Lilla V 7 år

Idag fyller min förstfödda 7 år. Jag kan inte förstå att tiden har gått så fort. Det känns som om det var igår vi körde till förlossningen den där snöiga marsnatten. Och efter 25 minuter kom han. Alldeles underbar.

Mycket har hänt sedan dess. Han har förlorat en älskad mormor. Han har fått två småsyskon. Blivit förskolekille. Spelat innebandy och fotboll. Håller på med friidrott och simning. Är elevrådsrepresentant. Och sist men inte minst, han har blivit farbror till fina lilla Love. Det är inte många som kan skryta med den titeln vid hans ålder.

Grattis älskade Viggo på din 7-årsdag!

Lilla Stjärnan 5 år

Så var det så dags för ännu en födelsedag. Idag var det lilla Stjärnan att fylla 5 år. Fast hon tyckte själv att hon är en stor Stjärna nu. Dagen inleddes med presentöppning och frukost och sedan var det ett konstant frågande om när kalaset skulle börja. Det var nämligen kompiskalas idag.

Vad kan man säga om vår lilla (stora) 5-åring. Hon är bestämd men blyg. En riktig retsticka om hon sätter den sidan till. Hon älskar att leka med sin lillasyster men kan lika gärna ge henne ett tjuvnyp när man minst anar. Hon älskar allt som har med filmen Frost att göra. Hon gillar pyssel, rita, pärla, lera och leka med sina dockor. Hon pysslar om dem och oftast så involverar leken att hon är någon sorts "ledare" förskolepedagog, siminstruktör eller något i den stilen. Hon klarar det mesta själv. Hon försöker alltid och gör sig oftast ingen brådska. Hjälper gärna pappa med matlagningen.

Efter ett lyckat kompiskalas så laddar hon (och vi) om för kalas för hela tjocka släkten imorgon

Finaste lilla Stjärnan öppnar sina presenter

Agnes 2 år

Idag fyller finaste lilla Agnes 2 år. Jag kan förstås inte förstå att tiden har gått så fort. Hon är ju stora damen nu. Går på förskola, pratar massor är i särklass vårt envisaste barn. Envis som synden men också så otroligt kärleksfull. Hon pussas och kramas gärna. Avgudar sina storasyskon (alla fyra).

2-årsdagen firades med skönsång och presenter på sängen. Hon har nog inte riktigt förstått det här med födelsedag och blev väldigt förvånad när vi stod där vid sängen i morse. Hon fick en egen dockvagn och docka. En bok och hårspännen. Dockvagn var helt klart favoriten. Och nu behöver tjejerna inte slåss om Stellas. Sedan var det förskolan som vanligt och avslutningsvis födelsedagsmiddag bestående av ärtsoppa och pannkaka. Glass till efterrätt förstås.

Tror att hon var rätt nöjd med sin födelsedag. På söndag blir det kalas

Nytt jobb

Idag var det så dags för den första dagen på mitt nya jobb. Semestern är slut för den här gången och hur konstigt kändes det inte att åka till ett helt nytt ställe. Men spännande så klart. Och faktiskt ingen ångest över att semestern är slut... Så hade det nog inte varit om jag skulle gått tillbaka till gamla jobbet.

Men det här med nytt jobb är inte helt lätt när man är så hemtan på sitt gamla. Och är trygghetsnarkoman som undertecknad. Man är van att känna alla, känna till allt (eller i alla fall det mesta), veta var allt finns och vad som ska göras. Och nu, precis raka motsatsen...

Spännande och läskigt på samma gång. Återkommer med lägesrapport när jag har gjort mig hemmastadd

1,5 år

Igår var det älskade lilla Agnes 1,5 årsdag. Det skulle ha firats med besök på BVC för vaccination och kontroll, detta fick dock skjutas på framtiden pga de otäcka svinkopporna som hon har fått, stackarn. Men, men en bild på den lilla lyckades i alla fall storebror ta

 

 

Working mom

Ja nu är man sedan tre veckor tillbaka en arbetande kvinna. Jag saknar dessa tre oerhört om dagarna. Men kommer hem till de goaste kramarna

Lilla V 6 år

Alltså, det är ju inte klokt. Den lilla killen fyller 6 år. Det känns ju som det var igår han kom till oss. Jag minns det i alla fall som det var igår...

