Simskola

Igår var det så dags för simskolestart. Alltid lika kul. Några få nya barn den här terminen men mest var det barn vi känner sedan tidigare. Det är härligt med alla barn som man får förmånen att lära känna under ett par terminer. Simskolan är bra för själen, det spelar ingen roll hur stressad man är eller vad man har för tankar i huvudet. När man kliver in i simhallen så släpper man allt och allt fokus är på barnen.

Hur kom det sig då att just jag fick en karriär som simskolefröken? På college i USA simmade jag lite och fortsatt även efter det men någon gammal tävlingssimmare är jag alltså inte. När jag flyttade hem från USA så nämnde jag detta för en utav mina föräldrars grannar, som var aktiva i simklubben. Och innan jag visste ordet av det så stog jag i simhallen och titulerade sig simtränare. Roligt var det! Så fortsatte det ett par år, fick förmånen att gå en fin utbildning hos Svenska Simförbundet.

Men... sedan tyckte jag att det blev lite mycket med fler träningar i veckan och tävlingar på helgerna. Men jag jag ville ju inte släppa simningen helt. Då kom simskola på tal och jag var mycket tveksam. Att träna barn och ungdomar är ju en sak men att lära barn att simma. Jag bestämde mig i alla fall för att testa en termin. Och det var ju så kul! Nu några år senare är jag fortfarande en mycket dedikerad simfröken som älskar att få lära barn att simma.

Att lilla V också verkar gilla simning gör mig glad. Han har helt klart fysiken för en simmare och kanske att han redan i magen fick lite känsla för simning. Man kan ju säga att han har gått i simskola sedan han var ett embryo :)