torsdag 3 juni 2010

För ett år sedan

Den här dagen för ett år sedan var världens konstigaste dag... Glädje och sorg mitt i förberedelserna för Malins studentmottagning dagen efter.

Jag hade en konstig känsla den här dagen. Jag hade pratat med mamma i telefonen på dagen och hon lät så konstig. I bakgrunden hördes pendeltågsutrop men hon sa att hon inte var på tåget. Jag nöjde mig med det men sedan tänkte jag - vad f-n håller hon på med... Ringde upp igen - mobilen avstängd.

När mannen kom hem berättade jag för honom och sa att jag trodde att det var något med mammas sjukdom (som vi till den dagen trodde var gallproblem) och att det var något hon inte ville berätta. Senare på kvällen ringde jag för att meddela att mannen var på väg ut för att hämta björkar. Pappa sa att jag skulle prata med mamma. Jag minns så väl vad han sa - Mamma har varit på sjukhuset idag och det inte så bra. Och jag sa direkt - Det är väl inte cancer? Du får prata med mamma sa han. Jag greps av fullständig panik - visste inte vad jag skulle ta vägen. Jag fick prata med mamma som lugnt och sansat berättade att de hade hittat en förändring på bukspottskörteln (förändring=fint ord för cancer tänkte jag). Dagen efter skulle hon till Huddinge och prata med en kirurg om operationen. Hon skulle därför inte kunna vara med på Malins student. Kanske att hon skulle komma lite senare.

Jag hade en miljon frågor. Vad händer nu? När blir det operation? Blir det strålning? Cellgifter? Mamma visste ju själv ingenting än. Jag fick avsluta samtalet och nöja mig med att få fler svar dagen efter.

Uppskakad och ledsen fortsatte jag bara med alla förberedelser inför studenten och försökte att inte tänka för mycket. Några timmar gick och telefonen ringer. Den här gången var det helt andra nyheter - min bror hade gift sig! I hemlighet (hm, undrar om det ligger i släkten...) i Rissne kommunhus med bara två vittnen. Jag blev så glad! Speciellt med tanke på att det inte höll på att bli något bröllop alls. Dagen efter skulle de resa till Jordanien. Mamma valde att inte berätta något för dem. Hon ville inte förstöra deras semester...

En dag med glädje och sorg - en dag jag sent ska glömma.

Livet är sårbart och det kan ändras fortare än vad man tror.

1 kommentar:

  1. Jätte fin studenmottagning men minns också så väl alla turer runt din mamma. Skönt att hon mår så pass bra nu att hon t.o.m är ute och springer lopp!
    Hoppas Viggo kryar på sig snabbt så vi kan ses på söndag.
    Kram!
    Ps. Hälsa Nancy (antar att det är henne du ska luncha med idag?!).

    SvaraRadera