Han kan min man

I fredags när jag kom hem från jobbet stod det en bukett blommor, ett kort, en present och en kall öl på bordet. I paketet låg en fin handväska från Wera och i kortet ett löfte om ett par örhängen från Esprit var på väg.

Trots att lilla V har varit sjuk och mannen fick ta honom till doktorn så hade han hunnit fixa allt. Sedan blev det tre rätters middag. Toast med chevré till förrätt, lax med färskpotatis och sparris till huvudrätt och slutligen Napoleonbakelse till efterrätt.

Tänk att han valde just mig - lyckliga jag.

Lilla V går

Nu går han min lille man. 14 månader och 3 veckor gammal. I fredags när jag kom hem från jobbet kom han gående mot mig och slog sina små armar kring min hals. Total lycka!

Han är så lycklig och det kan man ju förstå - vilken frihet. Att helt plötsligt kunna ta sig var man vill. Det måste vara en härlig känsla.

För ett år sedan

Den här dagen för ett år sedan var världens konstigaste dag... Glädje och sorg mitt i förberedelserna för Malins studentmottagning dagen efter.

Jag hade en konstig känsla den här dagen. Jag hade pratat med mamma i telefonen på dagen och hon lät så konstig. I bakgrunden hördes pendeltågsutrop men hon sa att hon inte var på tåget. Jag nöjde mig med det men sedan tänkte jag - vad f-n håller hon på med... Ringde upp igen - mobilen avstängd.

När mannen kom hem berättade jag för honom och sa att jag trodde att det var något med mammas sjukdom (som vi till den dagen trodde var gallproblem) och att det var något hon inte ville berätta. Senare på kvällen ringde jag för att meddela att mannen var på väg ut för att hämta björkar. Pappa sa att jag skulle prata med mamma. Jag minns så väl vad han sa - Mamma har varit på sjukhuset idag och det inte så bra. Och jag sa direkt - Det är väl inte cancer? Du får prata med mamma sa han. Jag greps av fullständig panik - visste inte vad jag skulle ta vägen. Jag fick prata med mamma som lugnt och sansat berättade att de hade hittat en förändring på bukspottskörteln (förändring=fint ord för cancer tänkte jag). Dagen efter skulle hon till Huddinge och prata med en kirurg om operationen. Hon skulle därför inte kunna vara med på Malins student. Kanske att hon skulle komma lite senare.

Jag hade en miljon frågor. Vad händer nu? När blir det operation? Blir det strålning? Cellgifter? Mamma visste ju själv ingenting än. Jag fick avsluta samtalet och nöja mig med att få fler svar dagen efter.

Uppskakad och ledsen fortsatte jag bara med alla förberedelser inför studenten och försökte att inte tänka för mycket. Några timmar gick och telefonen ringer. Den här gången var det helt andra nyheter - min bror hade gift sig! I hemlighet (hm, undrar om det ligger i släkten...) i Rissne kommunhus med bara två vittnen. Jag blev så glad! Speciellt med tanke på att det inte höll på att bli något bröllop alls. Dagen efter skulle de resa till Jordanien. Mamma valde att inte berätta något för dem. Hon ville inte förstöra deras semester...

En dag med glädje och sorg - en dag jag sent ska glömma.

Livet är sårbart och det kan ändras fortare än vad man tror.

Lugn kväll

Puh! Sitter på soffan och slötittar på TV. Lilla V har ju varit dålig hela veckan så det har varit sömnlösa nätter och kvällar fulla av skrik och gnäll. Lillskrutten har haft hög feber och det har verkat som om han har velat krypa ur sitt eget skinn...

Jag har varit i Uppsala och klippt mig och när jag kom hem så sov han redan. Skönt för honom (och oss). Mannen är på gymet.

Imorgon är det fredag igen. Trodde att första veckan på jobbet efter semestern skulle vara seg men trots sömnlösa nätter har det gått fort.

Ser fram emot helgen och lunch med min fina svägerska imorgon.

Heja mamma

Idag har mamma varit med i Vår Ruset. Härligt mamma - du är en sann kämpe. Nu laddar hon för Tjejmilen som hon ju fick hoppa över förra året. Hon vill att jag ska vara med också. Jag sa att jag skulle tänka på saken... Men va sjutton, det är klart jag ska vara med.

Tillbaka i verkligheten

Jaha, då var man tillbaka från en helt fantastisk semester med sol och bad. Vi har haft det så bra. Noah och lilla V har verkligen funnit varandra och lekt så bra tillsammans. Lilla V ser upp till Noah och Noah tar liksom hand om lilla V - så gulligt att se dem tillsammans. De badade och badade och badade. Ingen av dem gillade havet men poolen var populär. Även om de inte gillade att bada i havet så tyckte de att det var kul att leka i sanden.

Hotellet vi bodde på var riktigt bra. Den enda nackdelen var duschen som var seg... Bortsett från det var allt kanon. Det andra klagomålet (men sedan blir det inga fler) var att utbudet med restauranger var aningen begränsat, så någon gourmetmat har man inte direkt ätit. Men, men mätta blev vi i alla fall. Blir det fler resor till Turkiet får det nog bli all inclusive. Jag kan helt klart tänka mig att åka tillbaka.

Jag fick ju fira min 36 årsdag på semestern också. Mannen hade förträngt att jag fyllde år och hade ingen present men Monica (som har koll) hade med sig ett litet paket till mig. Tack Mon! På söndag blir det lite släktkalas här i huset.

Sammanfattningsvis kan jag säg att vi hade det så himla bra och att semestern tog slut alldeles för fort (det gör det väl alltid).

Lite bilder kommer inom kort

Nu är det snart dags

Sista självande timmen innan det bär av till Arlanda. Packningen är klar. Jag är dock lite orolig för min tidsoptimist till make som just nu klipper gräset...

Vi hörs om en vecka.