4 månader

Idag fyller allra finaste Agnes 4 månader. Vi har firat storstilat med att hälsa på lilla nyaste kusinen Chloe som idag fyller 1 vecka.

Vi var också på BVC innan vi drog iväg till Solna. Vägning och mätning stod på programmet. Agnes väger nu 7 465 gr och mäter 68,5 cm.

The story of Agnes

Känns lite tråkigt att jag tog en LÅNG paus från bloggandet. Skrev i stort sett ingenting under hela graviditeten med Agnes. Eller några inlägg skrev jag inget där jag skrev att jag faktiskt var gravid för tredje gången. Många olika anledningar förstås. Tiden och orken räckte inte riktigt till. Det var mycket som hände, det var många tankar som snurrade i huvudet...

De flesta som känner mig vet att det aldrig har varit någon hemlighet att jag ville ha tre barn. Nu träffade jag ju en man som redan hade två och tänkte att jag får vara glad om vi får ett gemensamt barn. Men ganska snart efter att lilla V hade kommit till världen var vi överens om att han skulle få ett syskon (som var närmare i ålder än Malin och Tobias). Men sedan var det stopp tyckte mannen. Jag var väl inte helt nöjd med detta men var såklart tacksam och glad över mina två små. Under lilla Stjärnans graviditet tänkte jag mycket på att det var sista gången jag skulle få uppleva det fantastiska med en graviditet och förlossning innebär. Men jag började ändå förstå att det skulle inte bli fler barn. Jag började sakta men säkert acceptera det och släppa tanken på en "trea".

Men så runt påsk förra året började jag känna mig lite "konstig". Kunde inte riktigt sätta fingret på det. Jag var liksom orolig i kroppen. Mitt humör var upp och ner. Tålamodet obefintligt. Jag förstod inte. Sedan var min mens sen, vilket den aldrig brukar vara. Trots detta så slog det mig ändå inte. Jag tittade i almanackan och räknade och räknade. Efter några dagar så kom tanken - Är jag gravid? Nej, det kunde jag väl inte vara? Men, jo det kunde jag. Ett graviditetstest några dagar senare visade att så var fallet.

Första tanken var - vad gör vi nu? Även om jag ville ha ett tredje barn ville jag ju att det skulle vara ett gemensamt beslut. Jag oroade mig för att mannen skulle tro att jag hade lurat honom in i detta (vi har nämligen inte använt preventivmedel sedan jag blev gravid med lilla V, utan vi har kört med säkra perioder och det har funkat bra...) Jag hade precis fått en ny tjänst som jag kämpat för länge. En ny tjänstebil var på väg. Vad skulle min chef säga? Jag har alltid sagt att jag aldrig skulle kunna välja bort ett barn och så kände jag även nu. Så det blev egentligen aldrig någon diskussion om hur vi skulle göra. Det var liksom outtalat.

Första tiden var inte alls speciellt rolig. Mannen hade svårt att ta till sig nyheten och jag kände mig ensam och kunde inte alls glädja mig åt detta nya lilla liv som växte och frodades i min kropp. Hade svårt att glädjas åt alla gratulationer. Men allt eftersom tiden gick och magen växte så började vi så sakta glädja oss åt lillebror/lillasyster. Efter ultraljudet i vecka 20 kändes det som vi verkligen förstod att vi skulle få en liten till. Och som tur var hade jag i allt detta två gravida medsystrar Tina och Angelica. Tack och lov för dessa två. Finaste vännerna. Vi pratade och chattade om en det ena och en det andra. Man behöver ju ventilera och trots att det var min tredje graviditet så har man ändå en massa funderingar och orosmoment. Och glädje förstås. Och nyfikenhet, vem är det lilla livet som växer där inne.

Hösten gick i ett rasande tempo och magen växte. Även om jag var mindre den här gången så kände jag mig trött och tung. Men det är klart, två små på förskolan och heltidsjobb som säljare. Det var ju inte så att jag låg på soffan direkt... Den 15 november,lite drygt två veckor innan beräknat förlossningsdatum,  jobbade jag min sista dag. Underbart! Jag var trött. Samma kväll fick jag värkar. Ringde pappa och sa att han skulle vara beredd. Men det var falskt alarm... Eftersom de andra två har kommit tidigare tänkte jag att det skulle bli så även denna gång.

