till vara på tiden man får tillsammans med sina nära och kära.

    Stor Kram till dig min fina M.

    SvaraRadera