I söndags var det kompiskalas och på söndag är det släktkalas. Men det blev så klart lite firande idag också, trots att födelsedagsbarnet själv var lite krasslig. Det var skönsång på morgonen. Frukost på sängen och presenter. Han fick ett stort legoset, en lego chimabok, ett silver halsband och en pyjamas. Till frukost ville han ha limpsmörgås, jordgubbar och vindruvor. Och till middag var det så klart pannkakor som önskades.

Födelsedagen avslutades med film och glass

 

Lilla stjärnan 4 år

Idag fyller vår älskade lilla stjärna. Det är ju inte klokt vad tiden går. Hon är så stolt över att vara fyra år. Hela veckan har hon sagt - På fredag fyller jag år. 4 år. Idag sa hon att hon var nog lite större idag än igår när hon bara var tre år. Ja, sa jag det är du nog. Hon uppvaktades med frukost på sängen i morse, hon hade dock varit vaken en bra stund innan. Det blev många paket i år. Tuschpennor, Pippitunika och tights, Pippipyjamas, Mumintunika och sist men inte minst dockan Kristoffer från Frost. Och just det, en bonuspresent från morfar som inte hade hunnit komma i söndags, en jättefin Haglöfsryggsäck.

Vad kan man säga om denna 4-åring då. Ja en hel del... Hon är envis som synden, har ett otroligt tålamod, är en riktig retsticka, älskar att kladda, har absolut inget bordsskick och så är hon otroligt kramig och kan rätt som det är titta på en länge och säga - Jag älskar dig! På förskolan är hon "ledaren" i sitt lilla tjejgäng och än så länge accepteras detta men det lär ju kunna ändras.

Hon kan driva mig till vansinne med sin envishet och kladdande men också ge en så mycket kärlek att man blir alldeles varm i hjärtat

Grattis finaste lilla Stella på din 4-årsdag!

Idag

 

                                                                   
 För fyra år sedan

Oreda - det driver mig till vansinne

Jag gillar inte oreda ALLS. Jag avskyr saker som ligger framme. Jag kanske inte har de mest ordningsamma lådor och skåp men det ser man ju inte ;-) När jag bodde själv så njöt jag av att precis allt låg på det stället jag hade lämnat det. Sedan när jag blev sambo och med bonusbarn fick jag ju lära mig att den tiden var förbi. Jag kämpade och insåg att det inte kan se ut som ett museum när man lever med två tonårsbarn. Och även om jag verkligen försökte skärpa mig så var barnens ordningsinne (eller bristen på just detta) ett utav de största orsakerna till konflikter i det här huset. Och sedan kom lilla V och hans grejer var ju inte sås vårt och hålla ordning på. Sedan kom lilla stjärnan och då blev det ju mer saker... Och nu... Jag blir GALEN!!! Det är saker ÖVERALLT. Leksaker, kläder, teckningar you name it. Jag avskyr att den ena delen av vårt köksbord har blivit en avlastningsyta. Lilla V är väldigt duktigt på att plocka undan och städa men samtidigt är hans smålego överallt och det är ju för att inte Agnes ska få tag på det. Stella är ju så rörig och inte speciellt samarbetsvillig när det gäller att plocka undan efter sig... Och jag säger inte att det bara är mannen och barnen som stökar ner, jag bidrar självklart också till oredan men jag är den som i särklass plockar mest i den här familjen (en nackdel med att vara föräldraledig, man hamnar lätt i plockfällan). Men nu har vi i alla fall bestämt att lilla V och lilla stjärnan ska få varsitt rum och jag kan bara hoppas att det blir lite bättre ordning. Lekrummet försvinner men det kan inte hjälpas. Agnes får ha sitt rum där uppe så hennes leksaker kommer fortfarande att vara i vardagsrummet, men hennes saker är än så länge lättstädade.