Men två veckor gick och ingen bebis. Jag tog det lugnt. Men hade något litet planerat varje dag för att inte bli utrråkad. Den 22 kom Tinas och Mickes underbara lilla Abbe till världen. Jag är glad att han kom lite innan så fick jag mysa med honom lite innan min bebis kom. Så den 9 december var jag så trött. Ringde till mannen och bad honom hämta på dagis. Och på kvällen när jag gick och la mig sa jag - Imorgon vore en bra dag för bebisen att komma för då är det flaggdag.

Och så blev det. Den 10 december 11:55 på självaste Nobeldagen kom hon ÄNTLIGEN. Underbaraste lilla Agnes.

Och hur det var den dagen kommer i ett separat inlägg...

 

För ett år sedan

Idag är det 1 år sedan jag fick ett plus på graviditetstestet. På något sätt visste jag väl redan att det var så och testet bekräftade detta. En dag full av känslor och funderingar... Ett längre inlägg om detta kommer senare...

Bilden lånad från bastpatest.se

Vardagslyx

Jag brukar stolt säga att jag är snål, eller sparsam, ibland på gränsen till dumsnål faktiskt. Men i vissa fall snålar jag inte och det är när det gäller hår -och hudvård. Där kostar jag på mig. Redkens hårprodukter har jag använt i flera år (min frisör använder också Redken) och Decleor har jag också använt i flera år (och det är min fina vän Rebeckas "fel" eller förtjänst). Nu sist när jag beställde schampo och balsam på nätet bestämde jag mig för att testa Isabella Löwengrips deodorant. Har läst mycket om hennes produkter på hennes blogg så det blir spännande att testa. Den luktar gott i alla fall

5 år

Idag fyller vår älskade lilla V 5 år. Det är ju helt galet vad fort tiden går. Jag minns det som igår när han kom till oss, som skjuten ur en kanon, den där snöiga marsnatten. Hans första levnadsdagar som vi spenderade på Akademiska Sjukhuset i Uppsala där man försökte klura ut varför han inte ville äta och bara var så trött. Första tiden hemma. Vägnings -och matninshysterien som drev mig till tårar varenda gång. Och sedan världens gladaste bebis som var nöjd mest hela tiden.

Och nu har det gått 5 år och vår lilla glada bebis är en stor kille. Lång och ståtlig, nästan huvudet längre än sina jämnåriga kompisar. Envis i mångt och mycket men har lika lätt att ge upp efter första försöket i andra lägen... Inte mycket tålamod att tala om (precis som sin mor, går det inte på en gång får det vara...) Lite lat i vissa lägen, åker gärna vagn och vill gärna både bli påklädd och få maten skuren. Väldigt empatisk och mån om sina småsystrar. Vetgirig och nyfiken, full av frågor om allt.  Gillar lego, dinosaurier, Star Wars och Angry Birds. Leker helst med bästa kompisen Kevin på dagis.

Dagen innan han föddes så köpte jag hans första bok "Gissa hur mycket jag tycker om dig" som var min favoritbok när jag var au-pair. I boken kan man läsa om hur mycket pappaharen tycker om den lilla bruna barnharen och jag tycker det är så fint...

Jag älskar dig till månen och tillbaka

 

 

Kalas

I helgen blev det så äntligen kalas. Två dessutom. Stellas "släktkalas" fick vi ju ställa in. Den här gången så det inte heller helt lovande ut... Stella var hemma från förskolan från onsdagen och Viggo i fredags. Hosta och feber. Mest orolig var jag för att V inte skulle kunna ha sitt efterlängtade kompiskalas.

Men han var hemma och vilade och laddade så på lördagen bestämde vi att köra på som planerat. 5 killar (2 sjuka). En lillasyster (som är kompis med Stella) och så två föräldrar. Vilken ljudnivå det var på gossarna! Men kul hade de. Viggo var jättenöjd med sitt första barnkalas

På söndagen var det dags att fira igen. Eftersom Stellas kalas ställdes in så firade vi nu både Stella och Viggo. En något mindre skara än vanligt. Förkylningstider... Men trevligt hade vi. Barnen fick galet mycket presenter. Viggos presentskörd gick i Angry Birds tecken och Stellas lite mer blandat.

3 månader

Igår firade finaste lilla Agnes sin tre månadersdag. Tiden går fort... Nyss var hon bara en liten, liten bebis som bara ville äta och vara i mammas famn. Nu är hon stora damen. Social och pratsam. Gillar uppmärksamhet, speciellt från sina syskon. Tycker om babygymet och babysittern och, sist men inte minst, hon sover i sin babykorg på nätterna.