Sov så gott du lille vän

I morse klockan 5:30 så kom den lille killen som skulle ha kommit i april som tyvärr inte skulle klara av ett liv utanför sin mammas kropp. Och även om vi aldrig fick träffa honom så känns det som en stor förlust för oss alla. Jag kommer alltid minnas den här dagen, tänka på honom och förstås undra hur det hade varit om han hade fått leva.

Idag är mina tankar hos finaste lillebror och svägerska som har varit tvungna att gå igenom detta. All oro innan de visste, beskedet att det inte fanns något att göra, beslutet att avbryta och slutligen förlossningen. Och det här är förstås inte slutet utan början på en sorgebeartning.

Jag tänder ett ljus. Tänker på den lille. På hans föräldrar. Känner tacksamhet för mina två friska barn.

Sov så gott älskade lille vän.