Dagisplats - antiklimax

Idag kom det, beskedet om dagisplats. Jag var så full av förväntan när jag öppnade kuvertet och såg Norrbacka Förskola. What? Det var ju typ vårt femte alternativ... Jag var så inställd på att vi skulle få vårt första, eller i alla fall, andra handsval. Men icke.

Mannen ska ringa till kommunen imorgon. Ställa lite frågor, det kanske inte leder någonstans men då kan man i alla fall få en förklaring till varför vi fick just den här platsen. Jag är övertygad om Norrbacka är toppen! Men det geografiska läget är inget vidare.

Fortsättning följer...

Matglädje var tog du vägen?

Jag är en matglad person, det har jag alltid varit. Mamma har berättat att när jag var liten så sa jag efter middagen - Tack för maten, vad för vi för mat i morgon?

Jag har också alltid gillat att laga mat. Vardagsmat är väl inte alltid så kul men det har ändå kännts OK. Men nu finns ingen inspiration alls. Borta. Det hänger liksom kvar sedan lilla V var nyfödd och man bara snabbt skulle ha i sig något för att man inte visste när han skulle äta. Sedan dess har min matlagningskonst liksom inte återhämtat sig.

Som heltidsarbetande känner jag nu att vi måste införa matlistor. Jag vill pröva Linas matkasse men mannen är tveksam, han tycker att det är dyrt. Och det kanske är lite dyrt men det kanske kan vara värt det kanske det kan ge oss lite inspiration och komma bort från halvfabrikatsträsket.

Missförstå mig rätt

Jag älskar min man tro inget annat. Men ibland är det skönt att bara vara ensam. Två gånger om året reser mannen iväg med jobbet, torsdag till söndag. Just nu njuter av att bara sitta själv i soffan - har nyss avnjutit en middag bestående av varma mackor :), lilla V sover och allt är frid och fröjd (inte för att mannen brukar vara så stökig)

Lilla V och jag har haft en kanondag! Vi har varit på öppna förskolan, babyrytmik och haft besök av Anna & William. Lilla V fick en kanonfin skjorta i födelsedagspresent av William :)

Imorgon är det babysim och på kvällen kommer tre härliga tjejer hit på middag.

Nu Så ska det låta

Veckan så här långt

Då är man inne i jobbsvängen på allvar igen. Igår fick jag plötsligt massor att göra. Kom inte från jobbet förrän 17:15 och tack vare försenade tåg var jag inte hemma förrän strax efter 18:30 - inte lång stund innan lilla V ska sova... Men vilken lycka jag får känna när jag kommer hem. Lilla V blir så glad och står och skrattar vid grinden. Babblar och pekar - ska väl antagligen berätta om dagen som har gått. Mitt hjärta blir alldeles varmt!

I tisdags hade vi finbesök på jobbet. Min kollega A och hennes två små tjejer. Lilla E som är 17 månader och lilla I som är 1 månad. Vilka gulliga tjejer! När jag skulle gå fick jag en puss av lilla E - hon vet hur man samlar poäng hos mammas kollegor :)

Sedan åt jag lunch med finaste Angelica. Hon kom förbi jobbet för att hämta en scarf hon hade glömt hos oss i söndags. Hon stannade på lunch. Kul med en lite längre pratstund på lilla Vs kalas hann man ju tyvärr inte prata så länge med alla...

Nu är det torsdag kväll och sitter i soffan. Mannen har åkt på konferens och lilla V sover. Imorgon har jag tagit ledigt för att vara hemma med lilla V - vi ska på rytmik som vanligt sedan kommer Anna & William och hälsar på. Behöver jag säga att jag ser fram emot morgon dagen.

Stort kalas för lilla V

I söndags var det så dags för kalaset med stort K. Trots några bortfall pga av sjukdom så blev det ett stort gäng som ville fira den nyblivna ettåringen. Mannen och jag hade bakat, alldeles för många kakor, och fiaxt med ballonger. Lilla V verkade finna sig väl i uppståndelsen, egentligen var det dags för honom av sova middag redan när gästerna kom... Men han höll sig vaken och glad.

Han fick MÅNGA fina presenter. En massa leksaker som låter :) och många fina kläder. Och han fick tårta för första gången. Oj vad han gillad det. När tårtan tog slut (och det var en ganska stor bit för en liten kille) blev han jätteledsen och sträckte fram tallriken och ville ha mer. Jag tyckte dock att det räckte...

Efter tårta och presentöppning tackade V gästerna och drog sig tillbaka för en liten lur. Det skulle ju komma fler gäster på kvällen. Mannens bror och hans familj skulle komma och gratta. Lilla V var i fin form när de kom. Han lekte med sina kusiner och verkade nöjd med tillvaron. Behöver jag säga att han somande gott när de hade åkt hem? Jag var tvungen att kolla om han andades för att han sov så hårt. Det är jobbigt med kalas minsann

Födelsedagsfirande

Lite firande blev det förstås idag, även om det stora kalaset blir på söndag. Jag är glad att jag tog ledigt idag och fick spendera hela dagen med lilla V och mannen.

Lilla V fick också en massa gratulationer på telefon, via sms och webben. Populär kille det där ;)

Vi firade med babyrytmik och efter det besök av Tina som kom med världens finaste present - bongotrummor! Tänk att ha en sån snäll kompis trots att man bara är ett år. Han fick också smaka sitt livs första cupcake. Han tyckte nog att det var lite surt men gillade så klart att kladda :).

Nu blir det middag för de stora och snart välling för 1-åringen. Sedan På spåret förstås. Heja Marcus & Johanna!

Av oss fick han lite kläder, en jättefin pall, kritor och en blå bobbycar.

Nu

Ett år senare är lilla V en riktigt social och pratglad liten kille. Han gillar människor och uppmärksamhet. Från att ha varit en liten bebis med allt tålamod i världen har han nu skaffat sig humör. Han är för det mesta glad och nöjd med livet. Han gillar mat och HATAR när vällingen och gröten tar slut. Han gillar babysim och älskar när man sjunger för honom.

Och tänk allt han lärt sig på det här året - helt otroligt i vilken takt de utvecklas. Jag slutar aldrig faschineras av hans små förehavanden. Jag tröttnar aldrig på att titta på honom. Jag skulle kunna sitta i timmar och nosa honom i nacken (om han bara ville).

Hur kan tiden gå så fort? Jag tyckte nyss att jag var gravid och slutade jobba. Nu har jag plötsligt en 1-åring och är tillbaka på jobbet.

De som sa att tiden går så fort hade helt rätt...