Goda vänner

I lördags var det full fart. Mannen var och hjälpte Malin i lägenheten. Lilla V och jag var på babysim, det gick riktigt bra den här gången. Lilla V var glad och utförde alla övningar med beröm godkänt.

Sedan kom Hans och Suzanne och två utav deras barn på besök. De hade inte träffat lilla V och var nyfikna på att träffa honom. Vi fick en trevlig pratstund och lilla V fick fina presenter.

På kvällen var det dags för middag med finaste Tina och hennes man Micke. Lilla V var lite skeptisk till Micke först men tinade upp efter en stund. Han var mycket fashinerad av Mickes skägg...

En mycket trevlig kväll med god mat och gott vin. Självklart var vi också tvunga att titta på Melodifestivalen. Den enda som hittade en låt han gillade var lilla V... Han klappade glatt händerna när han hörde Frispråkarn.

Goda nyheter i den riktiga världen

Det är inte bara i bloggvärlden man får goda nyheter. Igår fick min kollega A en liten, liten dotter. 44 cm och 2 060 gram. Jag ser verkligen fram emot att träffa denne nya lilla världsmedlem.

I dag har lilla V och jag haft finbesök från Kristineberg. Angelica var här och fikade med mig och lekte med lilla V. Han var så glad och pigg och visade alla sin tricks. Sedan var det dags för babyrytmik igen. Det var lyckat och lilla V verkade verkligen gilla det den här gången. Han klappade händerna och skrattade och verkade allmänt nöjd med livet. Slutligen en promenad till centrum och då somnade han gott. Det är jobbigt och dansa och sjunga minsann.

Lördagen bjuder på babysim, fikabesök av Hans och Suzanne och sedan middag med Tina och Micke. Sedan får vi se vad söndagen kan tänkas bjuda på.

Som alltid på fredagar så lämnar jag er med - Heja Marcus! Ikväll är det disco som gäller.

Goda nyheter i bloggvärlden

Jag har länge följt ett antal bloggar och trots att jag aldrig har träffat dessa människor så känns det ju onekligen som om man känner dem. Jag tror att jag vet mer om vissa bloggare än om mina vänner. På något sätt är bloggandet väldigt personligt och utlämnande men samtidigt tryggt på något vis man har ändå ett behörigt avstånd till sina läsare.

I alla fall... I morse såg jag på finnjonnas blogg att hon och Marcus (Birro) väntar barn igen. Jag blev så glad för deras skull. Jag har följt deras resa i kampen om att få ett levande barn. Det här blir ju deras fjärde barn men deras två första fick tyvärr inte stanna kvar hos dem. I februari förra året föddes deras lilla Milo som fick stanna hos dem.

Jag håller tummarna och hoppas att allt går vägen och att lilla Milo får en lillasyster eller lillebror i augusti. Samtidigt tackar jag min lyckliga stjärna att vi välsignades med lilla V. Att han kom till oss utan några som helst problem. Tänk vad en del får kämpa för att bli föräldrar. Jag inser att jag är lyckligt lottad.

Middag med au-pairgänget

Jag är lyckligt lottad med en massa fina, fina vänner. Några av dem träffade jag igår kväll. Det var dags för middag med au-pairgänget. Jag träffade detta härliga gäng för inte mindre än 15 år sedan (men Gud hur gammal är jag egentligen???) då jag var au-pair i USA. Vi är 6 stycken som bor i Stockholmsområdet och vi träffas regelbundet. Vi ses (oftast) på restauranger som vi turas om att välja. De andra för inte i förväg veta vilken restaurang man har valt - en riktigt rolig tradition faktiskt.

Igår var det min tur att välja restaurang. Jag valde en italienare på Malmskillnadsgatan La Tentazione. I snöyran begav jag mig iväg mot Stockholm. En man kort idag, Peggy kunde vara med tyvärr, var vi ganska nöjda med mitt val.

Det blev en trevlig kväll där vi hann avhandla en massa saker. Vi grattade bla Lotta, som är nyutexaminerad jurist, till hennes nya jobb på Länsrätten och så pratade vi lite om vår stundade New York resa...

