Igår fyllde finaste Agnes 7 månader. Detta firades med att åka pendeltåg till Sollentuna med besök på pappas jobb och lite shopping i centrum. Nu sitter hon själv, har fått två tänder i underkäken och två i överkäken har så smått tittat fram. Matglad som attan. Favoriterna är kyckling och torsk. Frukt gillas stort. Annars leker livet för det mesta. Lite kinkigt på kvällarna men bättre och bättre. Sover helst bredvid mamma fortfarande.
Alltså jag är ju en person som gillar rutiner och planering. Mannen är lite mer åt det oplanerade hållet... Jag som i vanliga fall kör racet med alla tre barnen har liksom lite svårt att komma in i det här med att vara två föräldrar hemma jämt. Och missförstå mig rätt, det är inte så att jag inte vill ha mannen hemma det är bara det att det tar lite tid för mig att komma in i det hela... Och när man är själv med tre relativt små barn så måste man ha rutiner annars går det åt skogen med att försöka komma iväg någonstans i tid... Och man kan ju tycka att det borde gå fortare när man är två men så är nog tyvärr inte fallet. Jag undrar vad vi gör eftersom det tar sådan tid...
Well, well nu är det som sagt semester och jag tar några djupa andetag. Försöker att inte stressa upp mig. F-n vad svårt det är!
I lördags morse fick min lilla mormor somna in. Sorgligt förstås och svårt att förstå att hon är borta. Men samtidigt skönt för henne. Sedan i november har hon varit in och ut på sjukhus och olika vårdhem. Hon har dock kämpat på, det måste man ge henne. Men i torsdags när jag hälsade på kändes det lite som hon hade gett upp men då var hon ändå pigg och vi fikade och pratade. Men hon hade ont.. Men sedan gick det väldigt fort. På natten mot lördagen fick pappa ett samtal att hon somnat in.
Påskhelgen gick i ett rasande tempo. Den inleddes med 40-årskalas för Ann-Sofi. Jättetrevligt hade båda vuxna och barn. De större barnen var så snälla mot våra små och de hade så himla kul. Tror inte jag har sett Stella så trött någonsin.
På Långfredagen ställde vi till med påskmiddag här hemma. Första gången vi ordnade med något sådant... Vi bjöd in våra föräldrar, min farmor och de stora barnen med respektive. Och lilla kusinen Alicia kom också. Jag var stressad som attan då Agnes inte var speciellt samarbetsvillig under förberedelserna... Som tur var kom Tobias lite tidigare och kunde underhålla alla tre småsyskon.
Vi bjöd på plockmat av olika slag. Mycket ägg och sill förstås. Sojakorv och sojaköttbullar fick också en plats på bordet. Vi har ju gått och blivit med vegan
Påskaftonen var oplanerad. Det blev lite promenerande, cyklande och utelek. Tina, Micke och Abbe tittade förbi för påskäggsbyte. Jag åkte en snabbis till Eurostop för att försöka hitta något att ha på mig på Nathans dop. Gick sådär... Till middag blev det opåskiga tacos
Påskdagen tillbringades till stor del i Huddinge. Det var dags för 8-årskalas för Alexander. Jättetrevligt och jättegott fika.
Slutligen, Annandag påsk. Då var det dopdags. Det var Nancys systerson Nathan som skulle döpas. Lite annorlunda från det vi är vana vid då Nathan döptes i katolska kyrkan. Jättefint dop och sedan mat och fika.
Helgen gick som sagt jättefort men det blev en bra helg med både familj och vänner. Barnen fick massor av påskägg. Jag är glad och tacksam för alla dessa. Att se deras lycka över att få dessa ägg.
Också lite bilder
Idag är det 3 år sedan mamma förlorade kampen mot cancer. Att det har gått 3 år... Minns dagen som det var igår. Var jag var när jag fick samtalet, vilka jag ringde, vad vi åt till middag osv.
Det är klart att sorgen har "lagt sig" men saknaden finns kvar. Tankarna på varför. Tankarna på det som kunde ha varit men det som aldrig blev. Och det som gör mig mest ont, att mamma inte fick uppleva sina fina barnbarn och de inte fick ha någon mormor/farmor.
Så här såg det ut vid graven idag
