Vemdalen

I år var det dags för familjens första skidresa. Mannen har varit sugen i ett par år men jag har tyckt att barnen och har kännt att det mer skulle bli ett stressmoment än en avkopplande semester... Tyckte väl kanske det i år också men tänkte att jag får väl ge mig... Dessutom hade vi pratat lite löst om att åka upp tillsammans med familjen Wright Gustavsson och det är ju alltid roligare att åka tillsammans med vänner, både för barnen och de vuxna.

Sagt och gjort, stuga och skidhyra bokades och ett par månader senare var vi på väg. Med bilen FULLASTAD så gav vi oss iväg. Inköpta var två stycken bärbara DVD-spelare för att göra bilresan lite lättare (bra köp visade det sig). 47 mil till till Vemdalen, lite i längsta laget, men det gick riktigt bra. Förutom att vi nu har konstaterat att lilla stjärnan verkligen är åksjuk. Två kräkincidenter blev det. Sanering av barn och stol. Men bortsett från det gick det riktigt bra.

Väl framme hälsade vi på hos hos vännerna. De hade kommit upp lite tidgare än oss och var redan installerade i sin stuga. Helenas mamma såg till att barnen fick mat. Vi vuxna fick nöja oss med ett glas vin :). Det blev en tidigt kväll, vi var ju tvungna att fixa ordning i stugan och ladda för skidåkningen dagen efter.

Tog lite tid innan vi kom ut första dagen. Hur mycket kläder skulle man ha på sig? Vad skulle man ha med sig? När vi väl kom ner till backen skulle vi ju prova ut utrustning också. Redan här trodde jag att lilla V skulle börja misströsta... Men icke, utan problem provade han ut sina pjäxor, skidor och hjälm. Sedan var det ut i backen för lilla V och mannen och lilla stjärnan och jag höll oss till pulka. Lilla V förvånade mig även här. Han är ju lite av en slow starter och han brukar spana in och känna av ett bra tag innan han ger sig in i något. När vi var på Kreta tog det ju 5 dagar innan han badade... Men icke denna gång. Han gav sig in i skidåkningen helt och fullt. Och det gick hur bra som helst. På eftermiddagen fick även tjejerna ge sig ut i backen en stund - härligt! När backen stängde blev det after ski.

Ja, och så gick dagarna. Vi var ute från morgon till kväll, åt oftast lunch i backen. Antingen medhavd eller köpt. Efter lunch sov lilla stjärnan en stund och lilla V och mannen åkte skidor. Och senare på eftermiddagen åkte oftast tjejerna. After ski blev det hemma hos Helena och gänget, de hade stor stuga och vi tyckte det var lättare med barnen hemma än i baren... Supertrevligt!

Även lilla stjärnan fick testa skidåkning en dag. Hon var dock inte riktigt redo för detta. Men de var kul och testa och hon var så stolt över sina pjäxor och skidor.


Och jag måste ju säga att det här blev en helt fantastisk vecka. Riktigt avkopplande. Och jag som trodde att det mest skulle bli jobbigt och gnälligt. Skönt när det blir precis tvärtom. Så glad över att lilla V tyckte det var så roligt att åka skidor. Han åkte till och med sittlift, det tyckte han nog var roligast av allt. Att vi vuxna inte fick åka så mycket skidor gjorde inget och det var vi ju förstås inställda på från början.

Kändes lite vemodigt när vi styrde kosan hemåt på söndagen. Det blev verkligen en underbar vecka trots att jag trodde motsatsen... Tänk att även jag kan ha fel ;)

Tack till alla i familjen Wright Gustavsson för trevligt sällskap både i backen och utanför! Vi gör om det nästa år.

 Ett stadigt tag om pappas arm

 Lilla stjärnan gör debut på skidor

 Hela gänget på väg upp i liften Helena, Alfred, Therese, mannen och lilla V

 Världens bästa skidåkare som han själv uttryckte det

Vår fina stuga