Finaste mamma

Så här blev bilden som vi ska ha på kistan. Fin tycker jag. Såsom mamma såg ut innan hon blev sjuk. Glad och pigg!

Valborgsmässoafton

Idag är det Valborg och enligt tradition brukar vi fira med brasa hos mamma och pappa i Eneby tillsammans med alla bybor. I år blir det ingen brasa. Grannarna tyckte att pappa skulle slippa fixa med brasa i år. Jag vet inte om det var bra eller dåligt. Men pappa protesterade inte så det kanske var ett bra beslut. Jag hoppas att vi tar nya tag nästa år. Det känns viktigt för mig att den här traditionen, som min farfar en gång startade, får leva vidare. I år blir vi hemma, det känns ganska skönt då jag är så galet trött mest hela tiden.

Igår var det full fart här i huset. Vi hade besök av Monica, Noah och Oscar. Grabbarna var till en början mest griniga på varandra och ville inte alls leka... Men efter en stund så kom de igång och lekte riktigt bra. Vi åt lunch och sedan blev det en promenad till Mickes studio och jag fick för första gången se honom tatuera - häftigt verkligen! Det var Åhza som tatuerades så finaste Tina var där och höll henne i handen. Monica hade med sig goda kärleksmums som vi kalasade på i solskenet. En riktigt härlig dag.

Idag har jag varit och shoppat och fixat lite. En bild på mamma till kistan. En gardinstång till lilla Vs rum och två plaststolar till barnen som vi kan ha ute på altanen.

Nu sover de små och jag tittar på dokumentärer om det engelska kungahuset. Missade ju hela tillställningen igår ;)

Mötet på Radiumhemmet

Idag åkte pappa, Magnus och jag för att träffa mammas läkare på Radiumhemmet. Vi blev erbjudna ett så kallat anhörigsamtal och det tackade vi ja till. Det var svårt att veta vad man skulle förvänta sig, vad man skulle fråga osv. Men jag kände att det nog skulle ge sig när vi kom dit.

Det var en mycket trevlig läkare vi fick träffa, mamma tyckte mycket bra om honom och jag förstår varför. Han förklarade på ett bra sätt och lät oss ställa frågor och svarade bra på alla frågor. Och sist men inte minst så kommer att han skicka en remiss för Magnus och mig till någon som jobbar med genetik, detta för att se om någon av oss har en ökad risk för att få samma sjukdom som mamma. Han sa flera gånger att risken var extremt liten men tyckte att vi skulle få gå och kolla oss i alla fall. Det känns tryggt på något vis.

Han sa förstås massor av saker och det nästan snurrar i huvudet av all information MEN det jag tar med mig är att han på något vis övertygade oss om att mamma har haft en enorm tur som fick leva så länge och må så bra som hon gjorde. Vi fick höra en massa siffror och just nu kommer jag inte ihåg någon men överlevnaden i den här typen av cancer näst intill obefintlig. Vanligtvis lever man 4-6 månader. Vi fick "ha kvar" mamma i två år från det att hon blev sjuk det är mycket ovanligt. Han berättade också om den fruktansvärda smärtan de flesta har mot slutet, en smärta som inte ens morfin biter på. Det slapp mamma.

På något underligt vis känns det lite lättare, lite bättre. Enligt statistiken skulle vi inte ha haft det här sista ett och ett halvt åren. Men vi fick dem. Och det gjorde att mamma fick två år tillsammans med lilla V och nästan tre månader med lilla stjärnan. I allt elände får vi anse oss som lyckliga.

Jag visste redan att mamma var en otrolig kämpe och idag har det verkligen bevisats. Envis, envis kämpade hon mot detta cancermonster och trots att monstret till slut vann så stod hon emot bra länge...

Pollen

Allra finaste lilla V verkar vara allergisk mot pollen stackarn. Så svullna röda ögon som kliar som bara den.

Idag har han och jag varit hos doktorn och fått medicin så nu hopps vi att den verkar snabbt. Jag tycker så synd om honom... Han var jätteduktig och tålmodig hos doktorn. Farmor var här och passade Stella. Men det blev inte så mycket "passande" då den lilla fröken sov till 9:30!

Mötet med prästen gick bra. Det kommer att bli en fin begravningsgudstjänst. Jag tror att hon kommer att skriva ihop ett fint griftetal (som det så fint heter). Vi hade alla svårt att nämna egenskaper om mamma men genom att vi pratade om henne och hennes liv och intressen så är jag övertygad om att hon kommer att skriva ihop något fint.

Idag var dödsannonsen i tidningen. Det kändes verkligen konstigt att se den. Overkligt precis som allt annat...

Begravningsplanering

Idag är en tung dag. Mannen tillbaka på jobbet, lilla V på dagis och Stella och jag hemma. Det känns jobbigt att vara ensam men ändå är det det jag helst vill vara...

Idag träffar vi finaste prästen Annika för att planera begravningsgudstjänsten. Hur f-n ska det gå? Begravningen blir nästa torsdag, den 5 maj. Hur klarar man en sådan? Prästen har bett oss tänka på mammas positiva egenskaper som vi ska ha med i talet på begravningen. Jag kan inte komma på några, eller rättare sagt, jag kan inte välja ut några. Hur väljer man ord till världens bästa mamma?

Nu ska jag försöka hitta en fin bild på mamma som vi kan ha på kistan.

Annandag påsk

Idag skulle det ha ätits påskmiddag hos mamma och pappa i Eneby... Men det blev ju inte så. Det känns så konstigt, att de planerade påskmiddag bara för ett par veckor sedan och nu finns hon inte mer. Jag har nog fortfarande inte förstått. Men det börjar nog sjunka in. Sakta men säkert. En känsla av panik sprider sig i kroppen. Vi ses aldrig mer. Eller så gör vi det, någon helt annanstans...

Påsk blev det ju i alla fall, trots att mamma är borta. Och full fart har det varit. Kanske bäst så. Istället för påskmiddag i Eneby blir det påskimiddag på Kungsholmen hos Magnus och Nancy. Det blir förstås jättetrevligt men åter igen så saknas en person. Och så kommer det alltid att vara nu - en person kommer alltid att saknas.

Glad påsk lilla mamma - hoppas det finns massor av påskgodis där du är nu.

1 vecka

Nästan på klockslaget för exakt en vecka sedan fick jag samtalet som talade om att mamma var borta. För en vecka sedan trodde jag fortfarande att hon var i livet. Jag har fortfarande inte förstått tror jag. På något vis tror jag att hon ska komma in genom dörren, ringa på mobilen, skicka ett sms - men innerst inne vet jag ju att det aldrig mer kommer att hända.

Veckan har gått fort och det har gått ganska bra. På något sätt måste jag ju gå vidare. Gå upp varje morgon och se till att mina fina barn får mat och kläder. Att lilla V kommer iväg till dagis. Är det inte dagis måste vi hitta på något annat. Fick jag välja skulle jag bara krypa ner under täcket och sova.

Lilla V frågar efter mormor, det gör lika ont i hjärtat varje gång. - Mormor har åkt till himmelen säger vi. Vad ska man säga? Han förstår ju inte att han aldrig kommer att få träffa sin älskade mormor igen.

Idag ska vi till Fonus och planera begravning. Hur gör man det? Det kommer att bli en jobbig stund.