En gnagande oro

En obehaglig känsla finns i min kropp. Jag oroar mig för mamma igen. Det gör jag hela tiden men nu lite mer än vanligt. Mamma fick ju diabetes för ett tag sedan, hon har sedan dess varit på en röntgen på Huddinge och väntar svar på tisdag. Jag är skitnervös. Jag har gjort det jag lovade mig själv att inte göra - läst på nätet om mammas cancerform. Och jag tänker det värsta, det som inte får hända, den är tillbaka. Om den nu är det - vad händer då? Kan hon klara det en gång till? De har ju opererat bort halva innanmätet på henne. Finns det något kvar där en tumör skulle kunna växa?

Jag hoppas jag hinner ringa till Cancerfondens stödlinje idag. Jag känner att jag behöver prata med någon. Jag känner att jag har tusen frågor och jag skulle vilja fråga mamma en massa saker men jag vill ju inte oroa henne. Hon är ju som vanligt lugnet själv. Tänk om jag bara hade fått "ärva" en liten del av det där lugnet - va skönt det skulle va.

Det känns som det är en evighet till tisdag. Helgen är dock fylld med en massa roliga saker som jag hoppas kan hålla tankarna borta.

Läkarbesök

Nu har har lilla V varit hemma från dagis pga ögonflammation. Som tur är har våra snälla föräldrar ställt upp som barnvakt så mannen och jag har jobbat som vanligt. trots röda och rinniga ögen så har han varit vid gott mod den lilla. Han har varit hos farmor i två dagar och idag är mina föräldrar där och underhåller honom.

Men... han hostar fortfarande så himla mycket på nätterna att vi idag ska till läkaren och kolla upp honom. Vanligtvis är det mannen som har fått den äran att gå med honom till läkaren men idag får jag den äran. Jag fasar redan nu för när det dyker upp en man i vit rock...

Annars då? Ja, tiden går så fort, så fort. En massa tankar om saker jag borde göra hemma. men när kvällen kommer och maten och disken är fixad och lilla V sover sött i sin säng är jag så trött att det endast finns energi till att titta på TV.

En ny man i mitt liv

Nu blev ni nyfikna va?! Ja, det har kommit in en ny "man" i mitt liv. No offense lilla V och mannen... Men i fredags träffade jag den mest bedårade lilla varelse man kan tänka sig - Oscar 9 dagar gammal. Det är helt galet hur fin han är. Han sov gott när jag var och hälsade på men mamma Monica sa att jag fick ta upp honom ändå - och jag var inte sen att nappa på det det erbjudandet... Han sov gott vidare i min famn och jag hade aningen svårt att slita mig.

Mamma Monica hade bakat världens godaste kladdkaka och vi fick en trevlig pratstund.

Bilden har Monica tagit och jag har lånat den från http://mrsevans.blogg.se/

Snö, dagislämning & tårar

Imorse hade den kommit, den där snön som utlovades. Men den lär väl inte bli långvarig med tanke på temperaturen.

Så var det så dags för min första dagislämning. Vi hade det bra här på morgonen lilla V och jag. Gott om tid och bara glada miner. Och när jag frågade om vi skulle gå utropade han glatt - Godis! (det är ju dagis på lilla V språk) Och ända tills vi skulle börja klä av oss på dagis gick det bra men sedan började han nog förstå att jag nog snart skulle gå. Sedan kom han på andra tankar och skulle visa mig lekrummet med garaget som han älskar. Sedan blev han ledsen förstås. Men han gick till fröken Maria som plockade upp honom och de vinkade till mig. Jaha och så kom tårarna på mig också - inte så lilla V såg dock. Här gäller det att sköta sitt gråtande snyggt ;) Men sedan gick jag och lämnade vagnen och smygtittade på lilla V genom fönstret och han lekte glatt där inne. Puh! Jag kunde torka tårarna och gå hem.

Ny frisyr

Idag hade jag tid hos bästa frisören Ulf. Mitt hår är tydligen inte helt lätthanterligt eller jag tror att det är det att de flesta frisörer inte riktigt verkar veta hur man ska klippa lockigt hår. När jag flyttade hem från USA så tipsade Nancy om en bra frisör i Uppsala. Kan vara värt att testa tänkte jag - sagt och gjort jag bokade tid hos Ulf. Det är 7 år sedan och jag klipper mig fortfarande hos honom. Ganska bra betyg alltså :).

Idag blev det lite nytt - var tog håret vägen? Nöjd är jag i alla fall.

Nu sitter jag i soffan. Imorgon jobbar jag hemifrån igen. Mannen ska på konferens och jag måste lämna på dagis. Finaste Tina ska troligtvis hämta honom. Och sist men inte minst (eller jo egentligen är han ju minst) ska jag få träffa lilla Oscar för första gången. Jag kan knappt vänta, 9 dagar gammal har han blivit och hemma från sjukhuset är de. Självklart ska jag träffa mamma Monica också :)

Grått, grått, grått

Vilket väder! Regn och grått. Men ikväll vid 20 tiden ska det snöa i Stockholm. Undrar om de har rätt. Det känns tidigt men på något sätt mysigt. Men kommer det någon snö blir det kortvarigt kan man tro.

Det gråa vädret sätter sig i sinnet också och gör mig trött. Imorse var det svårt att komma upp ur sängen. Och i bilen var det trött på vägen till jobbet. Ikväll ska mannen jobba sent och jag ska lägga mig tidigt.

Igår var det au-pairmiddag igen. Den här gången var det Peg som valde. Det blev en mexikansk restaurang La Neta. Inte det mysigaste stället men mycket god mat. Som gamla Californien bor längtar vi ständigt efter mexikansk mat. Och det är inte lätt att hitta något bra ställe tyvärr. men det här var ju riktigt bra. Alla var med utom Angelica som ju hade giltigt förfall - en vecka gammal bebis. En trevlig kväll med fina vänner. Livskvalité!

Baciller

Måndagen är här. Jobbar hemifrån idag. Igår kväll fick jag plötsligt så himla ont i magen och mådde så illa :(. Gick och la mig och somnade i alla fall gott. Men hela natten har jag vaknat från och till och haft magknip - inte alls skönt. Så jag håller mig hemma idag man vet ju inte om det smittar. Ingen annan i familjen verkar ha några känningar så jag vet inte jag.

Helgen var i alla fall trevlig som vanligt. Bröllopsfesten var kul. Vi var inte hemma förrän 01:30 och sov gott ända till 9:30 på morgonen - så skönt! Sedan vankades det lunch hos svärmor där lilla V hade spenderat natten.

Sedan var det småplock här hemma. Fick så himla ont i ryggen (Gud va gnällig jag låter) så efter lilla V lagt sig blev det soffläge för mig medans mannen fick stryka.

Usch -strykning är verkligen den värsta hushållssysslan. Tur att mannen tycker att det är så roligt ;)