Glad Lucia

Agnes och jag poserade också lite. Glad Lucia säger vi

Luciafirande 2014

Idag var det luciafirande på förskolan. Både Viggo och Stella ville vara tomtar i år. Som vanligt hade vi med oss det stora entouraget morfar, farmor, farfar & Anita. Det var ett jättefin firande och barnen var så himla duktiga och för att inte tala om pedagogerna... Jag är full av beundran att de lyckas få ihop ett luciatåg med alla dessa små. Viggos sista luciatåg på förskolan. Känns lite vemodigt. Men, men nästa år för Agnes axla manteln

Få med dessa tre på bild var inte det lättaste

 

Agnes 1 år

Idag fyller den lilla älsklingen ett år. Helt otroligt att det är ett år sedan hon kom till oss. Jag minns det förstås som det var igår... Eftersom det var kalas i lördags blev det lite firande i mindre skala idag. Frukost med hela familjen och efter det presentöppning. Men precis som på kalaset i lördags var Agnes inte det minsta intresserad av paketen men Stella och Viggo hjälpte gladeligen till. Precis som sina syskon fick hon en namnpall i ettårspresent (och lite annat smått och gott). Efter lunch kom Ello förbi med en present och lekte en stund. Till middag serverades falukorv och potatismos (kanske inte vad jag skulle välja till födelsedagsmiddag men hon gillar det verkligen) och så lite fika med hallonmuffins och saft. Muffinsen var ingen höjdare med saft var gott minsann. Nu sover hon gott i sin säng. Hoppas hon är nöjd med sin första födelsedag.

                                                                     Frukost i morse

                         Och så här såg det ut för ett år sedan. Allra första bilden på den lilla.

1-årskalas

I lördags var det så dags för Agnes allra första kalas. Det hela avlöpte helt enligt planerna. Födelsedagsbarnet var aningen snuvig och kanske inte på sitt allra bästa humör men det gick bra ändå. Hon fick för första gången smaka på godsaker. Det blev pepparkakor, Tom & Jerrykex och tårta förstås. Tror nog kexen gillades mest och vindruvorna och mandarinerna på tårtan. Och kladdandet... My God... Som KBT för mig. Men, men det går ju att torka upp, kläderna går ju att tvätta och Agnes fick avsluta dagen med en dusch. Klart man ska ha vispgrädde i håret när man har kalas. Massor av fina presenter fick hon förstås. Inte det minsta intresserad av att öppna någon utav dessa men hon hade fin hjälp av kusiner och kompisar. Jag tror att den lilla älsklingen var nöjd med kalas, fina presenter och goda bakverk.

Så här lurig kan man se ut när man fått smaka på och kladda med pepparkaka för första gången

Den 4 december 2013

Idag för ett år sedan är dagen då Agnes var beräknad. Och ingen, allra minst jag, trodde att jag skulle gå tiden ut. Jag var övertygad om att h*n skulle bli ett novemberbarn. Både Viggo och Stella har ju kommit innan utsatt tid. Men denna lilla skrutt lät alltså vänta på sig, trivdes bra där inne. La på sig några extra 100 gram och gottade sig. På ett sätt var jag ganska glad att hon dröjde lite, vid denna tid var jag nämligen galet täppt i näsan. Och minns att jag tänkte, hur ska jag kunna andas och föda ett barn i det här tillståndet... Kanske hon kände på sig det att hennes mamma behövde lite mer tid. Jag kan inte minnas att jag var sådär jätteless som många som har gått över tiden har beskrivit. Jag var ju såklart redo och såg fram emot ankomsten men jag sysselsatte mig med diverse grejer varje dag. Var stamkund på ICA Maxi. Handlade julklappar. Träffade Tina och (då) nyfödde Abbe. Slappade framför TV:n en del. Hade det ganska trevligt med andra ord. Samtidigt som jag liksom ändå bara gick och väntade och undrade NÄR ska det ske... Och tillslut så kom hon ju ut med buller och bång precis som sina syskon. Men det skulle ta hela 6 dagar till...

Försenad 10-månaderskontroll

I tisdags var det så dags för en aningen försenad 10-månaderskontroll för Agnes. 10 månader och tre veckor hann hon bli. Vi fick träffa en ny läkare. Jättetrevlig var hon. Det skulle vägas, mätas och visas diverse färdigheter såsom pincettgrepp och sätta ihop klossar och ställa sig upp. Det blev MVG på allt utom just det här med att ställa sig upp. Läkaren var lite bekymrad över att hon inte verkar ha någon önskan om att stå upp eller gå. Jag känner mig inte speciellt orolig. Jag är glad över att Agnes är mitt tredje barn och inte mitt första, då hade jag säkert blivit väldigt orolig. Detta ska kollas upp. Har hon inte ställt sig upp när hon fyller ett blir det besök hos barnläkare. Annars babblar hon rätt mycket just nu... Det är väldigt mycket - Där! Där! Vågen visade 11 kilo och hela 79 cm har hon blivit.

Tänker tillbaka

För ett år sedan vid den här tiden hade jag en månad kvar till beräknad förlossning. Jag var trött, tung och tålamodslös. Jag hade nedräkning både till bebisens ankomst och till min sista arbetsdag. Och trots att jag då kände mig less och trött på att vara gravid så tänker jag nu tillbaka på den här tiden med saknad. För trots all trötthet, tung kropp och obefintligt tålamod så var jag ju så full av förväntan. Jag förberedde för den lillas ankomst. Handlade, tvättade och plockade fram de små kläderna. Packade BB-väskan och klappade på magen och undrade vem som fanns där inne.

Den här fina bilden togs på Tina och mig på ett födelsedagskalas hemma hos familjen Evans förra året. Jag har lånat bilden från Tinas blogg.