Världens bästa mamma

Idag får min mamma sin sista cellgiftsbehandling - skönt att det är över tycker jag och ännu skönare för mamma förstås.

I början av juni fick vi veta att mamma var sjuk i cancer. Och inte vilken cancer som helst - bukspottskörtelscancer. En mycket aggressiv cancerform med väldigt hög dödlighet. Panik får man förstås det finns ju inget man kan göra, det finns inga självklara svar allt man kan göra är att vänta. Och oroa sig sjuk. Och ligga vaken på nätterna och tänka - tänk om...

Den 15 juni opererades mamma på Huddinge Sjukhus. Operationen lyckades och man fick bort hela tumören och tog bort en massa kringliggande organ (för att minimera risken för spridning). Sedan var det rehabilitering på Stockholms Sjukhem. Och slutligen 6 månaders cellgiftsbehandling. Det sistnämnda gör man för att minimera riskerna för återfall. Tyvärr är det inte tillräckligt mycket forskning gjord så man egentligen inte om cellgifterna gör någon nytta. Men som sagt, man gör allt man kan för att cancern inte ska komma tillbaka.

Mamma är en kämpe och under hela den här tiden har hon hållt humöret uppe och aldrig klagat. Hon har hela tiden haft en otroligt positiv inställning. Jag beundrar henne otroligt för detta.

Nu kan vi bara hoppas att hon får fortsätta vara frisk. Oron finns där förstås men den försöker jag skjuta undan och bara vara tacksam över att mamma finns hos oss just NU.