Sjusovare

Jaha, då sitter man här och väntar på att lilla V ska slå upp sina blå... Jag satte klockan i morse för att gå upp och göra mig klar innan han vaknar. Vanligtvis sover han till 8 så jag gick upp 7:30. Nu är klockan snart 9!

Anledningen till att jag gick upp tidigare var för att vi skulle hinna i tid till öppna förskolan. Onsdagar har de nämligen babyöppet (för barn under 1 år) mellan 9 och 12. Vi brukar promenera dit och hem. Lilla V somnar som en stock i vagnen efter några timmars lek på ÖF. Men nu får vi nog ta bilen dit idag.

Igår var vi till Eneby en sväng. Lilla V, mamma och jag gick på långpromenad i det härliga vintervädret. Efter mammas operation är hennes kondition inte riktigt vad den har varit men hon kämpade på bra. Efter promenaden så smakade det gott med semla och kaffe.

Jaha, då får vi se när den lille behagar vakna ur sin skönhetssömn... Fortsättning följer

Helgen

Vilken bra helg vi har haft! Förutom att jag har sovit så dåligt - vet inte varför.

Lördagmorgon var det Pilates igen - härligt pass! Sedan var det dags för årets första babysim. Det var länge sedan lilla V simmade, det märktes tydligt. Han tittade runt i simhallen som om vi aldrig hade varit där. Vanligtvis så börjar han direkt göra bentag när han kommer ner i vattnet, nu var benen helt stilla. Men när lektionen börjar närma sig sitt slut så kom han igång. Han skrattade och kom igång med sitt "simmande". Vi ser fram emot nästa vecka :)

Sedan var vi hemma en och tyckte att lilla V skulle sova middag... Tyckte han det? Nej! Så han och jag begav oss på en härlig vinterpromenad och mannen fick vara hemma och städa :) Dagen avslutades med god middag och Robinsonfinal.

Söndagen åkte lilla V och jag hem till familjen Evans. Vi lånade lite prylar av dem när vi skulle till Mallis och dessa har fortfarande inte blivit tillbakalämnade. Lilla V och Noah lekte lite och Monica och jag pratade lite strunt. Trevligt. De små killarna var ju på sin första utlandsresa tillsammans så de har en speciell relation ;). På eftermiddagen var det mannens tur att ta lilla V på promenad och jag var hemma och tittade på reprisen av Familjen annorlunda. Det var skönt. Det är inte många gånger jag har varit ensam i huset sedan lilla V föddes.

På kvällen kom farmor Christina på middag och lekte med lilla V. Han var glad att få leka med farmor förstås. Och ville inte sova... Efter mycket om och men vann tillslut sömnen och han somnade vid 21 tiden.

Ja, det var den helgen det.

Och så kom den...

... boken som jag har beställt och både ville och inte ville läsa. Det är boken Någongång, någonstans möts vi åter igen det är Sofie Karlssons bok om lilla Victor som förlorade kampen mot cancer endast ett år och 7 månader gammal. Jag har ju följt Sofies blogg under en längre tid och ska jag vara riktig ärlig så önskar jag ibland att inte hade hittat den... Men samtidigt är jag glad. Sofie skriver så bra och påminner mig om att inte bry sig så hårt som alla småsaker jag i vanliga fall irriterar mig på.

Precis som jag trodde så blev bokläsandet ett enda stort gråtkalas och trots att man vet hur det går så är det så hemskt att läsa. Det gör så ont i mitt mammahjärta när jag läser om vad lilla Victor och hans familj har fått gå igenom. Så mycket lidande i en så liten kropp och trots alla behandlingar så gick hans liv inte att rädda. Hur orkar man kämpa och hålla modet uppe under alla behandlingar? Att hela tiden slitas mellan hopp och förtvivlan. Och när man få veta att det inte längre finns något hopp att det bara är en tidsfråga innan ens älskade barn lämnar en.

Samtidigt som boken är så sorglig så innehåller den så mycket värme och kärlek. Den är verkligen värd att läsa och den får en att krama sin egen lilla prins extra hårt.

Som jag har skrivit i ett tidigare inlägg så har nu Sofie och Peter fått en dotter, Vilma. Hon föddes på dagen 9 månader efter det att Victor dog. Visst är det lite konstigt?