Glad Lucia

Agnes och jag poserade också lite. Glad Lucia säger vi

Luciafirande 2014

Idag var det luciafirande på förskolan. Både Viggo och Stella ville vara tomtar i år. Som vanligt hade vi med oss det stora entouraget morfar, farmor, farfar & Anita. Det var ett jättefin firande och barnen var så himla duktiga och för att inte tala om pedagogerna... Jag är full av beundran att de lyckas få ihop ett luciatåg med alla dessa små. Viggos sista luciatåg på förskolan. Känns lite vemodigt. Men, men nästa år för Agnes axla manteln

Få med dessa tre på bild var inte det lättaste

 

Agnes 1 år

Idag fyller den lilla älsklingen ett år. Helt otroligt att det är ett år sedan hon kom till oss. Jag minns det förstås som det var igår... Eftersom det var kalas i lördags blev det lite firande i mindre skala idag. Frukost med hela familjen och efter det presentöppning. Men precis som på kalaset i lördags var Agnes inte det minsta intresserad av paketen men Stella och Viggo hjälpte gladeligen till. Precis som sina syskon fick hon en namnpall i ettårspresent (och lite annat smått och gott). Efter lunch kom Ello förbi med en present och lekte en stund. Till middag serverades falukorv och potatismos (kanske inte vad jag skulle välja till födelsedagsmiddag men hon gillar det verkligen) och så lite fika med hallonmuffins och saft. Muffinsen var ingen höjdare med saft var gott minsann. Nu sover hon gott i sin säng. Hoppas hon är nöjd med sin första födelsedag.

                                                                     Frukost i morse

                         Och så här såg det ut för ett år sedan. Allra första bilden på den lilla.

1-årskalas

I lördags var det så dags för Agnes allra första kalas. Det hela avlöpte helt enligt planerna. Födelsedagsbarnet var aningen snuvig och kanske inte på sitt allra bästa humör men det gick bra ändå. Hon fick för första gången smaka på godsaker. Det blev pepparkakor, Tom & Jerrykex och tårta förstås. Tror nog kexen gillades mest och vindruvorna och mandarinerna på tårtan. Och kladdandet... My God... Som KBT för mig. Men, men det går ju att torka upp, kläderna går ju att tvätta och Agnes fick avsluta dagen med en dusch. Klart man ska ha vispgrädde i håret när man har kalas. Massor av fina presenter fick hon förstås. Inte det minsta intresserad av att öppna någon utav dessa men hon hade fin hjälp av kusiner och kompisar. Jag tror att den lilla älsklingen var nöjd med kalas, fina presenter och goda bakverk.

Så här lurig kan man se ut när man fått smaka på och kladda med pepparkaka för första gången

Den 4 december 2013

Idag för ett år sedan är dagen då Agnes var beräknad. Och ingen, allra minst jag, trodde att jag skulle gå tiden ut. Jag var övertygad om att h*n skulle bli ett novemberbarn. Både Viggo och Stella har ju kommit innan utsatt tid. Men denna lilla skrutt lät alltså vänta på sig, trivdes bra där inne. La på sig några extra 100 gram och gottade sig. På ett sätt var jag ganska glad att hon dröjde lite, vid denna tid var jag nämligen galet täppt i näsan. Och minns att jag tänkte, hur ska jag kunna andas och föda ett barn i det här tillståndet... Kanske hon kände på sig det att hennes mamma behövde lite mer tid. Jag kan inte minnas att jag var sådär jätteless som många som har gått över tiden har beskrivit. Jag var ju såklart redo och såg fram emot ankomsten men jag sysselsatte mig med diverse grejer varje dag. Var stamkund på ICA Maxi. Handlade julklappar. Träffade Tina och (då) nyfödde Abbe. Slappade framför TV:n en del. Hade det ganska trevligt med andra ord. Samtidigt som jag liksom ändå bara gick och väntade och undrade NÄR ska det ske... Och tillslut så kom hon ju ut med buller och bång precis som sina syskon. Men det skulle ta hela 6 dagar till...

Försenad 10-månaderskontroll

I tisdags var det så dags för en aningen försenad 10-månaderskontroll för Agnes. 10 månader och tre veckor hann hon bli. Vi fick träffa en ny läkare. Jättetrevlig var hon. Det skulle vägas, mätas och visas diverse färdigheter såsom pincettgrepp och sätta ihop klossar och ställa sig upp. Det blev MVG på allt utom just det här med att ställa sig upp. Läkaren var lite bekymrad över att hon inte verkar ha någon önskan om att stå upp eller gå. Jag känner mig inte speciellt orolig. Jag är glad över att Agnes är mitt tredje barn och inte mitt första, då hade jag säkert blivit väldigt orolig. Detta ska kollas upp. Har hon inte ställt sig upp när hon fyller ett blir det besök hos barnläkare. Annars babblar hon rätt mycket just nu... Det är väldigt mycket - Där! Där! Vågen visade 11 kilo och hela 79 cm har hon blivit.

