Imorse hade den kommit, den där snön som utlovades. Men den lär väl inte bli långvarig med tanke på temperaturen.
Så var det så dags för min första dagislämning. Vi hade det bra här på morgonen lilla V och jag. Gott om tid och bara glada miner. Och när jag frågade om vi skulle gå utropade han glatt - Godis! (det är ju dagis på lilla V språk) Och ända tills vi skulle börja klä av oss på dagis gick det bra men sedan började han nog förstå att jag nog snart skulle gå. Sedan kom han på andra tankar och skulle visa mig lekrummet med garaget som han älskar. Sedan blev han ledsen förstås. Men han gick till fröken Maria som plockade upp honom och de vinkade till mig. Jaha och så kom tårarna på mig också - inte så lilla V såg dock. Här gäller det att sköta sitt gråtande snyggt ;) Men sedan gick jag och lämnade vagnen och smygtittade på lilla V genom fönstret och han lekte glatt där inne. Puh! Jag kunde torka tårarna och gå hem.
Wisterian är borta
7 år sedan
Buhu.. jobbigt... men skönt att du såg att han lekte glatt sen i alla fall.
SvaraRaderaDå känns det ju liiiite bättre...
Kram kram!
Hehe, ja det kan ju lätt bli så när man lämnar för första ggr... Det e tur dom e mer tåliga än oss vuxna dom små liven! :)
SvaraRaderaKram
Fy så jobbigt att lämna sitt lilla barn då han är ledsen!
SvaraRaderaMen han verkar ju trivas iaf...
Ses i morron!