Tänker tillbaka

För ett år sedan vid den här tiden hade jag en månad kvar till beräknad förlossning. Jag var trött, tung och tålamodslös. Jag hade nedräkning både till bebisens ankomst och till min sista arbetsdag. Och trots att jag då kände mig less och trött på att vara gravid så tänker jag nu tillbaka på den här tiden med saknad. För trots all trötthet, tung kropp och obefintligt tålamod så var jag ju så full av förväntan. Jag förberedde för den lillas ankomst. Handlade, tvättade och plockade fram de små kläderna. Packade BB-väskan och klappade på magen och undrade vem som fanns där inne.

Den här fina bilden togs på Tina och mig på ett födelsedagskalas hemma hos familjen Evans förra året. Jag har lånat bilden från Tinas blogg. 

10 månader

Idag fyller den minsta älsklingen 10 månader. Inte långt kvar till ettårsdagen. Känns ju helt overkligt. Hur kan det gå så fort? Hur kan de bli stora så fort? Livet leker för det mesta. Lite väl morgonpigg kanske. Kör vidare på sin hasa på rumpan och tar sig fram med en väldig fart. En ny favorithobby har hon skaffat sig, babysim. Hon ÄLSKAR det. "Simmar" själv med simring minsann. Mamman är omåttligt stolt. Och vill hon visa någon lite ömhet så lutar hon pannan mot den.

Sjuka barn

Jag tror jag blir tokig snart!!! Har vi otur eller vad är det frågan om? Det är tamejtusan sjukstuga här HELA tiden. Mest lilla stjärnan men även lilla V och Agnes får sin beskärda del. Nu har det varit feber och hosta. Feber ena dagen och frisk nästa. Och så där håller det på. I fredags var hon hemma igen. Pigg lördag och söndag. Iväg till förskolan idag. Efter några timmar ringer de, då har hon över 39 graders feber och de har lagt henne. När jag kommer och hämtar så sover hon. Väl hemma känns hon ganska pigg.

Jag börjar nästan gråta när de ringer. Jag är trött på detta. Samtidigt får jag väl vara glad att jag inte jobbar och diskussionen om vem som ska vara hemma uteblir.

Tror att jag ska ta henne till läkaren imorgon. För att utesluta en eventuell bakterieinfektion.

Wish us luck!

9 månader

Okej, allvarligt... Igår blev minstingen 9 månader. Det går undan vill jag lova. Hon är en nöjd tjej. Börjar ta sig fram på något mystiskt sätt... Kämpar för att komma upp i krypställning. Har sovit borta för första gången. Och har sprängt 10 kilosbarriären. Idag visade vågen 10 240 gr

Separationsångest

Alltså, lilla V har kommit in en period av separationsångest. Och det är jättejobbigt. Säkerligen ännu jobbigare för honom. Allt som innebär någon form av avsked ställer till det. Det värsta är lämning på förskolan. Hjärtskärande gråt och en pojke som fullkomligen måste bändas bort från mig. Fruktansvärt jobbigt.

Och procedurerna vid ett hej då kan pågå i evigheter. Det ska kramas, pussas, vinkas och skickas slängkyssar. Jag tror att det är värst att skiljas från mig men även från P är tufft.

Var på BVC med Agnes idag och passade på att fråga lite. Fick väl inte jättebra tips men lite i alla fall. Vi får väl se om det ger sig snart eller om man ska ta hjälp från någon utifrån.

Man undrar ju var det kommer ifrån och varför just nu. Har det hänt något som vi inte vet? Jag vet ju att han inte är lika förtjust i förskolan nu när nästan alla de han lekte med har börjar i förskoleklass nu i höst.

Läser på nätet om högkänsliga barn och ser att det stämmer väldigt bra in på lilla V just nu. Men som sagt, vi hoppas att det är en fas (utav många faser...)